Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jan Komasa
I rollerna: Bartosz Bielenia, Aleksandra Konieczna, Eliza Rycembel, Tomasz Zietek, Barbara Kurzaj
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2020-03-13
Corpus Christi var som bekant Polens bidrag till Oscarsgalan i kategorin Bästa utländska film, men var förstås chanslös mot storfavoriten Parasite. Fast med detta sagt är det här tveklöst en ytterst sevärd skapelse om tro, förlåtelse, upprättelse, att gå vidare, svårigheten att lämna ett inte helt fläckfritt förflutet bakom sig och en del annat.
Tjugoårige Daniel står i begrepp att lämna det ungdomliga stillot till förmån för ett liv som både villkorligt frigiven och frälst. Lika frälst är ynglingen dock inte på att släpa plankor på sågverket i andra änden av landet dit han blir kommenderad av fängelsemyndigheten. Så han utger sig för att vara en Guds tjänare i den intilliggande hålan istället när tillfället uppenbarar sig.
Initialt är dock inte Daniels tanke att bli långvarig där, men när den åldrande ordinarie prästen av allt att döma ska göra ett hastigt inhopp på torken för att lindra sin törst efter starkvaror tvingas han ta över ruljangsen fullt ut, och det visar sig gå alldeles utmärkt. Efter en första något tveksam predikan mer eller mindre snodd rakt av från fängelseprästen utvecklas en egen stil som vitaliserar byns kyrkoliv.
Samtidigt visar det sig att Daniel eller Fader Tomasz som ex-värstingen kallar sig faktiskt har en oväntad dos empati på lager samt för all del även en bra till synes medfödd talang för att ta folk. Sedan att han behöver ta hjälp av instruktioner via mobilen i båset för att klara av biktritualen är förstås en helt annan sak. Särskilt som den unge mannen faktiskt med framgång löser upp de plågsamma konflikter som en tragisk olycka tidigare utlöst i det lilla samhället.
Fast dessa goda gärningar till trots; hur man nu än väljer att se det är Daniel knappast någon ängel. Eller vanlig katolsk präst heller, för den delen. Han såväl röker på och har sex som skallar en översittare och snor av kollekten, om än bara en gång.
Med andra ord är Daniel en både komplex och tvetydig individ precis som många andra i vår Herres hage. Med detta sagt är han kanske inte alltid en trevlig människa. Men han försöker i alla fall även om den där bekräftelsen på upprättelse och sonande av gamla synder inte nödvändigtvis kommer till honom.
En som däremot med rätta verkar ha fått en hel del bekräftelse är Bartosz Bielenia i huvudrollen. Hans agerande är lika intensivt som subtilt och uttrycksfullt på en och samma gång. Tjugoåttaåringen står för ett ”starmaking performance” skulle jag vilja säga, och han gör det i en film som såväl fängslar och fascinerar som bjuder på diverse nyanser och dramatik med tanke i ett välavvägt precist icke segt tempo. Utan att vare sig skriva åskådaren på näsan eller pracka på den samma en slutledning därtill, bör tilläggas.
Skriven 2020-03-18
