Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jon Holmberg
I rollerna: Elis Gerdt, Baxter Renman, Sissela Benn, Fredrik Hallgren, Tomas von Brömssen
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2019-12-20
Om det inte handlar om snutrullar som Beck och Johan Falk är det ont om tvättäkta franchises inom svensk film. Här har vi dock ett gott exempel. Sune – Best Man representerar nämligen den tredje versionen och därmed den andra rebooten av Anders Jacobssons och Sören Olssons slitstarka barnbokskaraktärer. Senaste uppdateringen i form av Sune vs. Sune, som kom förra året sedan utgjorde dessutom ett välbehövligt lyft enligt både kollegorna och publiken, och när nu uppföljaren är här är jag faktiskt benägen att skriva under på detta.
Fast precis som med vilken filmserie som helst handlar det om att hålla sig till det gängse receptet. Om något inte är sönder, varför då fixa det är i vanlig ordning agendan som gäller, och i det här fallet blåstes nytt liv i helheten redan med föregångaren. Således gällde det mest bara att upprätthålla inspirationen inför tillkomsten av detta nya verk, något manusförfattande regissören Jon Holmberg av allt att döma lyckats bättre än förväntat med.
Som så ofta annars när Sune är i farten utgör flickproblem grunden till en massa galna oförutsägbara händelseförlopp. Den här gången ställs den dokumenterade tjejtjusaren inför ett svårt dilemma. Antingen vara med på mysige morfars bröllop eller följa med på klassresa och hänga med Sophie, det är frågan. Sune velar hit och dit, men väljer till slut morfars överraskande bröllop med sin okända hjärtas dam Inger. Fast sedan tar veligheten över igen.
Det hela utvecklar sig så småningom till en roadmovie där Sune och morfar ger sig ut på vägarna med föräldrarna, lillebror Håkan och en ungdomskärlek till mamma Karin vid ratten på en djurambulans. Naturligtvis förs handlingen i framåt av en kedja av ganska skojiga missförstånd, och det är förstås inte det sämsta.
Likaså måste jag också säga att dialogen fungerar betydligt bättre än i den förra generationens Sunefilmer. Då kändes det inte sällan som om de förment skämtsamma replikerna annonserades ut långt i förväg på ett både konstlat och stabbigt sätt. Till skillnad mot nu då lustigheterna känns mer naturliga och inte skrivna på näsan.
Sidohandlingen där klantige pappa Rudolf tror Inger har fuffens i tankarna ger för övrigt också upphov till en del skojigheter medan filmens hjärta till stor del tillhör Tomas von Brömssens varmhjärtade morfarsfigur.
Bättre än förväntat blir alltså domen. Vilket kanske på sitt sätt inte säger så mycket med tanke på Sunes tidigare (film)historia. Men väl värd att se för en svensktörstande matinépublik är Sune – Best Man hur som helst.
Skriven 2019-12-18
