ÉRIC VUILLARD, Dagordningen (Lind & Co

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: L’ordre du jour
Översättning: Lotta Riad
Utgivningsdatum/inbunden: 2019-10-10

Dagordningen har belönats med Frankrikes finaste litterära pris – Goncourtpriset. På lite över 120 sidor tar sig Éric Vuillard fram över fem ödesdigra år – från 1933 till 1938 – dessa fem år är tiden för nazisternas maktövertagande i Tyskland.

Hur gick det till?

Det var inte så enkelt som att folk i allmänhet röstade på nazisterna eller att folk i allmänhet gillade dem. (Speciellt när det gäller religiösa katoliker i Västtyskland, så fanns där ett stort motstånd från den “normala högern” och från katolska grupper. Därför lades de stora koncentrationslägren i icke-katolska områden – de geografiska områden som senare blev det kommunistiska Östtyskland och delar av Polen).

Hemligt möte med de 24 stora

Vuillards historia börjar den 20 februari 1933 – ett hemligt möte mellan Hermann Göring (där Hitler dyker upp som överraskningsgäst, skakar hand, är charmig och verkar “normal”!) och industriledare för Agfa, Allianz, BASF, Bayer, IG Farben, Krupp, Opel, Siemens, Telefunken…och så vidare.

Wilhelm von Opel, Gustav Krupp, Albert Vögler, Günter Quandt, Friedrich Flick, Ernst Tengelmann, Fritz Springorum, August Rosterg, Ernst Brandi, Karl Büren, Günther Heubel, Georg von Schnitzler, Hugo Stinnes junior, Eduard Schulte, Ludwig von Winterfeld, Wolf-Dietrich von Witzleben, Wolfgang Reuter, August Diehn, Erich Fickler, Hans von Loewenstein zu Loewenstein, Ludwig Grauert, Kurt Schmitt, August von Finck och Doktor Stein dyker alla upp till mötet.

Görings plan är att de 24 största pamparna från det tyska näringslivet alla ska med på tåget, ge pengar till valkampanjen – eller åtminstone tvingas till eller skrämmas till att hålla tyst och att inte förstöra planen. Grupptryck är ett effektivt påtryckningsmedel.

Historien avslutas fem år senare med Anschluss, annekteringen av Österrike, den 12 mars 1938. Som inte alls var en sådan ohejdbar triumf som man kan tro av gamla journalfilmer.

Ensamrätt på filmens historia

Vuillard är också filmare och påpekar nytert att innan de allierade går med i kriget, länder som Storbritannien och USA som producerar egna filmer, så har nazisterna ensamrätt på filmmediet.

Det låter som om det är samma hurrarrop på alla journalfilmer. Det kan det också vara. Tyskland var världsledande inom filmindustrin och inom området specialeffekter. Propagandaministern Goebbels kunde sin sak, och såg till att anlita de bästa teknikerna, de bästa klipparna, de bästa fotograferna …

Journalfilmerna visar en krigsmaskin, en motoriserad armé i rörelse, en obarmhärtig maktdemonstration – och folkets (förmodligen pålagda) jubel.

Prosaisk verklighet bakom propagandan

Bakom Goebbels skimrande propaganda bryter mängder av pansarvagnar ihop på vägen. De har fått motorstopp. Och kommer fram alldeles för sent till de människor som ska agera statister och jubla och applådera längs vägen (en dag senare har ju alla gått hem …).

Vägen till makt är inte ett ostoppbart triumftåg – utan i själva verket en blandning av manipulation, förödmjukelser, små blå dunster och rena rama bluffmakeriet. De enda protesterna som hörs i Österrike kommer från högern. Från vänstern och mitten – ingenting.

Hela boken är skriven som en thriller, vi befinner oss på plats som en flug-kamera på väggen och får följa skeendet steg för steg. Boken har en positiv grundton och menar att det värsta inte är oundvikligt. Men blind lydnad eller tystnad kan vara livsfarligt.

Det fanns inget ekonomiskt under

Dagordningen är en koncis och kärnfull bok som blivit en stor framgång både i och utanför Frankrikes gränser.

En myt som slås hål på här också är myten om “det tyska ekonomiska undret” – och hur duktiga tyskarna var som byggde upp allt så fort efteråt (med generös Marshallhjälp så klart …) Folket hade blivit bombat, industrin var praktiskt taget oskadd av kriget (6% hade skadats) och levde kvar i högsta välmåga.

Några av Hermann Görings tjugofyra utvalda hade till och med dragit nytta av kriget – och haft gratis arbetskraft från koncentrationslägren.

Alla företagen finns kvar och är rika och välmående än idag. Inget av företagen ställdes till svars för vad de hade gjort – eller inte gjort. Den tyska industrin och ekonomin var redo att blomstra – men den hade aldrig ens vissnat.

Vad står på dagordningen idag?

Skriven 2020-04-17

Om Goncourtpriset:

Om du undrar hur mycket Goncourtpriset är på – så är vinstsumman hela 10 euro! För prischecken kan den svältande författaren köpa en dagens rätt på ett café. Men vinsten är inte pengarna i sig utan statusen och försäljningen av boken som följer tillkännagivandet av priset. Till skillnad från många andra pristagare så blir Goncourtprisvinnarna bästsäljare. Akademin i detta fall väljer varje år osvikligt riktigt bra böcker. Bra prosa, bra berättande, något som är spännande och tankeväckande … och aldrig något som bara är pretto eller tillfälliga modeflugor.

Läs mer om boken här