D´APRES UNE HISTOIRE VRAIE/BASED ON A TRUE STORY

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Viss erotisk spänning, galenskap och oorginellt manus, Frankrike 2017
Regi: Roman Polanski
I rollerna: Emanuelle Seigner, Eva Green, Vincent Perez, Dominique Pinon, Camille Chamoux
(Netflix)

BETYG: TVÅ

Nu blir det franskt här på JPS Media!

I min recension av En officer och spion nämnde jag två filmer av Roman Polanski jag inte sett, eller ens hört talas om. En av dessa var D’Aprés une histoire vraie, som visades i Cannes 2017 och senare samma år på Stockholms filmfestival. Därefter verkar den ha försvunnit. Den gick aldrig upp på bio i Sverige, och om den släpptes på DVD har jag helt missat detta faktum. Nu finns den dock tillgänglig på Netflix.

Hyfsat bra övergår till det ointressanta

Vad som är lite märkligt, är att Netflix inte bemödat sig om att ge filmen en svensk titel. Den har inte ens försetts med sin engelska titel; Based on a True Story. Hur många svenskar förstår en titel på franska?

Att filmen inte gick upp på bio är ganska förståeligt. Thrillern D’Aprés une histoire vraie är inte jättebra. Rättare sagt, den första tredjedelen är hyfsat bra, därefter övergår filmen till att vara en ointressant väntan på slutet.

Från erotisk spänning till galenskap

Emmanuelle Seigner, som ser rejält sliten ut (är det inför rollen, eller är hon så här sliten?), spelar den uppburna författarinnan Delphine. I filmens inledning sitter Delphine i en bokhandel och signerar, kön är lång, Delphine är trött och vill därifrån. En kvinna, Elle (Eva Green), kommer fram och hävdar att hon är Delphines största fan.

Kort därpå tar Elle kontakt med Delphine. De börjar umgås. Delphine har skrivkramp och har problem med sin nästa bok, men Elle kan ju hjälpa till, hon kan vara bollplank. En viss erotisk spänning uppstår mellan de två kvinnorna, men efter ett tag visar det sig att Elle, inte helt oväntat, är galen.

Förvånansvärt ooriginellt manus

Slutet ska komma som en överraskning, men det tog mig tio minuter att räkna ut hur allt hänger ihop. Manuset, som Polanski skrivit tillsammans med Olivier Assayas, och som bygger på en roman av Delphine de Vigan, är förvånansvärt ooriginellt. Det finns ett flertal böcker och filmer med liknande handling, jag ska inte nämna den film som är mest lik, eftersom ni då räknar ut överraskningen redan innan ni börjat titta (om ni nu tänker se den här filmen). Polanski själv har så smått varit inne och tassat på området in sin Hyresgästen (1976), en på alla sätt bättre film.

Återstår att se om även Polanskis Venus In Fur från 2013 kommer att hamna på Netflix. Den filmen är visst mest filmad teater, men tydligen rätt bra, enligt en kollega som sett den.

Skriven 2020-06-02