Klicka på bilden, för att se hela bilden
Han har varit en nagel i ögat på (musik)etablissemanget i tjugofem år vid det här laget. Namnet är Björn Rosenström, en gång i tiden var han jurist, men den karriären hoppade han av när det började rulla på med musiken. Därefter blev han sånär utesluten ur Sveriges Advokatsamfund på kuppen på grund av låttexternas skabrösa innehåll. En prestation i sig, kanske lustigkurren i en kan tycka.
Överdrift bara skriver om könsliga förlustelser
Om man googlar Björn Rosenström och lägger till recension för att komma undan alla aktuella arrangörssidor kommer det upp ett mindre antal rubriker som Expressens “Rosenströms konsert stoppades av polisen”. Efter för mycket fylleri och röj, tydligen. Medan självrättfärdiga tråkmånsarna på Nöjesguiden drar till med “Låt inte könsrocken bli Sveriges främsta subkultur”. Vem har påstått att så är fallet. Inte jag i alla fall, dessutom är det väl en överdrift att Rosenström bara skriver om könsliga förlustelser.
Visst, det är en icke oväsentlig del av helheten, men mannen sjunger faktiskt om att festa och supa också. Fast skämt åsido, om vi nu ska bli allvarliga en sekund eller två är det faktiskt ett faktum att den numera fyrtionioårige poptrubaduren är en tämligen skarp om än inte särskilt subtil observatör av svenskt beteende också.
Raggarrocken – en skrålarfest utan like
Samtidigt är myten om att han bara skriver om köttsliga aktiviteter just bara en myt. För om man nu bara sådär lite lättsamt betraktar kvällens låtlista på det lika knökfulla som utsålda KB var det egentligen bara två nummer som stod ut. Det ena var förstås Prästens bekännelse – den där visan om en kyrkans man som är beroende både av både det ena och andra, ni vet – och Raggarrocken med pojkarna som busar med… , som programenligt fick avsluta tillställningen. Sistnämnda sång utvecklades sig för övrigt till en skrålarfest utan like av en publik som i många fall troligen hade börjat förfesta långt innan Rosenström äntrade scenen.
På tal om att förfesta, så har Rosenström skrivit en låt om just detta också. Förfest på min altan är kanske som bekant titeln och i detta verk fick vi reda på hur det går till när en stämplande slöfock förbereder sig inför och misslyckas med kvällens alkoholindränkta övningar.
Ingen given efterföljare till Eddie Meduza
En annan fördom om Rosenström är att han gör raggarrock, men om man med det menar svenskspråkiga varianter på rock’n’roll av femtiotalssnitt finns det inga direkt musikaliska belägg för det.
På KB skulle möjligen Tuff pipa kunna räknas dit, men för övrigt lyste sådana nummer med sin frånvaro. Så nej, någon slags given efterföljare till Eddie Meduza är göteborgaren inte. Långt därifrån. Och det har inte bara med den soundet att göra, utan också med snuskfaktorn, som var betydligt högre hos gamle hädangångne Errol Norstedt.
Gjorde sin bästa Peps
Man skulle också utan tvekan kunna hävda att Rosenström genomgående brukar allvar med sin musik på ett helt annat sätt än vad gamle Meduza gjorde. Mannen är duktig på att skriva melodier, och anstränger sig av allt att döma för att leverera dem varje gång. I varierande form dessutom, får man väl säga. I reggaeförsöket Lägg dig på rygg Dan gjorde han till exempel sin bästa Peps, inledande Fluortanten och Het framstod som pura svenska pophits och radioplågor medan den skabrösa Ragnar uppvisade sångarens förmåga i akustisk folkpop.
Nu du kärring inte politiskt korrekt
Sistnämnda alster tillhör förresten också Rosenströms grafiskt snuskiga repertoar, men annars avhandlades i många fall andra ämnen. Vilka förstås inte är betraktade som politiskt korrekta. Särskilt inte i våra dagar då (populär)kulturella företeelser i vissa kretsar fördöms mer än faktiska vidriga och/eller bestialiska handlingar. Sålunda funkar inte allsångsvänliga saker som Nu du kärring – förklaring överflödig – och Värdelös, om en idiot med deppkänslor som får höra genom båda öronen att han är illa omtyckt, alls för de finkänsliga.
Med andra ord går det inte att vara lättkränkt i Rosenströms sällskap. Vilket förstås är överflödig information för de flesta. Men det tål ändå att påpekas eftersom kritiken till större delen ter sig överdriven och fånig. Särskilt om man tar i beaktande att de nya svenska rapstjärnorna är fixerade vid att skriva om droger, våld och kriminalitet i en aldrig sinande ström. Sila mygg och svälja kameler, någon.
Kan vara både kul och underhållande
Dessutom vore det uppfriskande om kollegor och andra överspända inte var så enormt ängsliga över att tycka “rätt”. Varför inte bara erkänna någon gång att Rosenström kan vara både kul och underhållande. Åtminstone om humöret är det rätta. Ja, sedan skriver han catchy låtar i parti och minut också. Bara en sådan sak.
Foto: Michael Lindström
Skriven 2020-03-07