Klicka på bilden, för att se hela bilden
Nashville präglas sedan kanske ett decennium tillbaka av en enorm dominans av män. Väldigt många av dessa, i sin tur är good ol’ boys eller för den delen bad boys som sjunger om öl, party och tjejer i tighta jeans. Visst, det finns de som skriver och sjunger om hjärtesorg och känslor också, men att hävda att countryscenen i dagens läge både kräver variation och lider skriande brist på kvinnliga toppnamn vore ett gravt understatement. Bland de äldre är det väl i stort sett bara Reba McEntire och möjligen Martina McBride som håller ställningarna på listorna medan det yngre gardet frontas av Miranda Lambert och Americas sweetheart Carrie Underwood och inte så många fler om ens någon.
Det skulle väl i så fall vara Kacey Musgraves, som faktiskt gått från klarhet till klarhet på senare år . Eller kanske den skandalöst underskattade Cam, som definitivt inte fått det erkännande hon förtjänar än Sedan hade jag hoppats mycket på Jana Kramer, men ett struligt privatliv har saboterat den en gång så lovande karriären. Dock förväntar jag mig en del av Carly Pearce, som slog igenom med sin guldsäljande egenkomponerade ballad Every Little Thing för tre år sedan.
En dam med klass som vet vad hon vill
Samma sak gäller för övrigt för Ingrid Andress. Hade i ärlighetens namn ingen aning vem hon var förrän jag fick upp en rekommendation på amerikanska Amazon i samband med en sökning efter nya countryreleaser, men provlyssnade och blev hooked.
Lady Like är titeln på verket ifråga, och visst är hon det. Utan att veta särskilt mycket får jag i alla fall en känsla av att det här är en dam med klass som vet vad hon vill.
Lyrik med ursprung i singer/songwriting
På omslaget poserar tjugoåttaåringen i klädsamt glamourös dräkt – inga jeans och skogshuggarskjorta här inte – samtidigt som det framgår att hon haft en hand med i att skriva alla spåren. Inte minst märker man att texterna är hennes eget verk. Lyriken skvallrar mer om ett ursprung i singer/songwriter-genren snarare än i countryns historieberättande även om Faith Hill och The Dixie Chicks var några av de tidigaste förebilderna.
En hit och vacker rörande pianoballad
Fast More Hearts Than Mine – både en topp-5 countryhit och topp-30 hit på den amerikanska hemmaplanen – denna vackra rörande pianoballad om tjejen som tar hem sin pojkvän och presenterar honom för föräldrarna är onekligen typisk för countryns förmåga att avhandla berättelser som är lätta att identifiera sig med. ”If we break up, I’ll be fine, but you’ll be breaking more hearts than mine” är en textrad right on the money, så att säga.
Kysser varandra klockan två på natten
En annan given favorit är The Stranger, i vilken Andress skriver om att vilja gå tillbaka och lära känna sin partner från början igen när vardagens rutiner fått båda parter att glömma. Vemodigt och hoppfullt på en och samma gång. Och kolla gärna in den tillhörande videon som förmodligen får den kristna USA-högern att gå bananas.
Sedan har vi We’re Not Friends i vilken sångens jag antyder att hon och ”vännen” inte är vänner eftersom de kysser varandra klockan två på natten och håller handen på väg hem från någon onämnd tillställning. Lätt valsiga Both rör sig i samma territorier ämnesmässigt medan glatt deppiga Bad Advice förmodligen är det lättsammaste spåret. Att följa dåliga råd kanske inte hjälper som det ska, men man kan i alla fall bli bra på det är kontentan.
En utmärkt provkarta på talangen
Det behöver väl knappast påpekas att jag gillar det här. Skarpt. Har alltid varit mer av en Nashville följare än en Austin dito ända sedan Kenny Rogers blev genreöverskridande countrykung i slutet på sjuttiotalet och soundtracket till Urban Cowboy gjorde en mäktig cross over till poppubliken i skarven mot det efterföljande decenniet.
Men bortsett från det bör också framhållas att Ingrid Andress bjuder på något om inte nytt, så i alla fall en fräsch approach till dagens moderna Nashvillescen. Om jag nu skulle sätta en etikett på det hela skulle det nog vara singer/songwriter-country med tydlig soft popsensibilitet. Sedan har tjejen talang, det är inget tu tal om den saken, och Lady Like utgör en utmärkt provkarta på detta. Skapelsen må inte innehålla mer än åtta sånger, men här finns å andra sidan inte ett enda svagt spår. I slutänden handlar det trots allt alltid om kvalitet, inte kvantitet.
Skriven 2020-05-11
