Intervjuklassikern: WHITESNAKE följer upp succécomeback

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Bakgrund

2008 var ett bra år för alla fans av Whitesnake. Efter nitton långa år var bandet tillbaka med ett nytt studioalbum. Skapelsen gick under titeln Good to Be Bad, och utgjorde verket som äntligen kund följa upp 1989 års Slip of the Tongue, skivan som utgjorde slutet på den så framgångsrika hårfagra eran.

Press från skivbolag gjorde soloverk till bandplatta

Så var det väl inte, invänder säkert initierad vän av ordning, fullängdaren Restless Heart släpptes väl däremellan i slutet på nittiotalet? Det stämmer förvisso, men detta verk var initialt avsett som en soloskiva, något Mr. Whitesnake själv, David Coverdale hade diskuterat med mig i en tidigare intervju. Problemet var bara det att dåvarande arbetsgivaren, skivbolaget EMI pressade honom att släppa den som en bandplatta, och i slutänden fick ”kostymerna” på den numera uppköpta multijätten som de ville.

Coverdale – en utdöende art i rockbranschen

2011 hade det blivit dags att följa upp Good to Be Bad med elfte studioalbumet Forevermore. För undertecknad innebar det min tredje intervju hittills med vokalisten, och i vanlig ordning blev det ännu en givande och rolig stund. Coverdale må ge intrycket av att vara en ”larger than life” rockstjärna, och detta består även när man för en dialog med honom. Här är det dock värt att påpeka att detta enbart är ett positivt drag i min bok. Folk som Coverdale utgör en utdöende art i rockbranschen, vilket faktiskt är mer än lite sorgligt.

Ingen plats för ”fripassagerare” i Whitesnake

För saken är nämligen den att han trots sin allt annat än ordinära persona alltid varit lika såväl seriös som rolig och charmerande i en intervjusituation. Åtminstone med mig. Mannen bjuder på sig själv, kallar en vid förnamn, och har dessutom en osedvanlig förmåga att låta sofistikerad även när han uttrycker svordomar á la fuck.

Öppenhjärtig är ett annat adjektiv som med fördel går att applicera på honom. I denna intervju pratar Coverdale bland annat om hur han träffade sin fru, som fick honom att ”avlägsna” alla ”känslomässiga skydd”, en svindlande assistent och att det inte finns plats för ”fripassagerare” i Whitesnake. Samt om det då nya albumet förstås. Som han betecknar som en ”kraftfull skiva” med ”alla ingredienser som varit med från början”.

Kris för en röst på nedåtgående har avvärjts

När dessa rader plitas ner har nästan ett decennium gått sedan Forevermore släpptes, och Coverdale är alltjämt vid 68 års ålder still going strong. En kris för en röst på nedåtgående den första delen av 10-talet har avvärjts, och sedan dess har ytterligare två skivor sett dagens ljus, den senaste, rosade Flesh & Blood så sent som förra året.

Dessvärre föranledde svåra ryggbesvär hos sångaren – inte Covid 19 – Whitesnake att ställa in sin senaste turné tidigare i år, men det är bara att hoppas på att han ska komma tillbaka fullt återställd när världen har öppnat upp igen. För världen behöver sina rocklegendarer så länge de orkar fortsätta. De växer trots all inte på träd. I alla fall inte de där som är större än själva livet.

Skriven 2020-06-22

WHITESNAKE följer upp succécomeback

Han är en av rockens kvarvarande he-män, en legend och framförallt en av allt färre aktiva eller levande rockikoner. En mild överdrift? Måhända, men samtidigt råder det ingen tvekan om att Whitesnakesångaren David Coverdale är en frontman med meriter som få rockare kan konkurrera med. Samtidigt har skriverierna ofta fokuserat på hans obestridliga sex appeal minst lika mycket som på artisteriet och den starka rockrösten, ett faktum sångaren inte tar överdrivet mycket på allvar.

– Nej, men det där stämmer, kommenterar han flinande. Under en tid blev jag framröstad som ett av de mest åtråvärda sexobjekten fem år i rad. Fast min fru garvar fan bara åt sådant, och när någon känner igen mig ute tycker min son att jag är den coolaste gamlingen han känner. Det räcker för mig. Men jag måste väl göra något rätt, jag har hållit på med det här i fyrtio år nu.

David själv håller Freddie Mercury och Bono, som några av de främsta rockvokalisterna någonsin. Att se Queensångaren live i Montreal under Live Aid 1985 var fantastiskt, menar han. På samma sätt är Bonos framträdande alltid en “otroligt andlig upplevelse”. Men som sagt, något rätt gör femtionioåringen på egen hand också. Whitesnake har i stort sett existerat ända sedan 1977, och nya albumet Forevermore – det andra sedan comebacken Good To Be Bad 2008 – ser ut att fortsätta cementera bandets position.

– Jag tycker alltid vi får bra respons. Alla var förvånade över hur hög nivå förra plattan höll, och mitt självförtroende blev större av det. Det hjälpte definitivt mitt skrivande den här gången. I slutänden förlorar man alltid perspektivet ändå, men nu när allt är färdigt tycker jag trots allt det är en väldigt kraftfull skiva. Den omfamnar alla elementen. Alla ingredienser som varit med från början, inklusive hårdrocken, R&B:n, metalinslagen och den rätta humoristiska blinkningen.

– Jag tycker singeln Love Will Set You Free är ett av de starkaste spåren?

– Den handlar om hur jag träffade min fru på Donningtonfestivalen. Jag hade skilt mig från min före detta vid den tidpunkten, och precis då mötte jag denna fantastiska person som hjälpte mig att avlägsna alla mina känslomässiga skydd. Hon fick mig verkligen att våga lita på någon igen. Nu har vi varit tillsammans i tjugo år, vilket är en enorm välsignelse.

David fortsätter och prata om vikten av tillit och att se positivt på tillvaron även i jobbiga situationer. Han kopplar sedan resonemanget vidare till en tidigare assistent till sångaren som svindlade till sig “en betydande summa pengar” för några år sedan. Något bra i livet blev plötsligt något väldigt dåligt.

– Vad jag upptäckte var helt otroligt. Han hade arbetat med mig i två år och jag kände honom uppenbarligen inte alls. Jag sitter i den brittiska Oscarsjuryn BAFTA och röstade precis som många andra på Colin Firth i år, men jag borde röstat på den här killen. Han var helt sanslös.

– Och poängen med denna historia är att du kan fortsätta vara positiv även efter sådant här elände?

– Ja, jag fyller ju sextio i september, och då befinner jag mig på scen i Sydamerika. Och nu pratar jag med dig om nya skivan. Jag hade inte kunnat planera något sådant magiskt själv. Allt bara blomstrar. Kommer du ihåg Field Of Dreams med Kevin Costner? “Om du bygger planen, så kommer det att hända”, hette det. Musiken servar Whitesnake. Vad som än händer finns har jag den kvar.

– Till skillnad från medlemmarna i bandet. En hel del har passerat revy genom åren?

– I många år var Whitesnake ett solitt bygge, Fast ibland måste man möblera om ändå. Samtidigt var det var aldrig min mening att göra bandet till en svängdörr, men jag har ingen plats för fripassagerare. Jag är varken svår eller någon diktator, men jag förväntar mig att folk gör ett superbt jobb. Det förväntar sig folk av en musiker i Whitesnake.

– Det är förstås oundvikligen så att bandet tar upp större delen av ditt liv, men har du inga hobbies utanför jobbet?

– Det kanske är svårt för folk att förstå, men jag har roligt när jag gör deals, arbetar med musiken och håller mig i form. Det finns ett syfte med det. Jag fyllde mitt behov av arty farty-grejen, genom att måla förr, men det har jag lagt av med. Annars älskar jag att läsa, jag håller på med fyra, fem böcker nu. Sedan har jag en hemmabio, så det blir mycket film också. Däremot har jag inga hemska rock’n’roll-laster. Så livet är härligt. När det är läggdags på kvällarna är jag verkligen redo.

Skriven: 2011-04-05