Klicka på bilden, för att se hela bilden
Hon är hela Danmarks popdrottning sedan knappt dussinet år tillbaka och har en hygglig karriär även ute i Europa, men här i gamla Svedala är Medina i stort sett totalt okänd, något som knappast förvånar. Vi svenskar, och då inte minst kollegorna inom recensentskrået samt oftast också radiostationerna har för det mesta en avfärdande för att inte säga irriterande von oben-attityd när det gäller musik från våra nordiska grannländer.
Sjunger i opluggad miljö
I det här fallet går det heller inte att skylla på danskan eftersom tre av hennes sju skivor faktiskt utgörs av engelskspråkiga sådana. Fast under den nu pågående turnén sjunger vokalissan enbart på sitt modersmål, och hon gör det dessutom i en någorlunda opluggad miljö backad av endast en akustisk gitarrist och en keyboardist utrustad med en extra maskin med diverse synthljud.
Fokus på sånger om kärlekens irrvägar
Sistnämnda apparat användes dock relativt sparsamt denna afton. Större delen av tiden var koncentrerad på de redan från början balladartade sångerna eller nummer som tonats ner för den nu pågående turnén. Vilket på sitt sätt bara är logiskt eftersom de senaste årens musikaliska produktion i mångt och mycket haft fokus på de mer mjuka sångerna om kärlekens irrvägar utan att de (pop)klubbiga rötterna helt lämnats därhän. Det faktum att det var sittande publik denna afton säger väl en del i detta avseende.
Kun for mig som sprittande popdänga
Fast i slutänden blev det för all del ändå en knapp handfull upptemposånger. Som For alltid i en ovanligt blippig version och Det smukkeste med tillhörande klatchiga syntharrangemang, hämtad från senaste verket, 2018 års Grim. Samt givna paradnumret Kun for mig, för kvällen initialt smyckad med ett läckert spanskt gitarrintro innan tempot höjdes. Dock lämnades houserytmerna från den ursprungliga versionen därhän här. Istället förvandlades denna skapelse till en sprittande uppspelt popdänga sångerskan avslappnat kunde skutta runt till utan tanke på att för ett ögonblick vara en cool modern dansmusiksdiva. Tämligen oemotståndligt, får man väl säga.
Du kan fara åt helvete, men vi hör ändå ihop
Men som sagt, annars var det här till större delen en kväll där det botaniserades i Medinas mer softa nertonade musikaliska värld. Bland höjdpunkterna här märktes inte minst outgivna Superkvinde, Vi to, om omöjliga motsatser som ändå vill vara tillsammans – Du kan fara åt helvete, men vi hör ändå ihop, tycktes kontentan vara – och innerliga melankoliska svartsjukedramat Jalousi.
Sånger fick mer mogna dimensioner
Här slogs man för övrigt hur många starka sånger Medina har på sin repertoar, och i många fall kom de kanske mer till sin rätt i en mer avskalad miljö som denna. Åtminstone fick de allt som oftast andra, mer mogna dimensioner. Dessutom råder det ingen tvekan om att sångerskans personliga texter gick igenom mer i den här musikaliska omgivningen.
Att se förmågan ur ett nära naket perspektiv
Men jag inbillar mig också att trettiosjuåringen under den här turnén vill ge en annan bild av sig själv än den av den ständigt glamourösa, perfekta popstjärnan. Det var därför vi mötte en Medina nerklädd i en rymlig svart overalliknande persedel igår. Här visades ingen hud eller glitter, det var bara en till synes osminkad vokalissa vi mötte, och det var helt okej.
Sedan har en tjusig look förvisso alltid varit en viktig del av hennes image, men hon tycker uppenbarligen det är dags låta publiken se förmågan ur ett nära naket perspektiv på det här stadiet i karriären istället. För en gångs skull. Vilket säkert är klokt både ur ett konstnärligt och kommersiellt perspektiv.
Icke oväsentlig karisma utöver talangen
För talang har onekligen denna danska. Skulle faktiskt vilja säga att hon är underskattad, och om någon rättvisa fanns borde hon redan ha slagit på bredare front även internationellt. Kvinnan har ju inte bara talangen, det finns en icke oväsentlig karisma där också.
Skriven 2020-03-02
