Klicka på bilden, för att se hela bilden
Country är som bekant ett vitt begrepp. I min värld är Little Big Town definitivt country, men de som är hardcore old school, skyr Nashville rent allmänt eller ser americanarörelsen som mer äkta lär inte hålla med. Fast i min bok står denna Alabamabördiga kvartett definitivt fast rotade i den mylla som stavas modern county även om det förstås samtidigt inte går att komma ifrån att helheten präglas av en del poppiga element.
Stämsången och kärleksaffären med The Eagles
Men bandets främsta styrka är framförallt harmonierna. Gruppen utgörs av fyra sångare som demokratiskt delar de vokala gracerna – nåja, de välsjungande damerna Karen Fairchild och Kimberly Schlapman dominerar väl i ärlighetens namn tämligen kraftigt – och den excellenta stämsången bekräftar gång på gång att The Eagles framgångar aldrig lämnat Nashville någon ro.
Kärleksaffären med supergruppen började emellertid inte göra avtryck i countryns huvudstad på allvar förrän i början på åttiotalet då pionjärerna Alabama fick ett massivt genombrott. Därefter följde idel andra helmanliga band som Blackhawk, Diamond Rio, Little Texas, Lonestar och Restless Heart efter ett mindre antal år därefter, och slog på bred front innan en ny generation hattakter, typ Garth Brooks tog över scenen igen.
Ännu ett gediget verk
Little Big Town framstår dock även som ett countryns ABBA, det blir liksom lätt så när laguppställningen består av två personer från vardera könet. Men inte bara därför. För som sagt; kvartetten lever precis högt på sin snygga stämsång. Precis som vad var fallet för våra stoltheter från då det begav sig. Det räcker med att lyssna igenom valfritt album för att inse detta.
En svidande brasklapp mot dammiga konventioner
Eller varför inte helt sonika ge sig i lag med nya verket Nightfall. Här har vi nämligen ännu ett gediget verk med en sångsamling av sedvanligt hög klass. Det räcker med att spisa förstasingeln The Daughters. Denna vackra smekande ballad, som även råkar vara en svidande brasklapp mot dammiga konventioner om hur duktiga flickor ska vara, både berör och för fram budskapet med eftertryck.
Lugn råder och allvar i lyriken
En sång i samma anda är fluffluftiga Sugar Coat, om frun som lider av äkta makens otrohet, men ändå slätar över hans handlade. I pianobaserade Problem Child i sin tur avhandlas precis det den dubbeltydiga titeln antyder, nämligen en outsider som både har problem och betraktas som ett. Betydligt positivare om än inte mindre melankolisk är kärlekförklaringen Next to You medan jaget i vemodiga Questions sådär lite sorgset undrar en massa om exet och hans nya partner.
Om det nu inte framgått redan, så är alla dessa sånger ballader. Så det är bara att konstatera; det här är ett album där lugnet råder och allvaret i lyriken är påtagligt. Med andra ord kan ingen förvänta sig fler bakåtlutade partydängor av typen Pontoon, Day Drinking och Boondocks.
Enda gången tempot höjs något är i lättgrooviga Throw Your Love Away och titelspåret, som bäst kan beskrivas som en lyckad variant på Little Big Town goes Fleetwood Mac.
För softa samtida countryfierade stunder
Med detta sagt; för egen del klagar jag inte. Inte ett dugg. Nightfall utgör trots avsaknaden av upptemposånger ännu en bekräftelse på gruppens klass. Vi talar skön välljudande lyssnarplatta för softa samtida countryfierade stunder. Med tillhörande lyrik som valt bort att orda om det numera så populära partajandet i dagens countrytexter. Till förmån för ämnen genren annars alltid gått i bräschen för i låtskrivandet förr om åren, bör tilläggas.
Skriven 2020-04-06
