JUDY

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Kostymdrama taget på allvar och slice of life biopic, Storbritannien 2019
Regi: Rupert Goold
i rollerna: Renée Zellweger, Jessie Buckley, Finn Wittrock, Rufus Sewell, Michael Gambon
DVD/Blu-Ray/VOD
(Scanbox Entertainment)

BETYG: FEM

En stjärna föds. En stjärna faller. En stjärna reser sig upp igen.

Filmen Judy är en typ av biopic som har en hel del gemensamt med Stan & Ollie (Helan & Halvan) som kom 2018. Det är en film som fokuserar på en liten “slice of life” en enda turné i slutet av en ikonisk karriär. Och så är BBC inblandad på ett hörn och varenda liten biroll är besatt med helt briljanta skådespelare. Britter tar kostymdrama på allvar.

Filmen är också ett porträtt av en tid – Stan & Ollie förgyllde den knapra efterkrigstiden med sin humor, samtidigt som de privat diskuterade hur svårt det var att få tag på ägg (ransoneringen efter andra världskriget var på många sätt värre än den under).

Judy är ett portätt av “the swinging sixties” – London är staden där allt händer, 1968 ligger Beatles exprerimentella platta Sgt Pepper etta på skivtoppen, Rolling Stones rullar på, London är hippt och modemedvetet och Judy går ut och shoppar de allra senaste trenderna …

Skarp dialog signerad teatersuccé

Judy har en skarp och bra dialog och är koncentrerad från början till mål – ett arv från att filmen “testkörts” länge som teatersuccé. Filmmanuset av Tom Edge är baserat på den Olivier- och Tony-nominerade West End och Broadway pjäsen End of the Rainbow av Peter Quilter

Judy Garland hade en lång karriär bakom sig – hon började uppträda när hon var två år. Och höll på i 45 år till.

Filmen fokuserar på hennes rad med konserter i London, relationen till publiken, och priset för berömmelsen.

Lång väntan på ursäkt och upprättelse

Den finaste scenen är mellan Judy och två av hennes homosexuella fans – som inte fick sett Judy förra gången hon var i London. Homosexualitet var olagligt till och med 1969 och en av männen hamnade i fängelse för “osedlighetsbrott”. Det låter helt vansinnigt att något sådant kan hända i ett modernt i-land – som annars är “cutting edge” i allt från mode till musik. Det tog ända tills 2017 innan alla homosexuella fått en ursäkt och en “royal pardon” – i England och Wales. Homosexuella i Skottland och på Irland väntar fortfarande på sin benådning och sin ursäkt.

Födelsedagskalas med orörd tårta

Judy är smart, vitsig och driven. Men Judy Garland som stjärna är urtrött. Hon lider av sömnsvårigheter och ätstörningar och är beroende av tabletter både för att försöka hålla sig vaken och för att försöka somna.

I flashbacks där Judy är 16 år och spelas av Darci Shaw får vi se hur ett tablettmissbruk grundläggs – man nekar barnstjärnan hennes lagstadgade lunchtimme, man nekar henne mat, man ger henne tabletter för att dämpa hungern, för att hålla sig vaken, för att sova … tabletter och hönsbuljong är hennes enda diet, medan vännen och skådespelarkollegan Mickey Rooney vräker i sig hamburgare chips och milkshake. På grund av schemat firas “sweet sixteen” två månader för tidigt – för att pressen ska fotografera allt – och med en tårta som inte får röras.

Barnmisshandel i drömfabriken

Det är inget mindre än barnmisshandel som man får bevittna. Barnarbete i andra branscher fördoms och granskas hårt – ändå är det fortfarande “fint” att vara barnskådespelare eller att slå igenom som sångare i unga år. Då gäller plötsligt inte reglerna att barn ska få vara barn, få lov att leka, gå i skolan, ha kompisar … och en hel lunchtimme med mat som de får äta.

Renée Zellweger vann alla priser som fanns att få för Judy – Golden Globe, BAFTA, Oscar …
Judy själv vann aldrig någon Oscar under hela sitt vuxna liv – inte ens för A Star is Born.

Missbruk och depressioner blev Judys bestående lön för ett långt liv inom show-biz … Hoppas Hollywood ser filmen och skäms.

Jag är bara Judy Garland en timme varje kväll, säger Judy vid ett tillfälle i filmen – men Hollywood krävde att hon skulle vara Judy Garland hela tiden.

Skriven 2020-03-09