Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Tyler Nilson och Michael Schwartz
I rollerna: Shia LaBeouf, Dakota Johnson, Zack Gottsagen, Bruce Dern, Thomas Haden Church
BETYG: TRE+
PREMIÄR: 2020-03-20
Efter att ha gjort en snabb klättring i karriären och fått roller i blockbusters som Transformers och Indiana Jones samt högprofilerade prestigefilmer á la Wall Street: Money Never Sleeps och Lawless gjorde han sig därefter lika snabbt ett rykte som strulputte och sadlade om till indieköret för knappt tio år sedan.
I det facket har sedan Shia LeBeouf stannat. Lite på gott och ont, får jag nog säga. För även om jag nu kan förstå utmaningen i detta och applådera flera av hans val, typ den lågmälda Robert Redford-rullen The Company You Keep, den hetsigt våldsamma The Death of Charlie Countryman och icke minst rollen som John McEnroe i svenska Borg, så hade det varit roligt med lite variation. För en sak är säker; La Beouf är en duktig skådespelare man önskat fler hade sett mer regelbundet.
Fast hur som helst, Peanut Butter Falcon utgör likväl ännu ett bidrag till indiebagen. Dock ett mysigt sådant, bör tilläggas. Frestelsen att använda den slitna termen feel good går knappast att undgå om sanningen nu ska fram.
Zak är den levnadsglade, men instängde spjuvern med Downs syndrom medan Tyler är en både frisinnad själ och tjuvaktig skojare inom fiskerinäringen, och aldrig mötas de två. Fast det gör de förstås ändå. För när den förstnämnde rymmer från pensionärshemmet han märkligt nog blivit placerad i råkar de på varandra av en händelse.
Detta är ska det visa sig början på en varm vänskap. Efter initial irritation från Tylers sida bestämmer han sig för att hjälpa Zak ta sig till North Carolina där hans gamle idol Salt Water Redneck driver en wrestlingskola. För är det något denne starke grabb vill bli så är det fribrottare. Denna road trip utvecklar sig sedan till ett äventyr båda ska minnas för livet, och det beror långt ifrån bara på att både Zaks oroliga vårdare från hemmet och två hämndlystna fiskare som har all anledning att vara gramse på Tyler, följer i kölvattnet på deras väg.
I slutänden visar det sig att vägen mot destinationen är viktigare än själva målet. För naturligtvis visar det sig att duon under resans gång trots sina stora olikheter har mer gemensamt än de kanske tror. Inte minst har de båda var och en på sitt sätt blivit lämnade åt sitt öde tidigare i livet och bär på samma oförlösta sorg.
Men tro för all del nu inte att The Peanut Butter Falcon är en deppresa. Mysfaktorn som antyddes inledningsvis är avsevärd även om det nu för all del både svävar en del djup och svärta under ytan.
Sedan ska villigt erkännas att det är den fina skildringen av Tylers och Zaks gryende vänskap som lyfter filmen. Tummen upp för både La Beouf och nykomlingen Zack Gottsagen här som får magin att hända utan att det någonsin känns ansträngt. Synd bara att Dakota Johnsons roll som ”romantic interest” inte alls känns lika väl utmejslad. Men som det brukar heta; man kan inte få allt.
Skriven 2020-03-24
