TOTO, Old Is New (Sony Legacy)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Det har varit en bra period för Toto de senaste åren. Deras evighetslånga turné 40 Tours Around the Sun har sålt ut arenor världen över, och fansen har förundrats över den goda formen. Fast nu är det slut. I bästa fall på obestämd tid, men i ärlighetens namn tyder det mesta för att inte säga allt nu på att den drygt fyra decennier långa karriären till och med är över för all framtid.

En massiv box inklusive osläppt material

Ett vemodigt faktum? Absolut, men ur fanperspektiv går det knappast att komma ifrån att de gått in i skymningslandet med flaggan i topp. 2015 års XIV utgjorde ett fräscht vitalitetsbesked där såväl den sedvanliga virtuositeten som melodisinnet hedrades.

Då för fem år sedan talades det om att det här möjligen skulle bli bandets svanesång i tillplattad form. Kontraktet med italienska Frontiers var fullgjort. Allt var bäddat för att lägga ner (studio)verksamheten. Men så fick bandets första skivbolag Columbia för sig att att släppa en massiv box med tretton CD, varav en med tidigare osläppt material. All In är den samlande titeln på den samma, och initialt fanns den på känt maner endast tillgänglig här.

Joseph Williams aktiv vid uppfräschning

Nu är dock denna nesliga situation åtgärdad. Tio nygamla spår ser äntligen dagens ljus i full frihet solo under samlingsnamnet Old Is New. Och ingen kan hävda att man far med osanning. För materialet må vara gammalt, men sångaren Joseph Williams har samtidigt fungerat som en slags ”supervising” producent och ljudingenjör i projektet. Enligt uppgift från bandvännen från trion Champlin, Williams, Friestedt, svenske Peter Friestedt var denne synnerligen aktiv vid uppfräschningen av de här sångerna.

Tankarna vandrar till klassiska åttiotalsalbum

Hur stort intryck han gjort på det färdiga resultatet är förstås svårt att säga, men tankarna vandrar i mångt och mycket till de album han medverkade på under åttiotalet, de numera klassiska Fahrenheit och The Seventh One. Singeln Devil’s Tower är bara ett exempel på detta. Från början spelades detta spår in 1981 i samband med sessionerna för storsäljaren IV då bröderna Jeff och Mike Porcaro alltjämt båda var med oss. Någon sång spelades emellertid aldrig in då det begav sig, så Williams tog saken i egna händer sisådär trettiofem år senare.

Naturligtvis sjunger han lysande medan sången i sig låter som en given hit. Om året varit 1987, det vill säga. För Toto har alltid struntat i trenderna. Istället har de genomgående konserverat och förfinat sina styrkor, inklusive den uttalade professionalismen. Något som med all önskvärd tydlighet framgår på detta verk.

Tjusig AOR, oemotståndlig hybrid och tjusig westcoast

I sammanhanget får man inte heller glömma låtmaterialet. När Toto velat – och inte som ibland snöat in på lättproggiga alternativt jazziga instrumentalinslag – har de nästan alltid levererat starka låtar i parti och minut. Sådant som inledande, riktigt tjusiga AOR-dängan Alone, Spanish Sea – en oemotståndlig hybrid av Africa och Without Your Love samt Chelsea, denna tjusiga westcoastsak med diskret jazztouch visar upp bandet från sin allra bästa sida.

Utan tvekan tyngst i denna gedigna låtbukett är dock Struck By Lightning. Aldrig får Steve Lukather riffa så hårt som i denna tungguniga sak, och solot strax innan ridåfall går inte av för hackor det heller. Om man säger så.

Electrosamarbete inte så märkligt

Det mest udda spåret på denna sångsamling är dock givet. För vem hade trott att Toto skulle hoppa på ett samarbete med en electroartist, i det här fallet australiensaren med det märkliga artistnamnet What So Not? Fast så märkligt ter sig faktiskt inte slutresultatet. För i slutänden låter We Keep on Running trots allt mest som ett Toto med electrotouch av mindre graden med Lukathers gitarr i (refräng)bakgrunden.

Kan rida bort i solnedgången med stolthet

Men udda eller inte, Old Is New utgör som helhet oavsett vilket ett gediget avskedskomplement till ovannämnda XIV. Om detta verkligen är det sista vi hör från Los Angelesbandet kan bara konstateras att de kan rida bort i solnedgången med både stolthet och högburet huvud.

Skriven 20-05-28