Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Adil El Arbi och Bilall Fallah
I rollerna: Will Smith, Martin Lawrence, Vanessa Hudgens, Alexander Ludwig, Paola Nunez
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2020-01-17
Sjutton år. Så lång tid tog det alltså för demonproducenten Jerry Bruckheimer att få Will Smith och Martin Lawrence att slå sina påsar ihop en tredje gång där i Miamis svettiga solsken. En svällande budget och manusproblem ligger bakom, men det är väl inte en alltför vild gissning att det inte varit det lättaste att parera Smiths massiva inspelningsschema heller.
Fast nu är ”trean” här ändå till slut. På tiden, kan tyckas, och frågan att ställa sig är väl i första hand om dess ankomst är i senaste laget. För egen del tycker jag inte det. Nu när verket ifråga avnjutits kan nämligen konstateras att man håller stilen. Smith och Lawrence är i god form, den som sig bör tunna storyn fyller sitt syfte och belgiska duon Adil och Bilall – som begår sin Hollywooddebut – har gjort ett gott försök att följa i Michael Bays fotspår rent visuellt.
Men det går förstås inte att dölja att en ansenlig mängd vatten runnit under broarna sedan vi sade tack och hej senast. Något de tre manusförfattarna klokt nog insett. Våra hjältar brottas med både livsval och medelålderskriser. Den nyblivne morfadern Marcus vill pensionera sig från all död och spendera mer tid med familjen medan Mike alltjämt har uppenbara problem att binda sig samtidigt som han säger sig vilja jaga bus tills han trillar av pinn. Här blandas visst allvar med viss framgång med sedvanligt skämtande om allt som gör vardagslivet jobbigt.
Denna del av filmen smyger ständigt omkring i bakgrunden, men det är givetvis den mer rafflande delen som dominerar. I centrum spökar en hustru till en avliden knarkkartell boss med förkärlek för ond magi och hämnd i sinnet efter en våldsam flykt från stillot. Alla som varit inblandade i makens fängelsedom ska avlivas medelst den egne ätteläggen Armandos effektiva mördarhand.
Givetvis är Mike en av de som är måltavla, och när allt kommer till kritan ställer självklart Marcus upp för sin vän. Till sin hjälp har duon i slutänden det så kallade AMMO-teamet, en elitstyrka inom polisen med expertis vad gäller diverse tekniska attiraljer. Något den inte alldeles dynamiska duon känner sig överdrivet hemma med.
Känna sig hemma lär emellertid alla som någon gång avnjutit en Bad Boys-film göra. Manuset innehåller precis som förväntat allt det man kan förvänta sig. Inte minst levereras brutal action, explosioner och vilda biljakter i den generösa omfattning man blivit van vid. Man kan säga att Adil och Bilall skickligt levererar fullt ut i detta avseende. Några blodbesudlade shootouts och dito plåtkrossande visar att de sett med stor beundran på Michael Bays två föregångare. Riktigt lika slickad visuellt som dessa är dock inte Bad Boys for Life. Bara nästan.
För övrigt ljuger inte titeln. Stanna till eftertexterna och se slutklämmen. Där öppnas för ännu en uppföljare. En uppföljare som för övrigt redan fått grönt ljus av ”kostymerna” på Sony Pictures.
Skriven 2020-01-17
