EYES – från utsålda konserter på åttiotalet till skivcomeback fyrtio år senare

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Okänd, osignerad och obesjungen

Hur är det möjligt att vara och förbli okänd, utan skivkontrakt och heller inte ha influerat så många andra med sin musik efter fyrtio år? Och vem skulle då inte ha gett upp för länge sen, kan man undra. Men låt mig börja från början när jag nu fått chansen att berätta vår historia – den om det Malmöbaserade hårdrockbandet Eyes och vad som pågår just nu.

Drömmar och ambitioner

I början av 1980-talet träffade jag, Björn – som spelar trummor med Eyes – några likasinnade tonårsgrabbar från Malmö. Vi förenades snabbt med intresse och passion för att gifta samman brittisk hårdrock med tradition från 1970-talet med den melodiösa rockmusiken från USA. Det som ibland kallats för arenarock, FM-rock eller på senare år även markerats med uttrycket AOR – Album Oriented Rock. Musik för topplistor och arenor.

I Malmö var vi nog ganska ensamma om denna naiva formel och strävan då de flesta källarbanden sökte inspiration från helt andra platser i musiken. Kanske nådde Eyes sina relativa framgångar som följd av att bandet lade mycket tid och energi på låtskrivandet och att göra utstuderade demoinspelningar? Allt i förhoppning om skivkontrakt med något av de stora globala bolagen som fanns på dinosauriernas tid. Det lyckades vi aldrig med även om jag till och med besökte ett av skivbolagens huvudkontor i den svarta skyskrapan mitt på Manhattan i New York City för slutförhandlingar.

Eyes nådde inte hela vägen.

Den egna vägen

Eyes 1980-tal krävde istället att bandet bröt ny mark och tog egna vägar.

1984 hyrde vi på egen risk och räkning en av Malmö stora teatrar för att kunna visa upp oss för världen med en utstuderad och påkostad ljud-, ljus- och sceniskt effektrik produktion som var helt bortom alla då kända proportioner. Vi sålde ut i förväg och en uppskattad konsert grundlade bandets kommande framgångar och kännetecken. Julius Biljettservice hade aldrig sett maken till sådan försäljning från en helt okänd men kommersiellt prissatt aktör som Eyes. För egen del vann jag ett prestigefyllt näringslivspris från bland annat Skånemejerier i ungt entreprenörskap för att ha lett insatsen tillsammans med vårt hängivna projektteam.

Eyes musik började snart spelas i vad som kan ha varit landets första kommersiella radio – MCB – Malmö City Broadcasting. Bandet prenumererade på förstaplatsen i tio veckor med låten New Generation, en passande titel i Orwells anda mitt i det kalla kriget som pågick runt omkring oss.

1985 spelade vi som huvudakt sent på kvällen i Malmö Folkets Park under en skolavslutning som lockade drygt 10 000 personer. Känslan var omtumlande för oss; att själva stå på den scen där några av våra ungdomsidoler spelat tidigare. Succé igen och nu med internationella talangscouter (A&R) från flera skivbolag i publiken. De fick uppleva bandets kompromisslösa show med en gigantisk uppsättning för ljud, ljus och pyrotekniska effekter som även krävde full beredskap från Malmö brandkår.

Konserten i Malmö FP bar vidare till en mindre turné utomlands, närmare bestämt i norra Tyskland. Bandet tog publiken med storm i några av de gamla Hansastäderna, bland annat med uppföljningslåten Only Eyes For You, som även den fick radiospelningari Tyskland och på hemmaplan. Vi hade turen att få en promotor som gillade vår musik och med döttrar som verkligen hade ett gott öga för några av oss; Agenten hade tidigare arrangerat titelgalor i boxning i Europa med Muhammad Ali eller Cassius Clay som ständig vinnare. Även Eyes spelade för att vinna. Det gjorde vi då och det gör vi fortfarande.

Sweet Silence

Med förnyade ansträngningar gick vi åter in i studion för att göra ett nytt och skulle det visa sig, sista försök att skaffa ett skivkontrakt. Vi försökte bland annat genom att göra inspelningar i legendariska Sweet Silence Studios på andra sidan Öresund i Köpenhamn. Inspelningar i fotspåren av Ritchie Blackmore’s Rainbow och Metallica kändes självklart stort och nästan överväldigande. Efter en massa flygbåtsturer över sundet – ja det var långt innan Öresundsbron – sprack emellertid även dessa drömmar någon gång under den klassiska hårdrockssommaren 1987.

Bandet Mk. II gjorde sin sista spelning – trodde vi – tillsammans i december 1987 när Eyes sålde ut Baltiska Hallen i Malmö tillsammans med kommunens fritidsförvaltning på en minnesvärd luciagala som även filmatiserades för historieböckerna. En av låtarna, Faces Of Rock’n kom emellertid att leva kvar som ett sista halmstrå från den videoinspelade konserten, vilken slutade med en brakfest och massor av ”indiskretioner” i arenans omklädningsrum. Men det är en helt annan historia om än mycket väldokumenterad.

I efterdyningarna av konsertframgångarna slickade vi såren med ännu mer inspelningsverksamhet. Vi började bli riktigt duktiga på arbete i studion tillsammans med det än idag lojala tekniska team som alltid funnits där tillsammans med Eyes. Bandets medverkan på en samlingsplatta 1989 fick emellertid markera slutet för Eyes och den uppsättning vi kallade för Mk. III (uppkallat efter recept från Deep Purple som brukade benämna sina många konstellationer med romersk-numerisk räkning). Men det var fortfarande vi tre grundare som körde ihop till slutet cirka 1990 då jag bildade familj och flyttade till Stockholm för en helt annan karriär inom affärer och industri.

Silence

Sen blev det tyst. Mina vänner i bandet, Joakim, Åke och Anders körde dock vidare med en ny dansk sångare som jag varit med och rekryterat, och med en ny trummis i det efterföljande bandet Aces High. Det suveräna bandet som jag följde från kungliga huvudstaden nådde viss internationell framgång med sina tre album 1991 – 2004 och gjorde även några turnéer och större festivalframträdanden. Att ersättas av vännen Anders Johansson (från Silver Mountain, Yngwie Malmsteen’s Rising Force samt Hammerfall med flera) på trummor kändes bara bra då jag visste att bandet var i hans trygga händer!

Return from Silence

Om vi snabbspolar bandet genom de nästkommande tjugo åren så är det helt plötsligt 2011. Aces High har varit nedlagt i många år och Eyes ännu längre. Bandmedlemmarna har bildat familjer och byggt helt andra professionella liv och vardagar än vad vi en gång drömde om. Något som ofta blir fallet när livet och verkligheten utanför musiken knackar på dörren.

Men det saknades något i livet. Passionen för hårdrock hade aldrig övergivit någon av oss i bandet eller i vårt lojala ”entourage”. The Eyes Crew har alltid visat för mig att laget varit större än jaget. Vänskap slår det mesta, kanske med kärlek som enda undantag. När möjligheten uppstod att återbilda Eyes för en spelning på KB – Kulturbolaget – i Malmö behövde vi aldrig fundera. Det blev direkt tillbaka till replokalen och tre intensiva månader senare var det dags att ställa sig på scen igen.

Den 5 maj 2012 förenades Eyes med de två banden High Level och Mad Invasion för en oförglömlig kväll där banden mötte alla sina vänner från 1980-talet i vad som framstod som en rituell fest centrerad runt banden för kvällen. Succé och utsålt igen. Det började kännas bekant eller åtminstone déjà-vu, som de säger i Frankrike.

Break the Silence

Ett år senare i februari 2013 blev jag uppringd av en kvinna från Menlo Park i Kalifornien, som ligger mitt i Silicon Valley. Det dröjde inte länge förrän jag och bandmedlemmarna från 1980-talet (Mk. I) fick vardagen upp-och-nedvänd. Facebook skickade över ett helt filmteam till Malmö, Sverige för att producera en dokumentär om hur Eyes hade återuppstått och hur ett gäng ”äldre” grabbar hade använt Facebook som socialt och digitalt medium för att både hitta gamla vänner och återförena sitt band för ett gig de sent skulle glömma.

En tid senare släpptes videon Reunited With the Rock Star Inside av Facebook Stories som blev en rejäl framgång för Eyes med miljontals tittare från hela världen.

Sporrade av uppmärksamheten fick vi tummarna loss och gick in i egen studio för att göra om två gamla låtar från 1980-talet och ge ut dem själva i den digitala marknad som nu satte verktyg i händerna på oss som vi aldrig haft tidigare.

Eyes hade öppnat konserten på KB 2012 med låten Faces Of Rock’n precis som varit fallet tjugofem år tidigare på Malmö Baltiska Hallen (1987). Låten kändes bättre än någonsin för oss som musiker och inspirerade ytterligare. Vi inkluderade även den episka hårdrockslåten Minds In Motion på vår första EP, Eye On You, vilken skrivits redan 1984. Låten hade på något sätt varnat världen för den expanderande staten, storebror och globala företag vi idag känner som Google, Facebook med flera. Företag som vet alltför mycket om oss människor och våra liv. Sångaren Johan Dahlström var alltid mycket medveten och progressiv i sin lyrik. Det är han än idag med sitt nuvarande band som också är från Malmö – Colorstone.

2014 markerade ett nytt kulmen för Eyes som röstades fram på den globala tio-i-topp listan hos Facebook Stories för att fira tioårsdagen av Facebooks grundande den 10 februari 2004. Massor av publicitet och stor ära för bandet. Men inget skivkontrakt. Dock massor av nya fans som tittade på vår video och såg hur vi vägrade ge upp. ”Don’t Stop Believin’” som Facebooks producent Sara Mott uttryckte det när vi höll på med filminspelningarna.

Silenzio!

Trägen vinner och vi fortsatte att skriva helt ny originalmusik i vår egen tradition och fullmatade analoga retrostudio. Tillsammans med en ny sångare – Peter Andersson – har vi fått en injektion i låtskrivandet. Det tog oss fem år att komma på banan igen och nu 2020 är det dags att möta världen på nytt mitt i den digitala tidsåldern och i en världsomspännande pandemi.

I april släppte Eyes helt ny musik för första gången; fyrtio år efter första träffen mellan bandets grundare. EP:n Left 20/ utgör första delen i strategin att göra år 2020 till det verkliga jubileumsåret för bandet och dess musik. I månadsskiftet september/oktober kommer andra delen, EP:n – Right /20”som sen ska följas av tredje delen – fullängdsalbumet Perfect Vision 20/20 planerad innan årsskiftet.

Med siffrorna 20/20 försöker vi påminna oss själva att alltid söka vårt bästa. Ungefär så som perfekt syn på båda ögonen uttrycks av en amerikansk optiker. Siffrorna skall även erinra om att vi lirat tillsammans i 20 + 20 år och den vänskap och förtroende som finns i bandet.

Så här långt har vi fått massor av uppmärksamhet och positiva recensioner kring vår musik från när och fjärran. Musiken spelas på alla plattformar och vår ”rockumentära” video This Is Us har fått massor av tittare som får se hur vi spelade in låten i vår retrostudio Smit & Jones Studios (III).

Uppenbarligen finns det en publik där ute som vi hoppas kunna möta live när vi tänker återskapa våra konserter i ett nytt format år 2021 för att markera starten på nästa del av bandets resa.

Eyes kommer att gå hela vägen.

Björn H. Lindbäck
4/Eyes

Skriven 2020-05-16