ONE DESIRE – “Vi jobbade så hårt med nya plattan att det nästan tog livet av oss”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Att beteckna Sverige som ledarna inom samtida melodisk hårdrock är knappast någon överdrift. Tack vara band som H.e.a.t, Eclipse, Degreed och Crazy Lixx har Sverige stigit upp som världens mest lysande stjärna inom denna breda nisch. Men om nu vårt land intar kungaplatsen är Finland förmodligen kronprinsen. Via combos som Brother Firetribe, The Rasmus och Reckless Love har vårt östra grannland gjort allt mer väsen av sig internationellt. Senaste succébandet stavas One Desire, och fick sitt genombrott för tre år sedan med den självbetitlade debuten och dess tillhörande hitsingel Hurt. Men som talesättet lyder; ingen är bättre än sin senaste skiva. Således har det blivit dags att avtäcka uppföljaren, betitlad Midnight Empire, och förhandsreaktionerna har inte låtit vänta på sig.

– Nej, jag tror faktiskt vi fått mycket mer respons än förra gången såhär långt, bekräftar låtskrivande gitarristen Jimmy Westerlund. Vi kom ju från ingenstans då. Men det är kul att alla varit så positiva, för det är alltid hårt att bli sågad.

Jimmy säger att första skivan var något av ett pussel där man i grund och botten plockade ihop de låtar som fanns och gav ut dem. Det färdiga resultatet blev “skapligt”, men det fanns inte mycket tid att fundera.

– Det var bara bom bom bom, så var skivan ute. Sedan sade det bara pang med Hurt. Vi fick tiotusen views på YouTube på en natt.

De på skivbolaget jävligt sura över försening

– Och nu ligger den på 2,3 miljoner views. Inte illa. Men med tanke på att situationen varit helt annorlunda inför nya skivan borde det gå ännu bättre den här gången?

– Ja, nu vet folk ju vem vi är. Sedan är allt mer genomarbetat. Vi kunde ha varit färdiga för sju, åtta månader sedan, men det kändes inte färdigt. Den här skivan är mognare och vuxnare. Vår grundpelare var att göra allt det vi diggar själva och skita i resten. Därför var de på skivbolaget jävligt sura för att vi var försenade. Men det var inte så viktigt. Det var A och O att göra det på vårt sätt så bra som möjligt.

Mer variationsrik och bättre producerad

Jimmy berättar att bandet aldrig har någon plan för hur de skriver. Däremot behandlas varje låt som ett enskilt konstverk, och när något sedan är tillräckligt bra jobbar man dag och natt med det.

– Fast vi jobbar nästan enbart på nätterna, vi brukar vi ge upp klockan åtta på morgonen när min fru går till jobbet. Men jag är jävligt nöjd med plattan, den är både mer variationsrik och bättre producerad än den förra. Sedan får vi se om det blir någon hit.

Diggar inte vad de gör själva

– Första skivan blev som sagt väldigt väl mottagen, så jag kan tänka mig att du kände dig lite pressad när det blev dags att börja arbeta på nytt material på grund av det?

– Ja, det gjorde jag faktiskt. Första tanken var att vi måste kunna konkurrera med en massa bra band nu. Sedan undrade alla om det blir en ny Hurt. Men försöker man göra det blir det bara samma sak fast sämre. Jag är ganska självkritisk, vi diggar ofta inte det vi själva gör utan tycker alla andra är mycket bättre. Vi borde varit klara för länge sedan, men vi tyckte det vi gjort var skit. Men sedan när vi är färdiga är det lättare att vara objektiv och tänka “Det här kanske inte är så dåligt ändå”.

Platinasuccé och leva rockliv som tonåring

Mått dåligt rent psykiskt är dock något som bandets frontman André Linman gjort från och till. Sångaren slog igenom på hemmaplan med likartade bandet Sturm und Drang 2007. Då var han bara fjorton år. Fast succé blev det ändå, och tonåringen fick uppleva platinasuccéer och leva rockliv när vännerna satt i skolbänken. Men alla goda ting kommer till en ände, så även Sturm und Drang. Och när splittringen var ett faktum tappade André fotfästet i tillvaron och deppade ihop. I dagens läge mår sångaren avsevärt bättre, men helt fri från sina demoner är han inte.

– Nej, han är sådär lite on and off. Han har inte så lätt med sig själv alla gånger. Det är snabba kast i humöret där det pendlar mellan nu har han feeling och nu har han inte det. Men egentligen är han en ganska glad prick med världens roligaste humor.

Bara sångaren var “all in”

– Så vad var egentligen problemet med Sturm und Drang?

– Det var där det fallerade. Då 2012 var det endast André som ville driva bandet vidare. De andra var inte lika intresserade medan han var “all in”. Det var lite det som hände, och hos skivbolaget var det det där syndromet där man frågar sig “ska vi satsa eller inte”. För de kanske tänkte sig sälja 50.000 plattor, inte 10.000, så det var det eviga dilemmat. Sedan vet jag att det var saker på gång i Japan och på Wacken, men det var André som gjorde allt från början till slut, och det var då vi bestämde oss för att göra något tillsammans fullt ut.

Kickade hela bandet

När Jimmy nämner att de ville göra något “fullt ut” antyder han att det funnits en koppling tidigare till sångaren, och visst är så fallet. Gitarristen producerade alla tre skivorna med Sturm und Drang, och nedläggningen av detta band innebar ironiskt nog att det var läge att utveckla samarbetet ytterligare.

– Bandet hette O.D. från början, och då var fyra andra killar medlemmar. Men 2016 ringde deras gitarrist och frågade om jag ville producera ett par låtar. I samband med det fick de skivkontrakt, men de hade ingen sångare, så jag rekommenderade André. Då kom han ner till Helsingfors och ställde ett ultimatum som gick ut på att jag blev medlem och producerade. Så egentligen kickade han alla andra haha. Fast ur min synpunkt var det en fortsättning på 2012 då vi skakade hand med varandra om att starta ett band som vi diggade själva.

Livsavgörande samarbete med Ledins producent

Jimmys meritlista omfattar emellertid så mycket mer än bara One Desire. I unga år kom ett första genombrott i Finland med bandet Kometfabriken, vilket så småningom ledde hela vägen till Bert Karlssons Fame Factory eftersom dess sångare handplockades av Skaramogulen själv.

Fast det som avgjorde framtidsplanerna för honom var samarbetet med svenske Lasse Andersson, producenten med bland andra Eva Dahlgren och Tomas Ledin på meritlistan. Efter denna erfarenhet visste Jimmy vad han skulle syssla med resten av livet. Sedan kom Sturm und Drang in i bilden.

– Men det är svårt att säga vad som är mitt break. Jag har ju gjort så mycket. Jag har producerat femtio plattor och arbetat mycket inom tv och film. Sturm und Drang sålde femtiotusen plattor, och hade flera hits. Det var en jävla succé för att vara ett hårdrocksband. Också har jag gjort mellanmusiken till *Eurovision Song Contest.

”Skit i skolan, jag kan få (Toto)kontakter”

I kölvattnet på giget relaterat till den internationella mellofinalen begav sig Jimmy till Los Angeles på ett så kallat elitstipendium för att gå på musikskola. Han var äldst i klassen med sina tjugoåtta år, och gick in med attityden “skit i skolan, jag kan få kontakter”, och visst fick han kontakter. De kända namnen paraderade igenom korridorerna och klassrummen från och till, däribland “killarna från Toto”.

– Jag blev bekant med mycket folk. Vem som helst kunde dyka upp där. Att få sitta och dricka kaffe och snacka skit med de här människorna och få lära sig tänkesättet var fantastiskt. De är arbetsnarkomaner, som börjar klockan tio på förmiddagen och slutar vi midnatt. Jag fick en kick at att höra det där.

VM-låt toppade USA-listan

Samma kick fick Jimmy för övrigt av att skriva sången Game on till latinokungen Pitbull under sin USA-sejour. Vilket inte är så konstigt. Verket ifråga hamnade nämligen på ett samlingsalbum med diverse artister inför fotbolls-VM i Sydafrika 2010, och kom i slutänden att toppa den amerikanska albumlistan.

– Men nu är jag mer inne på att koncentrera mig på mina egna projekt. Något med mer djup. Det betyder mer för mig. Jag har skrivit och proddat mycket åt Brother Firetribe tidigare, och jag blir väl klar om två, tre månader med deras nya. Det är det som gäller, och jag känner mig jäkligt produktiv och aktiv just nu.

Kul se vad i helvete som händer

– Men annars är det väl rätt givet att pengarna är bättre om du ägnar dig åt att arbeta med pop?

– Ja, men jag har ändå aldrig haft ett jobb. Jag har levt på det här sedan jag var ganska ung, sjutton kanske. Det här är “full time work” för mig och det tänker jag fortsätta med så länge jag orkar. Men jag har tusen bollar i luften, för ska man klara sig i den här branschen får man vara effektiv. Samtidigt vill jag göra hårdrock som ligger i tiden. Så som den gamla goda hårdrocken ska låta idag. Det är där mitt hjärta ligger.

– Då antar jag att du ser fortsatt potential i One Desire också?

– Ja, jag har starka förhoppningar och förväntningar på den här skivan. Vi har jobbat så hårt på den att den nästan tagit livet av oss. Det ska bli kul att se vad i helvete som händer. Vi gör ju det här för att det är kul, men tanken är ändå att vi vill se hur långt vi kan ta det.

Skriven 2020-05-12

*Året efter heavy metalgruppen Lordis sensationella vinst hölls Eurovision Song Contest i Helsingfors.