Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Todd Haynes
I rollerna: Mark Ruffalo, Anne Hathaway, Tim Robbins, Bill Camp, Victor Garber
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2020-03-06
Todd Haynes är mest känd som en indieregissören med tydlig kompromisslös agenda. Inte sällan har det handlat om olika situationer där homosexualitet varit i fokus, som i Carol, Far From Heaven och kontroversiella långfilmsdebuten Poison. Dark Waters är dock något helt annat. Här styr auteuren in på det verklighetsbaserade Erin Brockowich-spåret i en historia om Davids kamp mot Goliath när ett mäktigt företag ställs till svars för sin ogenerade miljöförstöring.
I samband med en sjuttiotalsprolog med ungdomar som plankar in för att bada i ett vattendrag, men resolut körs bort av vakter förstår man omgående att något fuffens är på gång. Därefter förflyttas man raskt till 1998 och en advokatfirma i Cincinnati som specialiserat sig på att representera kemiföretag när de hamnat i juridiska trångmål. Ny delägare i firman är Rob Bilott, som initialt får ett ärende i knäet som skulle komma att definiera hans liv för åtskilliga år framåt.
Fallet ifråga kommer medelst Wilbur Tennant, en desperat bonde med koppling till hans barndom i närliggande småstaden Parkersburg. Hans kor blir galna och dör i drivor. Något är rimligen fel, och Tennant har uppsvullna organ och enorma tumörer från djuren som bevis på att så är fallet. Spåren leder, menar mannen från en läckande deponeringsanläggning ägd av stadens stora arbetsgivare DuPont
Detta är starten på en juridisk (tve)kamp som sträcker sig över två decennier. För det som börjar som ett litet lokalt mål med närmast lättsamma relationer mellan å ena sidan Bilott med backande firma och å andra sidan DuPonts slipade advokatteam slutar i ett gigantiskt mål där multijätten döms att hosta upp 671,7 miljoner dollar till tusentals förgiftade offer i skadestånd.
Fast slutar är kanske att ta i, Bilotts kamp fortsätter en stund till i Haynes regi, och än idag i verkliga livet. Men en saftig seger var det här likväl ändå, och en vinnare är den här filmen också även om blockbuster knappast är det första man tänker på. Regissören kramar ur det mesta av den inbyggda dramatik, moraliska indignation och för all del också spänning som ämnet erbjuder.
Dock ska villigt erkännas att det här samtidigt är en rak traditionell skapelse berättad utan dramatiska sidosprång och visuell flashighet. Det vilar en grådaskig vardaglighet i helheten, som gör realismen än tydligare. I den bilden passar Mark Ruffalos Rob Bilott in perfekt. Skådespelaren gör honom till oansenlig hjälte, en timid arbetsmyra, som rent logiskt inte är typen som riskerar allt, men ändå gör det. Han är kort och gott en förebild och någon att se upp till. Det behövs fler som han, och det om något är budskapet man bär med sig när eftertexterna rullat färdigt. Förutom då att girigheten inte tycks ha några gränser, förstås.
Skriven 2020-03-05
