Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Nyanserat och starkt om livsavgörande religionsavhopp…och Oscarvärdigt skådespeleri , Tyskland 2020
Regi: Maria Schrader (miniserie, episod 1-4)
I rollerna: Shira Haas, Amit Rahav, Jeff Wilbusch, Alex Reid, Ronit Asheri, Delia Mayer, Dina Doron, David Mandelbaum, Gera Sandler, Eli Rosen
(Netflix)
BETYG: FYRA
Om nu dokuserien Tiger King varit vårens trashigaste sleeper på Netflix, så får man väl säga att Unorthodox varit dess mest seriösa alibi i den oväntade hitsektorn. För vem kunde tro att en miniserie med fokus på ultraortodoxa judar skulle bli en kioskvältare på hemmabion. Inte jag i alla fall, men när till och med Shitsel, en pratig vardagsserie om samma sak från 2013 drar en väldig massa tittare – om än inte i samma omfattning – inser man att folks tittarpreferenser långt ifrån alltid är förutsägbara.
Lämnar arrangerat äktenskap för Berlin
Handlingen tar sin början i New York. Där får vi möta nittonåriga Esty, en ung kvinna uppfödd i den konservativa judendomens förlovade land i Brooklynförorten Williamsburg. Fast nu har det blivit dags att bryta sig loss. En plan har smidets, hon är redo att helt sonika smita ifrån sitt instängda liv och ett arrangerat äktenskap och beger sig till Berlin där hennes mor, som en gång i tiden lämnade henne skapat sig ett nytt liv. Med ska det visa sig en annan kvinna till på köpet. Bara en sådan sak.
Kusin med mörkt utsvävande förflutet
Väl i Berlin står Esty sig i slang med ett gäng ungdomar på en musikskola, och försöker sig på att söka in på deras utbildning. Under tiden hemma i Williamsburg har man lagt ihop två och två, så den lokale rabbinen skickar iväg den oförstående försmådde maken Yanky och hans märkbart gatusmarte kusin – han har nämligen ett mörkt utsvävande förflutet – Moishe på ett uppdrag; hämta hem Esty, så att den (moraliska) ordningen kan återställas.
Det blir en berg och dalbane-liknande jakt på för denna inte alltför dynamiska duo. Yanky ter sig fullständigt utan koll på världen utanför den skyddade ultraortodoxa diton medan Moishe återvänder till en frihet han inte kunnat hantera tidigare i livet. Dessutom lägger han fingrarna emellan för att leverera vad han ålagts av rabbinen.
Vilar Oscarkvalitet över Shira Haas rollinsats
Men det är förstås Esty som står i centrum. Det är hennes känslomässiga och livsavgörande resa man får följa. Någonstans förstår man redan på ett tidigt stadium att hon aldrig någonstans kan bli lycklig där hon kom ifrån, men att komma ut och vara ute i något som är helt okänt och obekant bäddar för en smärtsam övergång och ett svårt sökande efter en egen identitet. Vilket lilla Shira Haas i Estys roll gestaltar på ett fullständigt naket och avskalat sätt som är omöjligt att värja sig från. Det vilar Oscarkvalitet över hennes insats, om detta råder det ingen som helst tvekan.
Skildringen aldrig dömande, betonar nyanser
Samtidigt visar Unorthodox på ett lika starkt och självklart uppenbart vis hur oförenlig med samtiden och vågar jag säga dammig rent allmänt religion ter sig när poängen är att den aldrig någonsin ska röra sig framåt och ta hänsyn till förändringar i samhället. Men skildringen i Unorthodox är aldrig dömande, den redovisar bara läget utan att göra vare sig traditionerna eller människorna blir till karikatyrer. Snarare tvärtom, för man har onekligen vinnlagt om att betona nyanser i karaktärerna som presenteras. Men ändå, med detta sagt; för en utomstående ter sig dessa ultraortodoxa judars leverne förvisso helt fredligt gentemot utomstående, vilket är ett stort plus -, men samtidigt förlegat, och då inte minst i synen på kvinnan.
Religionen som skadligt konserverande faktor
Å andra sidan har nutidsmänniskan på många sätt helt tappat bort sin andlighet och kontakten med sitt ursprung i ett high tech-samhälle där egot, girigheten och jakten på status och prestige gått överstyr. Men det är förstås en helt annan sak. Eller kanske en helt annan typ av tv-serie. För när religionen alltjämt används som en begränsande och skadligt konserverande faktor vad gäller värderingar, fritt tänkande och dito levnadsutrymme då kan man inte med bästa vilja i världen säga att utvecklingen går framåt.
Skriven 2020-05-15