Klicka på bilden, för att se hela bilden
”Det fanns en tid…”. Frasen i sig indikerar att man inte är purung, och visst hade merparten av lördagens publik på Victoriateatern i Malmö mycket riktigt passerat fyrtio år. Patrik “Mac” Larsson, en av frontfigurerna i The Family Tree, och med en bakgrund i det kultförklarade 90-tals fenomenet Treble & Bass, inleder också kvällen med att skämtsamt notera att publiken på den fullsatta konserten numera även bestod av barn, och rent av barnbarn till den ursprungliga 90-tals publiken.
En uppsjö av lokala band
Men visst finns det en tid att nu tråna efter. Hos publiken var samtalsämnet innan och inte minst efteråt, just en nostalgisk saknad efter det undantag som The Family Tree nu utgör och som de med eftertryck påminde oss om. ”Ett tolvmannaband med riktiga musiker, och inte enbart nån DJ”, som en av besökarna både uppgivet och exalterat uttryckte det.
Under mitten av 90-talet fanns det i södra Sverige en uppsjö av lokala band såsom Grand Clinic, Stereo Explosion, Mother Popcorn, Damn och Dr Funktenstein… Alla bar de på den gemensamma nämnaren att kombinera den hiphop som då var starkt präglad av jazz, med James Browns tajta och allra tyngsta gräsrotsfunk, till någon som parallellt på internationell nivå renodlas av den neosoul som blev DÁngelos signum.
Satte standard som livefenomen
Av alla de band som under denna period spelade på våra svenska klubbar och festivaler var det inga som kom i närheten av The Family Tree. Med sitt tolvmannaband satt de en helt ny standard som ett oemotståndligt livefenomen. 1996 kom det rosade debutalbumet Rouse. TV och radioframträdande avlöste därpå varandra. Några år senare blev dock den särart som det stora bandet utgjorde, även dess fall. Logistiska och ekonomiska utmaningar med att vara tolv personer, gjorde att medlemmar splittrades upp i andra formationer och projekt.
”Mac” Larsson och von Hofsten oskiljaktiga antagonister
De nu aktuella konserterna i både Malmö och Stockholm är en nostalgisk återförening tjugofem år efter genombrottet. Jämte nämnda Patrik “Mac” Larsson, var det sångaren och bandets talangfulla frontfigur Anders von Hofsten som nu, liksom då, trollband Malmöpubliken. I sina bästa stunder påminner de om radarparet Morris Day och Jerome Benton från 80-talsbandet The Time (på tal om nostalgi), som varandras oskiljaktiga antagonister med tillhörande kärleksfulla pikande och stundtals humoristiska pimp-persona.
Lång lekfull jam och p-funkparty bland höjdpunkterna
Uppbackade av inte mindre än två trumslagare och en tajt blåssektion inleds kvällen med singeln Make way for the family, som direkt förvandlar Victorias för dagen stående publik till ett böljande dansgolv. Därefter hiphopbetonade Mellow, som känns lika självklar nu som då.
Höjdpunkten var möjligen Funky Operater, som utvecklades till en lång obönhörlig och lekfull jam. Eller är det kanske Together, vars allsångsparty blir ett p-funkparty när de effektivt väver in Parliaments klassiska Flashlight, som är kvällens höjdpunkt? Eller rent av Superfunk, i vilken Anders lekfullt briljerar med rösten samtidigt som han med säker hand genialt dirigerar det tajta bandet till musikaliska break eller solon, allt efter stundens ingivelse?
Eller var möjligen Johan Holmströms berusande keyboardspel, som fick mig att tänka på Dr Finks klassiska solo i Princeklassikern Head, som var höjdpunkten? Kvällen bjöd som ni förstår onekligen på något för alla – nostalgiker såväl som för barn och barnbarn.
Tidlös funkeufori levereras alltjämt
Som scenperson är Anders möjligen det närmsta just nämnda Prince vi kommer i Sverige. En skolad musiker och lekfull publikinteraktör som i ett svenskt perspektiv kombinerar soulsången från Eric Gadd med energin och scennärvaron från Timbuktu, till en oemotståndlig mix som förtjänar så långt mycket mer än en handfull reunions-konserter. Om den av allt dansande så exalterade Malmöpubliken fick bestämma, skulle de onekligen se mer av den tidlösa funkeufori som The Family Tree alltjämt levererar.
The Family Tree - Foto: Joachim Sandberg
Skriven 2020-01-20
På scen:
Anders von Hofsten – sång, fender rhodes
Patrik “Mac” Larsson – rap
Thobias Gabrielson – bas, kör
Jens Mattsson – gitarr, kör
Jonas von Hofsten – trummor
Johan Holmström – keyboards
Erik Wierup – slagverk
Johanna Wierup – kör
Ingela Olson – kör
Viktor Sand – saxofon
Patrick Björsjö – trombon
Jonne Bentlöv – trumpet
The Family Tree på Spotify:
