LENA PHILIPSSON, Maria Magdalena (Playground Music)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Tiden flyger. Tänk att hela fem år redan förflutit sedan Lena Philipssons förra album. Då betonade sångerska att hon minsann inte är någon älskling – i alla fall i titelspåret – medan hon nu gör associationer ända tillbaks till Jesu tid. Det är naturligtvis Maria Magdalena som åsyftas, denna udda, men samtidigt oförskämt catchy skapelse smyckad med handklapp, efterhängset synthinpass stötig rytm och en personlig text som onekligen är lite ”tongue in cheek”, men samtidigt har en hel del allvar i sig.

Varenda spår hade kunnat bli en hit

Men det är förstås inte det enda spåret som lyfter För precis som på föregångaren och ofta rent allmänt levererar vokalissan. Den som önskar en skön samling popmaränger av starkt Lena-snitt har nämligen en härlig stund framför sig. Det här är en skiva att bli glad av även om lyriken inte alltid är det, och säga vad man vill men nästan varenda spår hade kunnat bli en hit om nu inte våra vanligaste radiostationer hade varit så fyrkantiga och stifft trendängsliga i sin musikaliska policy.

Skojfriskt kul latinoreggae

Ta bara en sådan sak som Lära så länge man lever. Vi talar bitterljuv pop med schlagerfeeling i dess bästa mening, och tillika överlägsen det mesta som figurerar i dagens inte sällan barnfixerade mellocirkus. Eller varför inte lyssna en extra gång på En stilla depression, en soft glad sak, modell lationoreggae med ett rim där just depression får rimma på erektion. Skojfriskt kul och oväntat, får man väl säga även om orden även här rymmer en del allvar. Egentligen.

I Stockholm har fröken Ph gjort groovy souldisko i midtempo, och till skillnad från sin gamle parhäst Orups sång som handlade om huvudstadens kyla är hennes nyskrivna alster en ren och skär kärleksförklaring till den samma. Någon kärleksförklaring är dock inte Han går på vatten. Däremot är det en tydligt åttiotalsdoftande dänga om en grabb på toppen som alltid tycks ha flyt.

Tillägnade de utflugna barnen

Men balladerna då? Finns inga sådana? Jo, fattas bara annat. Och här är det det ganska givet att de är tillägnade de båda utflugna barnen. Titlarna Jag ville bara höra hur du mår och Du är aldrig ensam säger väl egentligen det mesta samtidigt som de innehåller lyrik som är lätt att relatera till för alla som någonsin varit i samma situation.

Ett uppfriskande vitalt album

Summa summarum får man väl säga att Lena Philipsson gjort det igen. Men det behöver väl knappt påpekas. Om femtiofyraåringen varit man och rocker hade Maria Magdalena förmodligen betecknats som ett uppfriskande vitalt album, men eftersom hon är kvinna och popsångerska ligger det inte direkt nära till hands att göra det. För så säger som bekant konventionen. Dessvärre. Men det väljer jag att ignorera. Fullt ut.

Skriven 2020-06-15