Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Mark Jenkin
I rollerna: Edward Rowe, Giles King, Mary Woodvine, Simon Shepherd, Billy Ward
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2020-03-20
Det är inte bara Bergmankomplex som får Woody Allen att prisa och ofta jobba med svartvitt i sina filmer. Här finns uttryck och nyanser som vi kan uppleva om vi till exempel ser en gammal noirrulle på tv. När kameran låser sig vid ett väderbitet ansikte eller en öde strand kan ett svart vitt foto vara som ett trollspö som förvandlar en enkel, ja till och med en banal story till ett tusen och en natt.
Om ni kommer ihåg Anita Lindbloms gamla schlager Kring de små husen i gränderna vid hamnen och stänger ögonen kan ni visualisera bilden av den miljö vi befinner oss i i Bait. Fiskenäringen tar stryk när fångsten inte längre räcker till att trygga sysselsättningen för de fiskare som fortfarande orkar kämpa vidare.
Martin (lysande tolkad av Edward Rowe) är en butter men rejäl fiskare som kommit på kant med sin bror Steven (Giles King), som numera använder sin båt till att köra runt turister och underhålla dem med fiskenostalgi. Barndomshemmet har de fått sälja och brödernas relation blir inte bättre av att Stevens son vill gå i Martins fotspår.
Det är egentligen inte mycket som händer mer än att kameran har en kärleksrelation med människor och miljö. Fotot är nästan som att titta på en gammal journalfilm med att alla dess brister och skavanker…och man älskar varje meter av det.
Det är ren och skär poesi i ord (mycket sparsam dialog och när man talar har man något att säga). Och som sagt i bilder som man njuter av att frossa i. En stor film i det lilla formatet.
Skriven 2020-03-18
