Klicka på bilden, för att se hela bilden
Han kommer förmodligen alltid att vara mest förknippad med högprofilerade tv-program som Robinson, Allsång på Skansen och icke att förglömma Allt för Sverige, men Anders Lundin har alltid hyst en stor kärlek till musiken. Redan när de första stapplande stegen i showbiz togs i barnprogram på SVT hade sången en framskjuten plats i (underhållnings)mixen. Det är dock först på senare år han kommit ut som singer/songwriter med en i högsta grad personlig touch, något som framträder tydligt på Här är jag nu, hans första album på över ett decennium.
– Ja, det är väl allting som är hämtat därifrån, bekräftar mångsysslaren och syftar på familjen och det egna livet rent allmänt. Jag tycker själv om när det är begripligt. Det är inte dolt, man behöver inte gissa vad “svart asfalt” är och står för. Publiken måste förstå orden.
Har hittat en plats i ekosystemet
Anders berättar att han fått bra gensvar från “gäster” som sett honom framträda med det nya materialet så här långt. De säger väldigt bra saker om skivan, berättar han nöjt.
– För första gången har jag sett att folk mimade till texterna. De hade visst lyssnat på Spotify. Sedan är det inga stora stenblock i rullning, men det känns ändå som det händer saker. När jag spelade i Örebro nyligen var stället litet och omständigheterna var små. Men jag glad för att jag hittat en nivå där det går runt. Att jag hittat en plats i ekosystemet.
En lökbit i halsen 2006
– Samtidigt är det ju så att det inte avhandlas så mycket om musik överhuvudtaget på tidningarnas nöjessidor längre. Det skrivs mest om skvaller och drama kring de stora tv-showerna på nöjessidorna nuförtiden?
– .Det är sant. Jag blev uppringd av Expressen i januari. De verkade rätt ointresserade av att prata musik. De undrade om jag skulle operera halsen. Det var något om att jag fått en lökbit i halsen 2006. Jag försöker avfärda journalisterna när de bara vill prata om sådant.
Skräddarsydda texter
Något avfärdande av undertecknad blir dock inte aktuellt i det här fallet. Samtalet glider nämligen bums in på musiken igen. Eller för att vara mer exakt singer songwriting. Anders medger nämligen gärna att han tycker mycket om sådant.
– Ja, jag har tagit med stämningen därifrån på skivan. Sedan ville jag ha personliga texter. Det är ingen vits att göra det här om de inte är skräddarsydda för mig. Andra kan göra det relevant med en fantastisk röst eller ascoola grooves, men i mitt fall måste de vara gjorda för mig samtidigt som det finns något som bryter av i musiken.
Anders berättar vidare att han alltid gillat Evert Taube och diktaren Dan Andersson, och därför ville han gärna bidraga med något i den andan.
– Fast Dan Andersson gjorde förstås aldrig någon skiva, och hade det varit min generations musik skulle den ha varit framfört med ”wow wow”-pedal och ett funkband. Men det hade varit en återvändsgränd för mig.
Har lagt ner mest tid på skivan på senare år
– Du har ju gjort fyra skivor innan Här är jag nu, men det har hunnit gå tio år sedan sist. Det är lång tid?
– Ja, tidsmässigt är den här skivan svårslagen. Jag lägger ner mycket tid på att skriva, och ”skolan” i Allt för Sverige är nog det jag lägger ner mest tid på. Men annars är det nog skivan jag lagt ner mest tid på de senaste åren. Det är en väldigt långsam process. Jag känner med alla musiker som gör det här. För det är inte det som ger mest ekonomiskt. Men att göra sådant här är på samma gång friheten att göra det jag vill. Fast det hade kanske varit lättare om jag målat istället.
På hotellrum hellre än efterfest
– Samtidigt var det vad jag förstår det faktum att du spenderade halva veckor på hotell i Göteborg under en tid?
– Ja, så var det nog. Det var en kombination av det och att jag träffade Jonas Olofsson. Han hade en studio, så då dök det upp ett sätt att göra det med ekonomi. Vi kunde gå in där när jag och studion var ledig samtidigt. Men det handlade också om att att jag satt tre, fyra dagar i veckan på hotellrum. Jag kan sitta hur länge som helst och peta med ett ackord. Hotellrum kan ju vara en svårslagen plats att spela in i. Det har Deep Purple visat.
Vän av ordning undrar måhända nu varför Anders spenderade så mycket tid på hotellrummet när han egentligen inte behövde? Han befann sig ju trots allt på plats i Göteborg för att arbeta. Med krogshowen *R.E.A. närmare bestämt. Så varför då inte slappna av i goda (arbets)vänners lag när jobbet på scen var avklarat? Kanske för att efterfestande helt enkelt inte är hans grej, blir det givna svaret.
– Jag har något puritanskt i mig som lockade ”hem” mig. Min pappa är likadan. Jag känner mig trygg med det, jag är en ensamvarg.
Ingen anledning att skynda på
Fast som sagt, sett ur ett helhetsperspektiv blev Här är jag nu likväl en långdragen process från ax till limpa, vilket till stor del berodde på att skivproduktion inte tillhör Anders vardag. Han har inget skivbolag som sätter deadlines, och då finns det heller ingen anledning att skynda på.
– Har man bara sju låtar får man väl vänta till man har tio. Sedan är det lättare att göra något annat. Som Allt för Sverige. Då är det någon annan som planerar allting. Vilka amerikaner som är med och så vidare. Sedan är det förstås det som försörjer familjen också.
Allt för Sverige inställt
– På tal om det. Vad händer egentligen med Allt för Sverige just nu?
– Vi skulle åkt iväg nu och börjat spela in den tionde säsongen. Vi skulle ha spelat in i New York nu, men jag fick ett samtal igår (läs den 12 mars) att det ställts in. Ändå har jag fått relativt lugnande besked om att vi ska hinna med allt ändå.
Den uppenbara anledningen till dessa streck i räkningen är förstås Coronaviruset. Några procent dör och de flesta av dessa är gamla medan de allra flesta inte behöver söka upp läkare, säger Anders spekulerande och påminner om vad både han själv och många andra plockat upp i mediabruset.
Programledare på radio för att ingen annan ville
Därefter övergår samtalet raskt till en vandring längs minnenas aveny. Anders berättar att han började gå på *DI i mitten på åttiotalet.
– Jag gick på radioutbildningen. Alla som går där tar teater, musik eller journalistik. Basen för mig var musiken, men sedan fick jag klart för mig att det är en svår bransch, så då blev det radio istället.
– Du kom som sig bör in på radioavdelningen på Sveriges Radio efter det, vad jag förstår?
– Ja, först blev det radioteater, och det var fantastiskt. Sedan blev det Glädjetåget. För det var ingen som ville vara programledare där. Efter det kom barnprogrammen, men det var ändå radio som gällde. Samtidigt tackade jag nej till en hel del. Jag tyckte jag var smal och creddig. Sedan fick jag frågan om jag ville ta hand om Bullen.
Slapp folkstorm med Robinson
Därmed var tv-bollen i rullning. Först rullade den åt barnprogramhållet med Björnes magasin som största fjäder i hatten, och sedan hamnade den i det breda underhållningsfacket. Och erbjudandena kom mycket riktigt i en strid ström. Anders hamnade framför kameran i produktioner som den idag tämligen bortglömda familjeshowen Sverige-Sovjet, Melodifestivalen och icke minst Expedition Robinson, ett program som i sin tidigaste inkarnation leddes av Harald Treutiger i två säsonger, och hade utsatts för en folkstorm utan like. Det var i samband med denna show termen mobbnings-tv föddes, men Anders slapp hela den hysterin, någon han är tacksam för idag.
– Ja, verkligen. Harald tog hela smällen som var då medan konceptet etablerades. Jag kommer ihåg att att det gjordes intervjuer med Harald, och en journalist refererade på ett olyckligt sätt till Flugornas herre. Sedan två år senare gjorde jag en intervju med samma journalist utan problem. Så det var tufft för Harald. Det var mycket lättare att vara jag.
Blev konstig actionfigur
– Efter det blev du kändis på riktigt. Hur var det?
– Det kom ingen dag då allt kom, men alltid när jag gör något märker jag vem som ser det. Som Allsång på Skansen. Kördes det, och jag gick jag gick in på ICA då frågade folk ”Blir det allsång nu?”
– Men uppmärksamheten kring allsången blev nästan galen till slut?
– Den var hysterisk. Jag blev någon slags konstig actionfigur. Det togs bilder på mig och efteråt fick jag förklara mig ”Ja, det är min bild, men det som står bredvid är bara någonting andra hittat på”. Fast det hände ingenting speciellt kring programmet, så media letade skandaler som SVT inte visade. På DI svarade alla på frågan om vilken typ av program de ville göra att de ville göra något om vanliga människor. Alltså dokusåpor. Så blev det också som det blev.
Litet format stort nog
– Samtidigt pågår den musikaliska delen av din karriär på en lägre nivå långt borta från hysterin. Hur ser du på det?
– Väldigt många kommer fram efter en spelning och säger ”Jag hade ingen aning om att du sjunger” och ”Det var bättre än jag förväntat mig”, men jag börjar längta efter att de ska säga att det var precis lika bra som de förväntat sig istället. Så det finns både dagar då jag tänker att det aldrig kommer att bli något av det här och ”Nu har något hänt”. Men hur som helst är det jävligt lyxigt att kunna göra det här. Det är i det lilla formatet, men det är stort nog för mig.
Skriven 2020-03-24
*R.E.A. – Står för Roligt Elakt Aktuellt. Humorgäng som slog igenom 2001 med sin satiriska show på Börsen i Stockholm. I de tidiga laguppställningarna ingick bland annat folk som Ola Forssmed, Sissela Kyle, Babben Larsson och just Anders Lundin
*Jonas Olofsson – Anders Lundins kontrabasspelare och samarbetspartner
*DI – Dramatiska Institutet
