Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Marjane Satrapi
I rollerna: Rosamund Pike, Sam Riley, Aneurin Barnard, Simon Russell Beale, Anya Taylor-Joy
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2020-06-24
Äras den som äras bör. Marie Salomea Skłodowska Curie mest känd utan sina två mellannamn har gjort djupa avtryck i historieböckerna av flera anledningar. Hon var fysiker och kemist och hennes forskning om radioaktivitet resulterade inte bara i ett Nobelpris utan hon också som enda kvinna och person fått utmärkelsen två gånger (det ena priset mottogs av Pierre Curie) för sin forskning på två olika områden…
Även hennes make Pierre, som också var vetenskapsman fick Nobelpriset för sina insatser på samma område. Att denna färgstarka och genialiska kvinna hamnat på vita duken är givet och mest kända version är väl Greer Garsons sjufaldigt Oscarsnominerade version Madame Curie från 1943, antar jag. Man ville ha Garbo, men något snille tyckte att en så karismatisk person knappast kunde ge en annan lika karismatisk person rätt karaktär.
Nu är det alltså dags igen för en ny version av Marie Curies liv, och gärning och visst ger temat mersmak idag när kvinnor bryter mark på de flesta områden. Rosamund Pike gör Garsons gamla paradroll och Sam Riley spelar Pierre, den roll Walter Pidgeon gjorde på fyrtiotalet.
Regissören Marjane Satrapi håller dramaturgin i strama tyglar väl medveten om att budskapet och historiebeskrivningen bara når den stora publiken om den förmedlas i rätt förpackning. Ett vackert stilsäkert foto , seriöst men aldrig överambitiöst berättat och framförallt välspelat på alla fronter.
Rosamund Pike ger en trovärdig och nyanserad bild av den märkliga och socialt mycket komplicerade Curie som onekligen var ljusår före sin tid när det gällde att låta kvinnor ta plats i samhällsdebatten. Säkert har det faktum att även Pierre levt för sitt kall hjälpt till att hålla ihop äktenskapet kan man tänka.
Man måste ju också komma ihåg de tankar och värderingar som rådde mellan könen på den tiden måste ha varit kvarnstenar runt Maries hals när hon ville göra sin röst hörd på områden där hon oftast låg före sin omgivning. Att hennes livsverk inte bara skulle komma mänskligheten till fromma utan också ha en mörk baksida var givet, vilket ju Hiroshima och Nagasaki blev skrämmande kvitton på.
Underhållande och säkert också en källa till kunskap om en av Nobelprisets pionjärer och i ordets verkliga andemening, kvinnosakskvinnor.
Skriven 2020-06-25
