Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Casablanca och glänsande tidstypisk Hollywoodskildring, Ungern 2018
Regi: Tamas Yvan Topolanszky
I rollerna: Ferenc Lengyel, Evelin Dobos, Declan Hannigan, Scott Alexander Young, Rafael Feldman
(Netflix)
BETYG: FYRA
Vad hände egentligen bakom kulisserna under inspelningen av en av världens mest omhuldade filmer Casablanca? Vem vet, tanken både svindlar och kittlar intellektet. Men kanske gick det till ungefär som medförfattande regissören Tamas Yvan Topolanszky målar upp det.
Curtiz spelar förstafiolen
Men i något slags samlande fokus står väl i ärlighetens namn inte filmen Casablanca om nu sanningen ska fram. Istället är det precis som titeln antyder regissören Michael Curtiz själv som spelar förstafiolen. Det är hans vedermödor och struliga privatliv som Topolanzky intresserat sig för, vilket jag inte riktigt är säker på varit det bästa draget för allra bästa helhetsresultat.
Filmatisering av producerad pjäs
Året är 1942, och bara månader har förflutit sedan japanernas attack på Pearl Harbor. På Warner Bros. diskuterar man en filmatisering av den oproducerade pjäsen Everybody Comes to Rick’s. En ny titel krävs, menar man samtidigt som Johnson, en representant för regeringen kräver en mer uppbygglig och tydligare anti-nassevinkling med tanke på det tragiska som nyligen hade inträffat på Hawaii.
Ofärdigt manus och avsaknad av ett färdigt stut
Michael Curtiz är dock inte den som är den. Åtminstone är han inte direkt någon som följer rekommendationer eller uppmaningar. Han har sina visioner och sin konstnärliga integritet och verkar inte bry sig om någons tår blir ömma av hans framfart. Däremot vill den rent allmänt buttre regissören göra en minnesvärd film. Problemet är bara det att manuset inte är färdigt, inte minst saknas ett färdigt slut. Curtiz ville dock ända det hela med den där klassiska flygplansbilden med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart i förgrunden, något studiobossen motsatte sig. Men man kunde ju alltid bygga ett tomt flygplansskal som såg realistiskt ut på avstånd…
Spelar demonregissören med bravur
Ovanpå detta måste Curtiz oroa sig för sin syster, som alltjämt är kvar i det krigshärjade Europa, konfronteras med sitt usla faderliga beteende när den vuxna dottern plötsligt dyker upp i inspelningsstudion och hantera sin roll som obotlig kvinnokarl. Det är inte lätt att vara stor demonregissör – om det nu någonsin varit det. Men synd om den gode Curtiz finns det inte anledning att tycka. Ungerske skådespelaren Ferenc Lengyel spelar honom med bravur som en stingslig, arrogant och rent allmänt jobbig typ, och tolkningen är av allt att döma inte på något sätt orättvis.
”En pompös jävel och en ”son of a bitch”
James Cagney, som regisserades av Curtiz i Yankee Doodle Dandy har sagt följande om honom: ”Mike var en pompös jävel som inte visste hur man skulle behandla skådespelare, men han visste verkligen hur man skulle behandla en filmkamera” medan Olivia de Havilland ska ha sagt: ”Åh, jag antar att han var en skurk, men han var ganska duktig”, och Bogart – som till och med hotade med att hoppa av Casablanca-inspelningen – noterade en annan självklarhet, nämligen: ”Han kan vara en riktig ”son of a bitch” mot skådespelarna i de mindre rollerna”.
Hade varit välgörande med ett helhetsperspektiv
Och på tal om just Humphrey Bogart, Ingrid Bergman och ”tredjefiolen” Paul Henreid. Ingen av dem porträtteras och medverkar alls i Curtiz. Vilket förmodligen är ett fullt medvetet drag av Topolanszky och hans medförfattare Zsuzanna Bak. Inte minst är det ett rätt smart sådant. På det sättet har man undvikit att behöva falla in i något typiskt ensembleberättande av standardsnitt.
Å andra sidan tror jag att det varit välgörande för den här filmen om den fått mer av ett helhetsperspektiv med fler huvudkaraktärer. Inte minst för att Casablanca är en sådan ikonisk skapelse. Det hade helt enkelt blivit både roligare och intressantare om man fått veta mer om det där initialt nämnda spelet bakom kulisserna och händelseförloppet under själva inspelningen. Den inte alldeles ovanliga skildringen av regissörens privatproblem ter sig helt enkelt avsevärt mindre intressanta än glimtarna från filminspelningen.
Talangfull, driven och produktiv
Sedan hade jag för all del gärna sett en renodlad och riktigt påkostad djupdykning till biopic som skildrade Curtiz ända från de första stapplande karriärstegen i Ungern till det lokala genombrottet där och vidare till klättringen i USA och ända fram till sista filmen Comancheros med John Wayne 1961.
Då hade man förhoppningsvis också fått veta mer om Curtiz bakgrund och vad som motiverade honom. För det är inte tal om att mannen var både talangfull och driven. På IMDB kan man läsa att Curtiz, som egentligen hette Kertész Mihály var en synnerligen produktiv herre Han regidebuterade redan 1912 i födelselandet Ungern, och hann göra hela 178 filmer innan han gick bort 1962 sjuttiofem år gammal.
Tidstypisk atmosfär glänser
Fast för att nu återgå till ”Curtiz The Movie” och sy ihop säcken vill jag trots allt framhålla att det här likväl är en film väl värd att se. Både tonen och stämningen pratar ett old school-Hollywoodspråk som passar ämnet som handsken. Den tidstypiska atmosfären glänser, och skådespeleriet är starkt. Allt detta motiverar i slutänden en ”fyra” i betyg. Även om den nu är en aning skakig.
Skriven 2020-04-30