Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Skojigt kvick och satiriskt underhållande skröna om Palmeutredningen, Sverige 2020
I rollerna: Shiaffino Musarra, Alexander Karim, Olle Sarri, Anki Larsson, Christian Svensson, Sandra Andreis, Ida Hedlund Stenmarck, Jimmy Lindström, Johanna Wilson, Lennart Jähkel, Hans Mosesson
(SVT Play)
BETYG: FYRA
Kan man skoja om Palmemordet? Eller kanske snarare dess utredande eftermäle. Svaret är inte givet, men en sak är säker; väldigt länge tedde det sig omöjligt. Traumat var helt enkelt för tungt och såren i folksjälen för djupa. Det var trots allt det otänkbara som inträffade på öppen gata den där vinternatten 1986. När krutröken lagt sig hade Sverige förlorat oskulden och sista spiken i folkhemskistan var slagen. Så låter i alla fall i den väl inkörda dramaturgin.
Premiär sammanföll med upphaussat avslöjande
Men tydligen är tiden mogen nu i nådens år 2020. För efter trettiofyra år bjuder SVT på en föga sanningsenlig historia ”Baserad på verkliga spekulationer”, som det så putslustigt uttrycks i förtexterna. We Got This är den minst lika komiska titeln präglad av en god dos ironi.
Och på tal om ironiskt, visst var det lustigt att premiären på tv-serien på det hela taget sammanföll med chefsåklagare Krister Petersons självsäkra basunerande om att NU var minsann mordet på väg att lösas. Särskilt som detta upphaussade ”avslöjande ” visade sig involvera en viss Stig Engström alias Skandiamannen, en tidigare misstänkt och tillika avfärdad individ, som dessutom var död sedan tjugo år tillbaka. Föga förvånande orsakade detta ”avslöjande” tvivel i juridiska kretsar, och förra veckans haussade tv-sända sammanfattning där Peterson skulle lägga korten på bordet utan det där försvunna mordvapnet ingen någonsin lyckats få tag på var inget annat än ett plågsamt pinsamt spektakel.
Ger Thomas Petersson en fet smäll
Men å andra sidan kan samtidigt avslöjas att man har påtagliga problem med att hitta den skyldige gärningsmannen i We Got This också. Och då ska man ändå komma ihåg att det hela som det heter i förtexterna på varje episod är ”Baserat på verkliga spekulationer”, så fantasin har varit i det närmaste oändlig när det gäller att.…ööh spekulera.
I handlingens centrum finner vi George English, Sverigeboende amerikan och tillika filmare. Yrkestiteln blir dock kraftigt vingklippt i samma ögonblick som han ger komikern Thomas Petersson en fet smäll i samband med en konfliktfylld reklaminspelning. Plötsligt är han persona non grata i branschen samtidigt som ingen annan heller är benägen att anställa den skäggige lätt slackarpräglade mannen ständigt iförd hatt. Peterssonincidenten är förstås ett givet aber vid varje anställningsintervju, men det halvtaskiga svenska talet och något kufiga beteendet är förstås inte heller någon fördel.
Rotar motiverad av femtio miljoner
Så vad göra i denna mörka tid i livet som även innefattar en halvmiljonersskuld till Skatteverket? Att tjäna snabba stora pengar är liksom inte det lättaste. Det är i det läget George råkar snubblar in på Palmeutredningen. När han hittar grannskapets ”crazy catlady” hängd i sin lägenhet går kopplingen relativt omgående till Palmemordet. Den gamla damen forskade av allt att döma i fallet, något som får George att tro att hon mördades när hon började komma för nära sanningen.
Det är dock ingen annan än amerikanen som tror på annat än att det handlar om självmord, men det hindrar honom inte från att rota i fallet. Med på denna snirkliga färd bland märkliga teorier och villospår motiverad av en belöning på femtio miljoner kronor följer snart bäste polaren Alex, journalist på ett fiktivt dagligt blad, ökände konspirationsteoretikern Björn och Eva, bibliotekarie på Kungliga Biblioteket.
Slemma figurer ger sig till känna
Det behöver väl knappast påpekas att det hela spårar ur relativt omgående. Till att börja med gör George en tämligen hopplös figur på AF, och ett vikariat på en skola slutar med en handfast iscensättning av Palmemordet med eleverna som statister, vilket förstås inte går hem hos skolledningen. Besattheten av fallet får i sin tur hårt prövade frun Sofia att kräva besök hos en terapeut eftersom hon tror maken lider av storhetsvansinne.
Men ändå, alldeles fel på det är inte George. Snart börjar nämligen slemma figurer ge sig till känna och hota både honom och hans närmaste. Icke minst är en viss Mindy Van der Graf inte att leka med. Hon kallas Bom Bom av en anledning om man säger så.
Dråpliga scener och kvick och skojig dialog
Om detta låter som en underhållande skröna från samtiden, så har ni helt rätt för er. För det här är onekligen på det hela taget en skapelse fylld med dråpliga scener och kvick och skojig dialog som lyckas undvika att te sig ansträngd. Man har lyckats göra det något överdrivna realistiskt, men samtidigt skruvat till det på ett sätt som gör att man oftast sitter där med ett förnöjt leende på läpparna.
Själv skrattade jag förnöjt åt den unga kvinnliga influencern på Alex tidning med endast vattenpölsdjup känsla för nyheter, som ska föra in tidningen i nutidens enfaldiga och ADHD-orienterade journalistiska tilltal. Det är satir på hög nivå, manuset träffar verkligen helt rätt i detta avseende.
Lätta att hysa sympati för
Karaktärerna i fokus är i sin tur något av outsiders, alla med speciella mer eller mindre lustiga drag, men de är samtidigt lätta att tycka om och hysa sympati för. Så hatten av här för amerikanen Schiaffino Musarra som både spelar huvudrollen och har skrivit manus tillsammans med Santiago Gil (Micke & Veronica) och regissören Patrik Eklund (Tv-serien Revansch, Flimmer).
Sedan må dramats ondingar vara tämligen endimensionella, men det är på samma gång – får man förmoda – det som varit syftet, och ärligt talat är det rätt lätt att både flina åt och känna äkta antipati mot dessa egentligen rätt sorgliga bad guys.
Tillfällen då vatten trampas
Så visst uppskattar jag We Got This, och det är väl också därför ”fyran” i betyg känns en aning skakig. För om nu sanningen ska fram finns här en del tillfällen då historien trampar en del vatten. Samtidigt framgår också rätt tydligt att satiren och humorn fungerar avsevärt bättre än de förment spännande inslagen. Men ändå, på det hela taget är det här en skapelse väl värd att avnjuta för den som söker efter något knäppt skojfriskt med hjärtat på rätta stället.
Skriven 2020-06-17
