Klicka på bilden, för att se hela bilden
Trängsel, svett och knästrumpor
Med tanke på att det var knökfullt och vulkaniskt varmt på KB blev det näst intill plågsamt att bevittna kvällens konsert. Som uppvärmare fick vi ett hardcoreband från Göteborg som i unisont matchande knästrumpor och hemmasnickrad backdrop hoppade runt på scen i sina avklippta byxor. Förvisso en kul gimmick med strumpor med egen logga, men de skulle jobbat lite mer på ljudbilden istället som var tämligen bedrövlig. Sången fick mig att tänka på Beastie Boys eller något liknande. Dock kämpade de tappert och självförtroendet var det inget fel på.
Ralf och en flygel
Strax efter tjugoett var det dags för Ralf och hans vänner att äntra scenen. Men den nya plattan Killing it for Life i bagaget fick vi ett antal smakprov från denna. Mustascherna öppnade med Ransacker, en perfekt konsertöppning med schysst refräng och gött driv. Vidare med Blood In, Blood Out som även den var en typisk Mustaschlåt med allsångsvänlig refräng. Låten Freddie Mercury är ju som titeln avslöjar en hyllningslåt till Freddie. Till denna låt tar Ralf plats bakom flygeln. (nåja, en spånplatteversion med keyboard.) Men det ser ju trevligt ut. Självklart kan jag tänka mig att Ralf har många egna idoler och förebilder, men lite överraskad blev jag ändå över att han skrivit en låt som denna.
Hej hopp ut i publiken
Jag vet ju inte om man kan anmäla sig i förväg, men den här kvinnan som fick komma upp på scen blev ivrigt påhejad av både bandet och publiken värmde upp som den värste idrottsman innan hon tog bra fart och kastade sig rakt ut i publiken där hon sedan bars runt. Jo, det är många händer som fångar flygande personer men det känns ändå att riskera livhanken. Jag föredrar nog att hålla mig på golvet…
Den obligatoriska Änglahunden
Någonstans mitt i konserten var det dags för Änglahund. Om det tillfört något för karriären vet jag inte, men låten (hur töntig den är är) har blivit ett signum för Mustasch. Självklart då med allsångskör. Kanske inte något som Ralf hade tänkt sig när han bestämde sig för att starta band. Men livet tar underliga vändningar ibland.
Okej, konserten puttrade vidare och bland nyare låtar slänger de in gamla hits från förr som fortfarande står sig. Självklart fick vi höra låtar som den snärtiga Black City, Thank you for the Demon och den numera klassiska Double Nature. Och som extra info kan jag rekommendera att lyssna på det numera nerlagda danska bandet Black City.
En hemlig gäst
Sedan var det dags för den hemliga gästen som Ralf påannonserade tidigare i konserten. Det blev inte mindre än Adam Grahn från Royal Republic som fick äran att sjunga Down in Black vilket gjordes med bravur. Han har en mäktig stämma och hade gärna fått köra några låtar till då hans sång tillförde en ny dimension. Gästsångaren var dessutom elegant uppklädd. Bara det var ju en kul konstrast till de övriga t-tröjesnubbarna på scen.
Underhållande konsert
Det är sällan man blir besviken på Ralf, han skämtar konstant om att blåvitt är bättre än MFF och tar alltid tillfället i akt att prata låtsasskånska med publiken. Känner ju inte karln personligen men jag upplever honom som en sympatisk person. När det gäller musiken är Mustasch kanske inte kända för att göra några revolutionerade avsteg från deras hårdrock, så man vet alltid vad man får. I detta fall bra låtar och trevlig underhållning vilket är fullt tillräckligt för att fylla KB vid varje besök.
Skriven 2020-02-01
