PORTRÄTT AV EN KVINNA I BRAND (Portrait de la jeune fille en feu)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Romantisk Sturm und Drang från Bretagne, Frankrike 2019
Regi: Céline Sciamma
I rollerna: Noemie Merlant, Adele Henel, Luána Bajrami, Valeria Golino, Christel Baras
DVD/VOD
(TriArt Film)

BETYG: FEM

Orfeus och Euridike … kan historien tolkas så att man får ett lyckligt slut? Den här franska filmen om en konstnär och hennes musa lyckas med det konststycket.

Alla älskande par får varandra inte på slutet. Men de kan leva vidare med minnet av den perfekta kärleksaffären … och den inspiration och lycka som den gav. Och senare bli lyckliga och framgångsrika var och en på sitt håll, på ett eller annat sätt.

Moderna filmer om dagens Frankrike

Céline Sciammas namn har på något sätt blivit synonymt med att tolka unga tjejers situation i Frankrike idag. I film efter film har hon undersökt det moderna unga Frankrike – ofta stadsmiljöer – ackompanjerad av den allra modernaste musiken. Men nu gör Sciamma en film om en ung tjej, originaltitelns “jeune fille”, som lever på en ö utanför Bretagnes kust, på 1760-talet …

Från hiphop till harpa

Plötsligt skapar Sciamma klassiskt kostymdrama där den mest extatiska musiken är när Adèle Haenel sätter sig vid harpan och rockar loss och river av en förtrollande låt.

Ändå. Det här är 100% Sciamma-film. Hon visar att unga tjejers situation i Frankrike (och i världen) inte är beroende av tid och plats, det är samma teman som allt kretsar kring i alla fall. Kärlek, vänskap, utlevande musik och drömmarnas och konstens kraft. Portrait of a Lady on Fire är ännu ett “coming-of-age” drama av Sciamma – även om historien denna gång utspelar sig “in another age”.

Kvinnliga konstnärer hade framgångsrika karriärer … för 250 år sedan!

Sciamma upptäckte att det fanns gott om framgångsrika kvinnliga konstnärer som var duktiga, hade egen studio, egna pengar och tjänade bra på sitt yrke och gjorde karriär i Frankrike … På 1700-talet!

Konst och måleri är liksom föregångare till filmen, så klart att Sciamma blev intresserad. Varför har konsthistorien missat att ta upp dessa framgångsrika kvinnor? Att göra en biopic om bara en av dem skulle vara orättvist mot alla de andra, alltså konstruerade hon en intrig för en fiktiv kvinnlig konstnär.

Musan och konstnären = lika stora genier

Men kärnan i historien kom att handla om något helt annat än “kvinnlig konstnär gör karriär på 1760-talet”. Historien handlar om den eviga relationen mellan konstnären och dennes musa. Vanligtvis framställs konstnären som aktiv, som geniet, den som har idéerna och visionen. Men Sciamma menar att musan är lika viktig för konstens tillblivelse. Musan är lika viktig och lika talangfull som konstnären – men blir tyvärr ofta bortglömd eller förbisedd.

I Portrait of a Lady on Fire ser vi hur konstnären Marianne (Noémie Merlant) först misslyckas med att fånga essensen av den vackra Héloïse (Adèle Haenel) i sitt första konstverk. Efter hård men konstruktiv kritik och input från musan så blir nästa konstverk mycket, mycket bättre och Marianne blir också bättre som konstnär och utvecklas och lär sig något på köpet …

Från vatten till eld

Berättelsen blir extra laddad och får en extra dimension eftersom det är Adèle Haenel som spelar musan i filmen, hon som ska målas av – och hon har varit Céline Sciammas partner i verkliga livet i 12 år. Deras professionella och personliga förhållande började redan med Water Lilies (2007). Regissören och manusförfattaren Sciamma ger Adèle Haenel mycket credd för sina egna framgångar. Få konstnärer ger sin musa en sådan status. Så många konstnärer och regissörer tar gärna allt genialt beröm själva …

Skiljas år … som inspirerade vänner

Adèle Haenel och Céline Sciamma gjorde slut efter tolv år – alltså i samma veva som Portrait of a Lady on Fire gjordes – men fortsatte att vara bästa vänner. Konstnären och hennes musa i själva filmen får varandra inte på slutet, de lever inte lyckliga i alla sina dagar … Men de har valet att leva lyckliga var och en på sitt håll, och att vara stolta över den konst som de åstadkommit tillsammans. Har någon någonsin gjort en vackrare och mer kärleksfull och mer optimistisk “farväl-min-älskade” film?

Adèle Haenel – en av Frankrikes mest lysande skådespelerskor

Adèle Haenel är en av Frankrikes mest talangfulla skådespelerskor idag, ständigt nominerad till de finaste priserna och vinnare av både César Award och Lumières Award. I Portrait of a Lady on Fire är hon både bildligt och bokstavligt “on fire” … och har en vacker “love story” med kameran som kärleksfullt betraktar varje gest, varje ögonkast, varje min, varje blick … Konstnären må betrakta sin musa, men här är det musan som har full koll och som betraktar (och stundom blänger) tillbaka!

Romantiska Sturm und Drang miljöer från Bretagne

Sanslöst snyggt foto av Claire Mathon och otroligt snygga miljöer från Bretagne (landskapet där den franska succén Mysteriet Henri Pick också utspelar sig och filmades). Norra Frankrikes klimat är ofta kargt och blåsigt, och uppvisar en sällsam vindpinad natur, som likt romantikens Sturm und Drang miljöer tycks fånga huvudpersonernas känsloliv mycket bättre än någon dialog någonsin skulle kunna.

Rosad film med palmblad

Portrait of a Lady on Fire har varit i ropet när det gäller så många priser.

Portrait of a Lady on Firetävlade om Palme d’Or på Cannes Film Festival 2019 (där Parasit vann) och kammade hem priset för bästa manus (av Sciamma) och dessutom årets Queer Palm.

Portrait of a Lady on Fire var en av tre filmer som fanns med på det franska kulturministeriets lista för att representera Frankrike på den 92:e Oscargalan i kategorin bästa internationella spelfilm. Les Misérables blev slutligen Frankrikes bidrag.

Natalie Portman hade bland annat Céline Sciammas namn broderat på sin festklädsel för Oscarsgalan – för att protestera mot att Sciammas film inte blivit nominerad (liksom flera andra kvinnliga regissörers filmer).

Saknade inte Oscarscirkusen

Sciamma själv tog dock Oscars-missen med ro … Hon ansåg att man blev av med minst ett halvår av sitt liv som kreativ konstnär och filmare, bara för att göra PR under Oscarscirkusen (det var precis vad som drabbade Les Misérables regissör Ladj Ly), hon tyckte om Lys film och dessutom vann förhandsfavoriten Parasit det internationella film priset på praktiskt taget alla engelskspråkiga galor under denna säsong.

Parasit har samma distributör som Sciammas film, vilket innebär att hon blev bjuden på segerkalas … och olika distributörer köpte gärna “en internationell film till” när de ändå skulle ha Parasit. Sciamma var nöjd. Hon nådde ut till en stor publik med sin film. Allt detta utan att bli av med ett halvår av sitt konstnärliga liv. Ingen dålig deal.

Skriven 2020-04-20