Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Greta Gerwig
I rollerna: Saoirse Ronan, Emma Watson, Florence Pugh, Eliza Scanlein, Laura Dern, Timothée Chalamet, Meryl Streep
BETYG: FEM
PREMIÄR: 2020-01-24
Brittisk teater kommer ständigt med nya intressanta uppsättningar av Hamlet. Den amerikanska filmindustrin kommer ständigt med nya filmatiseringar av Little Women En klassisk ungdomsroman som också finns som teater, radiopjäs, TV-serie, musikal, opera, anime … Varje generation i Hollywood har haft sin egen version av Little Women. De två första filmatiseringarna var stumfilmer.
Den första ljudfilmen är George Cukors svartvita klassiker från 1933 med Katharine Hepburn som Jo March. En uppföljare,Little Men, kom redan nästa år. Den första filmatiseringen i färg uppvisade filmstjärnan June Allyson som Jo March – men det är Elizabeth Taylor som lillasystern Amy utstrålar mest stjärnglans.
Språngbräda för unga stjärnor
Peter Lawford (innan Ocean’s 11), Claire Danes (innan Homeland), Christian Bale (innan Batman) … många är de unga stjärnor som har gjort en “Little Women” i början av sina karriärer.
2019 års version har Saoirse Ronan som Jo March, Emma Watson som Meg, Florence Pugh som Amy och Eliza Scanlen som Beth.
Beths roll är att dö tidigt och de andras roll är att gifta sig. Barn-och-ungdomslitteratur som riktar sig till en kvinnlig publik handlar ofta om något sorgligt (ta fram näsdukarna!) och om att hitta en partner.
Det receptet har faktiskt inte förändrats mycket sedan 1800-talet. Sorgligt men sant.
Vad är en viktig historia?
Vad som anses som viktigt … det har inte heller förändrats mycket. 1868. 1968. 2019. Vad som är “stor konst”, “stor litteratur”, “stor filmkonst” … det beror på temat och avsändaren. Något som författaraspirerande Jo och hennes lillasyster, den konstnärliga Amy, diskuterar i filmen. Jo inser att hennes bok som handlar om fyra systrar inte kommer att anses som “viktig litteratur”. Amy replikerar direkt: “Maybe we don’t see these things as important because people don’t write about them.”
Vad som är viktigt, vad som anses vara viktigt … är en vanesak.
Med sina filmer och med sitt sätt att visa upp sina huvudpersoner drar Greta Gerwig sitt strå till stacken för att förändra synen på vad en viktig historia innehåller och hur en viktig historia ser ut.
Vinnande drag från Lady Bird
2019 års version av Little Women har både manus och regi signerat Greta “Lady Bird” Gerwig och hon har behållit en del vinnande drag från succén Lady Bird, en av världens mest kritikerrosade filmer. Saoirse Ronan och Timothée Chalamet till exempel. Ett vinnande par med gnistrande personkemi. Gerwig har också behållit den utmärkte karaktärsskådespelaren och dramatikern Tracy Letts. Han som spelade Lady Birds pappa. I Little Women spelar Tracy Letts Mr. Dashwood, en förläggare som påminner en hel del om en Hollywoodmogul. Han förklarar för Jo March hur man konstruerar en vinnare. Man ger publiken vad den vill ha!
Jo March drömmer om att bli författare och att kunna leva på sitt yrke, och det viktiga är ju, enligt Mr. Dashwood, VEM hennes huvudperson ska gifta sig med. Jo är inte intresserad av äktenskap. Vare sig för sig själv eller för sina litterära karaktärer. Men det är det som läsarna vill ha, menar förläggaren … Det är det som gör en bok till en succé. Och visst vill Jo att hennes bok ska sälja bra? Då är det frestande att lägga till ett romcom slut där hjältinnan jagar efter hjälten och de förklarar varandra sin kärlek ….
Lyckligt singel och självförsörjande
Här går filmen in i metafiktion och blir också till ett slags biografi över Louisa May Alcott som skrev Little Women I likhet med filmens Jo March gillade hon inte att folk skrev och frågade vem hennes huvudpersoner skulle gifta sig med (och själv struntade hon i att gifta sig). Jo March i filmen skriver boken Little Women, och i boken ger hon efter och ger alla sina överlevande karaktärer kärleksintressen och konventionella “lyckliga slut”. Bokens Jo-March-karaktär springer efter hjälten, lägger sina händer i hans tomma händer, och de förklarar varandra sin kärlek …
Men i själva verket förblir Jo March, liksom succéförfattaren Louisa May Alcott, lyckligt singel och självförsörjande. Hennes lyckliga slut är när den färdiga boken läggs i hennes utsträckta händer (istället för mannens tomma händer) och hon känner lyckan av att kunna försörja sig på sin egen talang.
För första gången har man alltså ett “lyckligt slut” på Little Women där någon är singel, självförsörjande och lycklig över detta. Ett slut som Louisa May Alcott inte fick lov att skriva, men som hon levde.
Fiktivt, konventionellt slut
I fiktionens värld i denna film finns däremot det konventionella slutet kvar. Jo-March-karaktären hittar en het fransman och gifter sig med honom.
Det här är ett ha-kakan-och äta-den scenario. Man kan välja vilket slut man vill tro på. (Man skulle också kunna välja att tro att lilla Beth överlever sin scharlakansfeber – man måste inte ha tårdrypande, sentimentala scener med i alla böcker och filmer som marknadsförs mot en ung kvinnlig publik).
Oväntad casting, med lyckade val
Manusarbetet är oklanderligt, men det är framför allt regin som är mycket tonsäker. Även när det gäller casting finns några ovanliga, och ovanligt lyckade, men också oväntade val … Amy brukar alltid spelas av någon som är söt och vän och ser lite bräcklig ut. Florence Pugh (känd från wrestling filmen Fighting with My Family och aktuell i nya Black Widow) gör Amy ovanligt tuff och robust. Yorick Le Sauxs kamera verkar helt klart vara mest förälskad i Amy. Detta med rätta. Pugh är en stjärna i uppåtgående. Louis Garrel gör Friedrich Bhaer till en sexig ung fransman, och det har han aldrig varit förr, varken i boken eller i någon tidigare adaptation. Laura Dern och Meryl Streep är givetvis båda två i sitt esse i filmen. För första gången i en filmatisering verkar Marmee (i Laura Derns gestalt) riktigt förbannad. Och det är hon hela tiden, varje dag, i originalboken från 1868.
Kreativ jackpot
I likhet med Lady Bird har Little Women en kvinnlig huvudperson med stora konstnärliga drömmar – men det är inte Jos flykt till New York som fungerar stimulerande på kreativiteten, utan återkomsten till hemmet på vischan. Trots allt bråk och all syskonrivalitet … Borta bra, men hemma bäst.
Med det sagt är det inte konstigt att Little Women fick sin internationella premiär under julhelgen. Det är den sortens sensmoral som julfilmer brukar ha.
Drömskt vackert foto av Yorick Le Saux, fabulösa kostymer av Jacqueline Durran, musik av Alexandre Desplat, tonsäker regi, ett manus som får den gamla berättelsen att verka skinande ny … och en skådespelarensemble som verkligen klickar med varandra, alla individer, alla generationer. Little Women är en filmisk motsvarighet till full bingobricka.
Skriven 2020-01-22
