Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Sam Mendes
I rollerna: Dean-Charles Chapman, George MacKay, Mark Strong, Daniel Mays, Colin Firth
BETYG: FEM
PREMIÄR: 2020-01-31
Mexico City, festivalen som firar día de muertos är i full gång … James Bond är en mystisk, maskerad figur på spåren, och jakten går via överfulla gator, genom en hotellobby, via en hiss, upp över hustaken … och mot en livsfarlig grande finale som bland annat innehåller en soffa och en helikopter.
Publikens intresse är fångat och allt verkar vara gjort i ett enda svep, i en enda lång tagning. Film: Spectre. Regissör: Sam Mendes.
Spectres vålnad känns igen även i Sam Mendes nya mästerverk 1917 när det gäller sättet på vilket spänningen byggs upp, när det gäller kameraarbetet, den tickande klockan och illusionen av att allt är en enda lång tagning.
Denna gång är det inte bara inledningen utan hela filmen som verkar vara gjord i en enda tagning.
Det är i och för sig inget nytt under solen, att göra film med illusionen av att det är en enda tagning. Det är grepp som gör att filmen blinkar till sin föregångare teatern, där vi sitter i salongen och är med huvudpersonen hela kvällen i “en enda lång tagning”.
Från Hitchcock till Birdman
Hitchcock använde denna teknik i filmen Rope (svensk titel: Repet) som hade en teaterpjäs som förlaga. Alejandro González Iñárritus Birdman har också använt “the one take illusion”. Fast givetvis jobbade Michael Keaton & Co mer än en dag med filmen.
1917 ger intrycket av en enda point-of-view, albeit med en del ellipser, där man hoppar över lite tid.
Resultatet är en typ av film som verkligen rycker tag i åskådaren och drar denne in i filmen … Det är som att uppleva spänningen i inledningen till Spectre utdragen till en fullängds långfilm.
Två män. En livsviktig mission
Handlingen är på ytan enkel: två unga brittiska soldater försöker att ta sig igenom fiendelinjerna den 6 april 1917. George MacKay och Dean-Charles Chapman är perfekta i rollerna som Schofield och Blake, korpralerna som får uppdraget att ta sig in på fiendens territorium för att avvärja en potentiellt katastrofal framstöt … eftersom allt är en fälla. Tyskarna har inte alls dragit sig tillbaka. De ligger i bakhåll.
Filmen använder sig av det äldsta och mest effektiva spänningsgreppet – allt är ett race mot den tickande klockan och hjältarna är klassiska underdogs med oddsen emot sig.
Spektakulärt foto
Varenda detalj är rätt och fotot är spektakulärt. Mendes drar in sin publik mitt i kaoset. Allt sker på en episk skala och all action går från en helvetesscen till nästa.
Men det finns också mer stillsamma och eftertänksamma scener. Sådana som gör att vi får begrunda vad krig egentligen kostar, vad är den mänskliga kostnaden, traumat som aldrig läker. Då påminner filmen om Peter Jacksons gripande dokumentärfilm They Shall Not Grow Old. En dokumentär som rekommenderas varmt.
Unga, hoppfulla … och grundlurade
1917 är som mest slående när den helt enkelt visar upp konfliktens pojkaktiga unga ansikten – det här är som att se tonåringar ute på äventyr i Europa för första gången, men det blev inte precis någon picknick i parken för dem. Propagandan lockade runt, men höll tunt. Så många av dessa unga kommer aldrig att komma hem igen. Och för de som överlever väntar knappast någon hjältestatus eller något lätt liv, snarare skyltar på olika etablissemang där det står att soldater inte är välkomna, eller inte behöver göra sig besvär att söka arbete.
Musiken är en viktig del av 1917 och ett av de finaste ögonblicken i filmen handlar helt enkelt om stillhet – och om någon som sjunger en sång.
För ett par generationer sedan …
Manuset är signerat Sam Mendes och Krysty Wilson-Cairns. Inspirationen kom från historier berättade av krigsveteranen Alfred Mendes (1897–1991). 17 år gammal anmälde han sig som frivillig för att gå med i kriget. Han var från Trinidad. Alfred Mendes har också skrivit sina memoarer och han påpekar i sin bok att historierna höll “my grand- and great-grandchildren enthralled for nights on end” – ett av alla dessa barnbarn var alltså Sam Mendes. Alfred Mendes var med de brittiska styrkorna på västfronten och han anmälde sig själv som frivillig till ett liknande uppdrag som det som presenteras i filmen 1917. En tänkvärd tanke – ett krig som i historieböckerna verkar ha inträffat för länge, länge sedan ligger egentligen bara ett par generationer bort i tiden.
Filmen 1917 har vunnit en Golden Globe för bästa dramafilm och är även nominerad till flera BAFTAs och Oscars, bland annat för bästa film.
Skriven 2020-01-29
1917 finns givetvis med här på listan över bästa dramafilmer från 2019
Läs även om fler sevärda filmer om “the great war” och hur det påverkade de som var med om det:
They Shall Not Grow Old
Tolkien
