Klicka på bilden, för att se hela bilden
Från Totoro och Spirited Away till Marnie och Ronja – Det bästa från Studio Ghibli – Nu på streaming!
2014 kom Studio Ghiblis sista film When Marnie Was There. Eller, det var vad alla trodde. Nu visar det sig att Hayao Miyazaki har gjort come-back från sin pension för att göra en ny film, How Do You Live?. Den är inte klar än. Men i väntan på detta kan vi fira med att 21 av Studio Ghiblis 22 filmer släpps på Netflix under våren 2020. (Undantag: USA, Canada och Japan. Det är inte ofta som Europa får saker innan amerikanerna, så passa på och njut!)
Filmerna kan ses på originalspråk, alltså japanska, med text, eller dubbade (det finns 20 olika språk att välja bland). Så alla kan passa på att ta del av denna filmskatt, utan att behöva läsa undertexter eller plugga japanska!
Vilka Studio Ghibli filmer är bäst? Det är svårt att ranka, men här är en topp-tio lista, där de flesta av filmerna är i stort sett lika bra – men på väldigt olika sätt! Givetvis måste både Miyazaki och Takahata vara represterade på listan.
Talanger från Studio Giblis plantskola fortsätter
Studio Ghibli grundades 1985 av fyra eldsjälar: de kända regissörerna Hayao Miyazaki och Isao Takahata, produicenten Toshio Suzuki och Yasuyoshi Tokuma.
Miyazaki och Takahata har regisserad de flesta av Studio Ghibli filmerna, men även många yngre regissörer har lärts upp av Studio Ghibli och börjat sina karriärer där, som Yoshifumi Kondō, Hiroyuki Morita, Gorō Miyazaki, and Hiromasa Yonebayashi. Många av dessa arbetar idag på den nygrundade Studio Ponec. Mamoru Hosoda, som arbetade med Howl’s Moving Castle, grundade sin egen animestudio, Studio Chizu, och där hittar man älskade animefilmer som The Wolf Children, The Boy and the Beast och Miraï. För animefans fortsätter det alltså att komma ut nya kvalitetsfilmer från talang som växt upp i Studio Ghiblis naturvänliga och konstnärliga plantskola.
Studio Ghibli har gjort några av de finaste animerade filmerna under de senaste femtio filmåren. Filmena har vunnit massor av hyllningar och priser och är stora favoriter både bland fans och kritiker.
Hur ska man välja ut favoriterna? Man börjar så klart med Totoro …
– My Neighbour Totoro (1988). Regi: Hayao Miyazaki
Vem skulle annars få sitta på Studio Ghibli tronen om inte Totoro? Ghiblis maskot, världskänd ikon, en vänlig skogsvarelse som liknar en rytande kanin.
En god vän som älskar Studio Ghibli filmer åkte till Japan för att få se Totoros skog i verkligheten. Massor av bilder och filmsnuttar förevigade resan och delades och ja … hur såg det ut? Det såg ut som … en skog. Det är kanske det som lite är poängen med Totoro. Ja, det handlar om en specifik plats i en specifik kultur, men det känns samtidigt så allmängiltig att man gärna kan fantisera om att Totoro bor i den egna skogen hemmavid. När det gäller udda djur: Filmen innehåller förresten också en buss som ser ut som en katt. Eller en kattbuss. En vacker och vänlig film som passar för alla åldrar.
– Spirtited Away (2001) Regi: Hayao Miyazaki
Spirtited Away är filmen som gjorde Studio Ghibli till ett stort namn utanför Japan. Vinnare av Guldbjörnen. Oscarsbelönad för bästa animerade film (den enda icke-engelskspråkiga tecknade film som vunnit priset – hitintills). En enorm kassasuccé över hela världen.
Spirited Away är en Alice i Underlandetliknande historia som är totalt förvirrande på så många sätt. En liten flicka hamnar i en annan värld full av gudar och magi och monster. Spirited Away är en stark historia om mod och om naturens oberäkneliga underverk. Många bilder i filmen är i sig som surrealistiska små konstverk. Den lilla flickans mission är att rädda sina föräldrar som plötsligt förvandlats till grisar.
Miazaki verkar gilla grisar, i en annan film finns en grispilot som hjälte – filmen Porco Rosso handlar om en pilot under första världskriget som strider mot fascismen, även efter att han förvandlats till en gris. I den engelskspråkiga filmversionen görs Porcos Rossos röst av Michael Keaton (Birdman/Batman/Vulture). Det är superkul och även en av Keatons främsta skådespelarinsatser!
– When Marnie Was There (2014). Regi: Hiromasa Yonebayashi
En historia om att bli tonåring och om att försöka hitta någonstans att höra hemma – och någonstans som känns som hemma. Filmen är baserad på den brittiska romanen av Joan G. Robinson. Anna lider av astma och skickas till havet, där hon träffar den oberäkneliga flickan Marnie … och får sitt livs bästa vän. Men det finns ett mysterium runt Marnie …
I den engelska versionen har huvudpersonen Anna en mycket känd röst: Hailee Steinfeld från Bumblebee. Det här var länge känt som Studio Ghiblis sista film – ett hyllat sista mästerverk. Japanerna tycks gilla brittiska böcker och det blir ofta lyckade resultat när man smälter samman det japanska och det brittiska. Heathcliff skulle passa som samuraj …
– Arrietty (2010). Regi: Hiromasa Yonebayashi
Arrietty är helt klart ett mästerverk av Studio Ghiblis tecknare, som har skapat en helt förtrollande värld. Allt baserad på den klassiska romanen The Borrowers av Mary Norton. (Alltså ännu en lyckad japansk-engelsk hybrid). Som så ofta när det gäller Studio Ghibli så handlar det om vänskapen mellan två barn … Men här har barnen väldigt olika storlek. Arrietty är en 14-årig “borrower” (eller pyssling) och hennes vän är en människopojke som upptäcker småfolket när han bor hos en gammal moster för att hämta sig efter en längre sjukdom … En enkel och rak historia med okomplicerad charm.
Underligt nog så finns det olika dubbningar på engelska … den brittiska versionen är överlägsen med stjärnor som Saoirse Ronan (Lady Bird), Tom Holland (Spider-Man) och Olivia Colman (The Crown) i huvudrollerna. Dessutom har USA-versionen – helt oförklarligt och onödigt – bestämt sig för att “förbättra slutet” med lite extra dialog som inte finns i originalversionen.
– Kiki’s Delivery Service (1989). Regi: Hayao Miyazaki
Filmen var den första i en lång rad Studio Ghibli filmer som toppade statistiken över årets mest framgångsrika japanska biofilm.
Kiki’s Delivery Service är en energisk och varm historia om en liten häxa, Kiki, och hennes ständigt sarkastiska katt, Jiji. Kiki är lika delar Pippi och Nils Holgersson – hon tror på sig själv och sin egen inre styrka och hon flyger över landet som ser så vackert ut “så här lite grann från ovan” … Nils Holgersson är förresten en stor bokfavorit i Japan, en favorit som inte är brittisk … Man ser delar av Sverige när Kiki flyger ut med sina paket, som en fin liten homage …
Kiki är en av Studio Ghiblis mest älskade karaktärer, hon är helt enkelt en “role model”. Gå ut i världen och ha självförtroende och hitta äventyr … och filmen tar slut när det är som roligast. Medan de flesta filmer i världen väljer att hålla på för länge.
Många japanska hjältar och hjältinnor har naturen som fristad, eller som ett ställe där man kan återfinna sin balans … Mitt i Kiki’s Delivery Service förlorar Kiki sina magiska krafter – så hon tar helt enkelt lite sabbatstid i skogen och väntar på att hitta sin mojo – och sin magi – igen … Ett bra råd som även icke-magiska människor kan ha glädje av!
Kiki slår av på takten och det gör även filmen … med flit. “We have a word for that in Japanese,” påpekade Miyazaki i en av sina intervjuer: “It’s called ma Emptiness. It’s there intentionally.”
–Howl’s Moving Castle (2004) Regi: Hayao Miyazaki
Miyazakis tydligaste antikrigsfilm är Howl’s Moving Castle, baserad på den brittiska romanen av Diana Wynne Jones .
Ett vansinnigt krig förstör världen. Varför? Man har ingen aning. 1900-talets teknik kontra tidlös magi används i den dödliga mixen. Det här är absolut Miyazakis mörkaste film, speciellt bilderna av flygplan som släpper bomber på oskyldiga civila.
Den manlige hjälten är en mäktig magiker vid namn Howl (och alla som sett eller läst The Mortal Engines vet att hela grundidén är snodd rakt av från Howl’s Moving Castle) och den kvinnliga hjälten är en hattmakerska. Helt utan magiska eller övernaturliga krafter. Det står ändå klart att Howl behöver henne för att överleva, mer än hon behöver honom … Det är förresten väldigt få barn som idag vet vad en hattmakerska är (eller “milliner”, som det heter i originalromanen).
Miyazaki själv var mycket nöjd med den engelskspråkiga dubbade versionen som han tyckte var bättre än den japanska. Han var speciellt förtjust i den klassiska filmstjärnan Lauren Bacall i rollen som “Witch of the Waste” – och påpekade att hon lät mycket mer som hur han hade tänkt sig karaktären, än vad det japanska originalet gjorde. Howl är en man som har allt – men som ändå flyger ut och riskerar livet varje natt för att göra det som han anser är rätt – rösten till Howl gjordes av Christian Bale, senare känd som Batman i Christopher Nolans trilogi.
Fonot: Det här blev den sista filmen som Mamoru Hosoda jobbade med för Studio Ghibli – det var tänkt att han skulle ha stått som ensam regissör för filmen, men Miazaki tog själv över projektet. Hosoda har sedan dess regisserat publik- och kritikersuccéerna The Girl Who Leapt Through Time, Odjuret och hans lärling, Miraï och Vargbarnen och har grundat sin egen filmstudio.
– Princess Mononoke (1997). Regi: Hayao Miyazaki
Miyazakis stora talang är att ofta få episka historier att verka små och personliga. Som till exempel i Princess Mononoke. Berättelsen utspelar sig i 1200-talets Japan, och stridigheter pågår mellan gudarna (i djurform) som vill skydda skogen och människor som vill hugga ner den.
Balansen mellan människor och teknologi och djur och natur är ett av Miyazakis genomgående teman, som återkommer i många filmer. Men aldrig är det så tydligt och så gripande som i Princess Mononoke.
Prinsess Mononokevar vid sin premiär den dyraste animerade film som någonsin gjorts … en med en japansk produktionskostnad på 2,35 miljarder yen (ungefär 200 miljoner kronor).
Filmen innehåller 144 000 handtecknade rutor och Hayao Miyazaki själv tecknade eller korrigerade ungefär 80 000 av dessa . Det här är ett actiondrama, i still med samurajfilmer (men med övernaturliga inslag). För en gångs skulle i en Miyazaki film – inga flygscener. Varken med kvast eller fågelvingar eller flygplan.
– Only Yesterday (1991). Regi: Isao Takahata
Only Yesterday är regisserad av Studio Ghiblis andra geniala regissör, Isao Takahata, som debuterade hos Studio Ghibli med den gripande filmen Grave of the Fireflies(som faktiskt kom ut samma år som kollegan Miazakis Min granne Totoro). Only Yesterday är också ett helt realistiskt drama, men inte alls lika sorgset.
Vi får följa Taeko – som är 27 år och singel – både i nutid och som liten flicka. Det roligaste barndomsminnet är när den lilla flickan drömde om hur gott ananas skulle vara -och så visar det sig vara en stickig, äcklig frukt! Inte alls så gott som bananer … Eller ananas på burk! Man får en grundlig inblick i lantliga japanska seder och även i hur systematiskt japanska flickor/tjejer/kvinnor har blivit undanskuffade. Det här är ingen actionfilm – men det är en intressant På spaning efter den tid som flytt film, där minnen och nutid gärna flyter ihop, och en unik uppvisning i animationsskicklighet och vilken typ av film man kan göra med animation … animerat vardagsdrama hör inte till vanligheterna.
– Grave of the Fireflies (1988). Regi: Isao Takahata
Filmen börjar under en kväll 1945, strax efter att Japan har kapitulerat och förlorat i andra världskriget. Grave of the Fireflies är en av Studio Ghiblis mörkaste och mest nedtonade filmer. Animeringen fångar en grym realism och en djup ångest. Det här är en film om en förlorad värld, om förlorat hopp, om smärta och lidande … och kärlek. Det handlar också om två barn som försöker överleva i ödemarken. Grave of the Fireflies kommer inte att vara en del av Netflix Studio Ghibli satsning … men ingen best-of-lista är komplett utan den här filmen. Det är två timmar med den mest effektiva och sorgesamma animering man kan tänka sig. Och en mycket gripande historia.
– The Tale of the Princess Kaguya (2013) Regi: Isao Takahata
Takahatas sista film, The Tale of the Princess Kaguya, är svår att beskriva utan att fastna i en rad superlativ. Det är den dyraste film som någonsin gjorts i Japan och filmen handlar om en av landets älskade folksagor, en bambuhuggare som hittar en prinsessa från månen som växer upp väldigt snabbt … och som överlistar alla sina friare och hittar sin egen frihet.
Filmen är både en hyllning till människans frihet och till penseldragens frihet och skönhet. Hela filmen är handmålad i mjuka pastellfärger.
Gorō Miyazaki tolkar Ursula Le Guin och Astrid Lindgren
Slutligen ett litet extra tips – en film som delar fansen – flipp eller flopp? Den här filmen ligger ofta allra nederst när alla Studio Ghiblis filmer listas (och den har fått i särklass lägst betyg av alla Studio Ghibli filmer – 40% av alla kritiker gillade den, men oftast i ljumma ordalag, mot de vanliga 99-100% av storslagna hyllningar). Men fantasyfans vet att det har gjorts mycket värre adaptationer av kända fantasyböcker. Det här är inte det sämsta som någonsin gjorts. Det är bara väldigt konstig och inte alls likt källmaterialet. Filmen är Tales from Earthsea
Tales from Earthsea är regisserad av Miyazkais son Gorō, någon Miyazaki för övrigt inte hade fullt förtroende för, och är baserad på en bok av Ursula le Guin, som ville att Miyazaki den äldre skulle regissera. Resultatet blev ett våldsamt och rörigt hopkok av magiker och drakar … och Le Guin tog avstånd från filmen påpekade att det absolut inte var hennes bok längre. Inte en film man börjar med att visa, för att vinna kommande generationer av Studio Ghibli-fans, men de som vill se “allt” kommer att uppskatta att även de märkliga och mindre lyckade filmerna inkluderas i Netflix-paketet.
Gorō har förresten också regisserat den japanska TV-serien Ronja Rövardotter – som är mycket mer trogen sin bokförlaga – och animeversionen av Ronja Rövardotter har sedan översatts tillbaka och blivit bokserie hos Rabén & Sjögren. Ett sätt att locka nya små läsare att intressera sig för Astrid Lindgren, eftersom anime och manga är så coolt och det är en teckningsstil som många barn och tonåringar gillar att kopiera.
Denna TV-serie av Studio Ghibli ingår inte i streamingpaketet – men det är ändå en serie som är väl värd att kolla in, både som bokserie och som anime!
Skriven 2020-04-16
