Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Agnieszka Holland
I rollerna: James Norton, Vanessa Kirby, Peter Sarsgaard, Kenneth Cranham, Joseph Mawie
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2020-03-27
Agnieszka Holland har på senare år mest sysselsatt sig med amerikanska tv-serier som The Killing, Treme och House of Cards. Förutom då Villebråd, thrillerdramat som innebar en lyckad återgång till de polska rötterna.
Mr. Jones är dock ännu en internationell produktion, och det hela är som förväntat snyggt och kompetent genomfört. Det som skildras är samtidigt en lika fruktansvärd som bortglömd skamfläck i en tid innan andra världskriget då många inte minst i den högre hierarkin i Europa alltjämt trodde att Hitler var en gaphals det trots allt gick att resonera med, och Stalins kommunistprojekt kanske skulle fungera även om tydliga oroande frågetecken fanns.
Mitt i denna omvälvande tid verkar Gareth Jones, en ung, idealistisk och inte så lite naiv journalist som redan lyckats få en intervju med Führern själv. Uppmuntrad av denna framgång har han nu siktet inställt på den ryska björnens starke man Josef Stalin. Hans frågor är många. Man kan utläsa viss förundran över Sovjets ekonomiska expansion hos honom, men frågorna är samtidigt många. Allt går inte ihop, menar den nyfikne murveln.
Sagt och gjort, ett inresevisum ordnas med hjälp av hans tidigare arbetsgivare Lloyd George, en gång i tiden brittisk Premiärminister. Fast väl på plats i Moskva blir det föga förvånande ingen intervju. Istället leder spåren till diktatorns ”kornbod” Ukraina där Jones på plats ser resultatet av dennes utsugning i form av outsäglig hungersnöd, död i parti och minut och till och med kannibalism. Det talades till och med om folkmord, eftersom Stalin var ute efter att kväsa alla ukrainska upprorstankar mot Sovjetmakten.
Reportern går sånär under själv, men lyckas efter att ha blivit arresterad och utpressad av Stalinregimen ta sig hem till väst igen. Intresset för hans rapport på plats är dock ljummet, goda relationer med sovjeterna är viktigare. Men till slut blir den ändå publicerade tack vara den amerikanske tidningsmagnaten William Randolph Hearst.
I Jones närmaste periferi syns även självaste George Orwell, författaren till 1984, som lär ha inspirerats att skriva Djurfarmen efter att ha tagit del av hans berättelse. Samt en viss Walter Duranty, en Pulitzerprisbelönade skribent, som undviker att vara obekväm, och mest agerar megafon för kommunistregimen via sina softade rapporter till väst när han inte idkar dekadent liv i sin flotta Moskvavåning.
Här kan jag för övrigt tycka att stickspåret till Orwell känns antingen outvecklat eller onödigt. Visst, parallellen till verkligheten i hans berättelse är uppenbar, men eftersom den här i stort sett bara markeras genom några passager i boken känns den inte överdrivet nödvändig.
På samma sätt hade jag velat veta mer om Duranty. Bilden av honom som mystisk och tvetydig följer med ända till eftertexterna börjar rulla, men samtidigt räcker det med att ta en titt på mannens Wikipediasida för att inse att hans rapporter bestod av idel lögnaktiga påståenden. Mannen satt av allt att döma fullt ut i knäet på Stalin, något filmen faktiskt avhåller sig från att säga rätt ut.
Fast med detta sagt är Mr. Jones förstås ändå en sevärd historia som behöver berättas. Bara det faktum att Sovjet förnekade hungerkatastrofens existens ända tills i början på åttiotalet säger det mesta i det avseendet.
Bäst och mest berörande är filmen dock när den inte går i närkamp med det politiska läget. Som när Gareth Jones befinner sig i stormens ukrainska öga Holdomor, och på nära håll tvingas åse lidandet, svälten och och den rutinmässiga döden i den skoningslösa kylan. Då är den som en isande naken käftsmäll som det är svårt att hämta sig ifrån. Det är då man påminns om arvet efter en av världshistoriens värsta despoter, och det är inte vackert.
Likaså påminner helheten oss alla återigen om den livsfara journalister utsätter sig för varje gång de beger sig ut i en orolig värld för att ge oss sanningen. I det avseendet känns Mr. Jones dessvärre lika aktuell som alltid. Inte mycket har förändrats, och i Gareth Jones fall ändades hans liv den 12 augusti 1935, dagen innan han skulle fylla trettio, av ryska agenter.
Skriven 2020-03-29
