MATS RONANDER, KB, Malmö den 9 maj 2020

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Streamad konsert

Mats Ronander är alltjämt alive and kicking, och en påtaglig bekräftelse fick man på det nyligen när han släppte gedigna Malla Motell, mannens första soloalbum sedan början på millenniet. Goda recensioner blev det också, och någonstans hade väl allting varit gott och väl om nu inte det där nedrans Coronaviruset inte vänt upp och ner på världen och fullständigt mördat livescenen på köpet. För det är väl klart att sångaren skulle firat sitt nya släpp med en turné.

Men nöden har ingen lag och är tillika också uppfinningarnas moder, och någonstans där kom de streamade konserterna in i bilden. Så också för Ronander som den 9 maj steg upp på KB:s scen utan publik på plats, men väl framför datorerna.

Röst fylld av vital attityd

Men ändå, denna (konsert)isolering gör så att man nästan blir tokig, och en rivig Tokig fick mycket riktigt inleda detta publiklösa gig på streaming från KB. Och Mallas röst var fylld av vital attityd. Det var onekligen svårt att tro att mannen faktiskt passerat pensionsåldern. Sedan kanske pipan inte är fantastisk i dess vanliga bemärkelse, men för att nu dra till med en klyscha, så är den fylld med massor av (blues)känsla.

Vilket inte inte minst märktes i efterföljande Loser’s Game, en avsevärt mer bakåtlutad sak, och precis som på beställning plockades munspelet fram här också. Träskbluesen i Water From the Moon med sina läckra slideinslag övertygade också liksom närbesläktade Man av sten.

Har förblivit vid sin bluesbestänkta rockläst

– Tusen tack alla människor, sade Malla putslustigt innan röjiga En gång till, måne dammades av på bästa sätt. Samma sak kan för övrigt sägas om sådant som God Bok – här iklädd lätt reggaetouch och avslutande paradnumret Kött och blod.

Samtidigt fungerade färska Klubbrock som en bekräftelse på att den sjungande gitarristen förblivit både vid sin bluesbestänkta rockläst och den där attityden i rösten under alla dessa år. Sistnämnda nummer skulle i alla fall mycket väl kunna ha gjorts i början av hans tidiga karriär för sisådär trettio, trettiofem år sedan. Vilket naturligtvis enbart ska ses som något positivt. Det ligger liksom ett värde att förvalta en tradition i minst lika stor, om inte större utsträckning som att experimentera.

För kärleks skull i läckert varierad version

Dessutom måste jag säga att jag är svag för Ronander när han försöker väva in vuxenartad poprock i sin musik. Som han gjorde denna kväll i en annan ny sång, Luft under vingarna, en fin hyllning till vännen Kim Larsen – och givna Ronanderklassikern För kärleks skull i en ovanligt lång och läckert varierad version.

Smekande soft och bluesgubbigt tunggung

Vidare gav en annan ny sång, balladen Avenue Junot utan tvekan mersmak av ett annat slag. Gamla beundrare vet sedan tidigare att Ronander är duktig på att göra det där småruffiga, men samtidigt smekande softa alsterna, och på KB avverkades alltså ännu en bekräftelse på det. Här kan det för övrigt även vara på sin plats att utdela extra beröm för det snygga klaviatursolot strax innan dess klimax.

Sedan vet väl alla som är det minsta bekanta med Ronanders repertoar att bluesen sitter i ryggraden. Dock ska villigt erkännas att jag aldrig varit överdrivet tänd på de gamla bluesgubbarnas tunggung. Så när sångaren river av Lightnin’ Hopkins Have You Ever Been Mistreated var det i ärlighetens namn svårt att känna någon större upphetsning. Dock går det självklart inte komma ifrån att sångaren serverade sin tolkning med både god trovärdighet och en själ som satt utanpå skinnet.

Vägrar träda in artistiska skymningslandet

Fattas bara annat, skulle man kunna utbrista, och på det hela taget var det väl just det man skulle kunna hävda när denna konsert var över efter sisådär sjuttio minuter. I alla fall om man ville vara petig. För annat saknades onekligen i låtväg från den faktiskt tämligen digra sångboken. Men med detta sagt; genomförandet av det man bjöds på går inte att klaga på. Detta gig utgjorde ett synnerligen gott formbesked från en svensk tidlös rockare som trots ålderns rätt vägrar träda in i det artistiska skymningslandet.

Skriven 2020-06-11