Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Verklighetsbaserat, inspirerande och upplyftande om moppmirakel, USA 2015
Regi: David O. Russell
I rollerna: Jennifer Lawrence, Roberd DeNiro, Bradley Cooper, Edgar Ramirez, Diane Ladd
DVD/Blu-Ray
(20th. Century Fox)
Jennifer Lawrence är för alltid förknippad med Hungerspelens Katniss Everdeen. Men hon är också mirakelmoppens uppfinnare! Och en återkommande David O. Russel favorit och Oscarsvinnare, som bokstavligen satte silverkant på tillvaron. Kort sagt: “A Joy to behold!”
Patent på komedi
Det finns otaliga pilsnerfilmer som börjar med att en manlig uppfinnare ska ta patent på något -en karburator, en båtmotor eller en ny motorcykel. (se till exempel Pensionat Paradiset, Smålänningar, Vi som går köksvägen …) Efter lite motgångar i början lossnar det, den nya produkten vinner ett viktigt och prestigefullt lopp och mannen får framgångar, bra jobb och drömflickan.
Skurmopp istället för karburator i ny uppfinnarfilm
Men aldrig tidigare har väl uppfinningen som en film handlar om varit en skurmopp! Inte förrän David O. Russel bestämde sig för att skriva manuset till Joy och sedan regissera filmen, som är löst baserad på den verkliga Joy Manganos liv. Kvinnan som uppfann mirakelmoppen: “the self-wringing Miracle Mop”. Och sedan blev multimiljonär på kuppen.
Hela livet är ett lopp
Det här är inte en film som kan få sitt klimax i ett race som ska vinnas. Hela filmen är snarare som ett stressigt race, där Joy försöker överleva. Hon är fattig, överarbetad, outbildad och singelmamma med två barn.
Inledningen till filmen Joy är som taget från en Alain Resnais film – en svartvit såpopera parodi. Och när Joy drömmer mardrömmar drömmer hon att hon är med i en såpopera, omgiven av hela sin galna familj.
David O. Russel har tidigare gjort de framgångsrika filmerna American Hustle och Silver Linings Playbook – båda med Jennifer Lawrence i stora roller. Rollen i Silver Linings Playbook (som på svenska fick titeln Du gör mig galen) gav henne en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Dessutom är även David O. Russel favoriterna Bradley Cooper och Robert De Niro med igen, liksom filmstjärnorna Isabella Rossellini och Diane Ladd, som ger filmen en speciell gedigen strålglans.
1990 – Mirakelmoppens och Jennifer Lawrences födelseår
Mirakelmoppen uppfanns 1990 – samma år som Jennifer Lawrence föddes.
Den verkliga Joy Mangano gick på college och har en examen i “business administration” från Pace University. Hennes man (senare ex-man) var en klasskompis till henne som också läste affärsvetenskap. (Han var alltså inte en hopplös, arbetslös sångare från Venezuela, som i filmen.)
De är fortfarande bästa vänner idag, både han och två av deras barn jobbar i Joy Manganos affärsimperium. Dottern Jackie (som blev bortrationaliserad i filmen) är modell och skribent för HSN och US Weekley.
Arketypen “den onda styvsystern” går igen
Halvsystern Peggy, som är lika led och avundsjuk som båda Askungens fula styvsystrar tillsammans (och som man önskar skulle blivit bortrationaliserad på manusstadiet), fanns inte i verkligheten. Inte heller den hemska mamman. (Ja, Joy hade en mamma i verkligheten, men inte en galen TV-knarkare). Det stämmer däremot att Joy var singelmamma. Men inte så fattig och outbildad som den Joy i filmen, som sumpar chansen att gå på college för att istället hjälpa sina föräldrar med deras skilsmässa.
Hundhalsbandet som försvann
Den verkliga Joy Mangano har berättat att på den tiden (alltså 1980-90) var det inte okej för tjejer att säga att de ville bli uppfinnare. Om en ung tjej sa “jag vill bli uppfinnare” fick hon repliken “skaffa terapi” som respons. Idag har Joy Mangano över 100 patent registrerade! Hennes första framgångsrika uppfinning, som hon gjorde som tonåring, blev dock aldrig registrerad. Ett smart, funktionellt hundhalsband, som bland annat fungerade som reflex. Ett stort företag tog helt sonika idén och tjänade storkovan på det.
Allvetande död mormor som berättare
Det är alltså tufft att vara kvinnlig uppfinnare och företagare — men David O. Russel har bullat upp ett smörgåsbord med ännu fler hinder, eftersom den verkliga Joys liv tydligen inte var eländigt nog.
Dessutom finns det fler otäcka kvinnliga karaktärer här än i Askungen. Det verkar som om alla kvinnor i familjen vill motarbeta henne (och ex-mannen är arbetslös och värdelös). Men mormor är i alla fall snäll, hon ser lite ut som den goda fén som sjunger Bibbidi-Bobbidi-Boo. Hon må vara död under en stor del av filmen, men hon är i alla fall filmens berättarröst och vet till och med vad som ska hända i framtiden, fast Joy själv inte har en aning om det, när hon bara “går nerför gatan”.
Affärsvärldens helvetesringar
När man ser filmen Joy känner man sig inte inspirerad eller upplyft och man blir absolut inte uppmuntrad till att vara kreativ och uppfinna något. Allting verkar ju vara ett ändlöst helvete, ungefär som Dantes Inferno. Så snart du gått igenom en helvetesring så kommer en ny.
Affärsvärlden skildras definitivt inte på något positivt sätt – det är som ett Hungerspelen i verkligheten där alla verkar vara ute efter Jennifer Lawrences karaktär. Man undrar faktiskt varför hon inte bara gjorde en skurmopp för husbehov och struntade i alla andra och deras eventuella moppbehov.
Jennifer Lawrence fick i alla fall en Oscarsnominering för bästa kvinnliga huvudroll och en Golden Globe nominering för bästa huvudroll i en komedi – men Joy är en film som aldrig är rolig och paradoxalt nog, med tanke på titeln, inte heller andas någon glädje. Men Jennifer Lawrence i en David O. Russel film är så klart återigen sevärd.
Skriven 2016-08-12
