Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Céline Sciamma
I rollerna: Noemie Merlant, Adele Haenel, Luána Bajrami, Valeria Golino, Christel Baras
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2019-12-13
Förr i tiden brukade man ofta lite fördomsfullt tala om tjej- och killfilmer, något Claes-Göran Hederström så träffsäkert fick med i schlagerdängan Det börjar likna kärlek banne mej. när det begav sig.
Jag tror dock att jag har en viss täckning om jag säger att den gode Clas-Göran inte var helt ute och seglade med texten att hans stora kärlek ville se en snyftare medan han gillade pang-pang. Vissa filmer är helt enkelt öronmärkta (med undantag naturligtvis) i stil, form och story för kvinnor respektive män.
Porträtt av en kvinna i brand är signerad av en kvinna (Céline Sciamma) till hundra procent levererad av två kvinnor, Noemie Merlant och Adele Haenel och med målgruppen kvinnor där varje manlig åskådare får ses som bonus.
Vi skriver 1770 när en rik änkegrevinna anlitar Marianne, en ung konstnär för att måla ett porträtt av hennes dotter Heloise före hennes stundande bröllop. Av någon anledning vill inte Heloise stå modell, så Marianne måste måla porträttet i smyg. Till en början blir deras relation frostig och bägge upplever att de har en osynlig mur mellan sig som sätter prägel på porträttet.
Det är om och kring dessa två kvinnors relation och sökande efter sin identitet i en annan tid med andra värderingar och förutsättningar som handlingen utspelas. Kemin mellan Merlant och Haenel slår gnistor och stämningen får ytterligare genomslag av det stilfulla fotot där knastrande brasor, vindens sus mot trädkronorna och vågornas skvalp mot klipporna fungerar som en pensel gör i handen på en konstnär.
Det är precis som det låter en vacker och sensuell film, som säkert till fullo lever upp till regissören intentioner men så kommer haken med målgruppen in i bilden. Jag känner respekt och vördnad för resultatet, men föga engagemang. Det är från åskådarplats jag betraktar Mariannes och Heloises kryssande i dåtidens snåriga morallabyrint men jag upplever inte att regissören släpper in någon man i feminismens boning.
Skriven 2019-12-08
