Klicka på bilden, för att se hela bilden
En julshow i discons tecken. Bara slut ögonen och tänk er miljöerna i HBO:s serie The Deuce och krydda det med väl valda delar av den svenska julfirmafesten. Detta var dock en onsdagkväll och salongen var en fullsatt personalfest.
Svårt att hålla igen, speciellt med laxpastramin
Men nu var det ju inte bara New York-disko som gällde denna kväll utan det var ju också en kulinarisk upplevelse de julfirande företagen hade framför sig. Det började som sig bör med förrätterna som servades vid borden och bestod av en äggtallrik och en bricka med kallskuret samt ett par sillkrus. Min känsla var direkt att det redan nu kändes väldigt svårt att hålla igen. Det var riktig gott, och då speciellt laxpastramin.
Anekdoter från Studio 54 och kvällens kock
När så förrätterna nästan var uppätna kom kvällens konferencier Cornelius Löfmark med sidekicken/musikern Pontus Stenkvist och underhöll gästerna med anekdoter om Studio 54 och deras egen introduktion till diskons värld. Gästerna fick även stifta bekantskap med kvällens kock, Daniel Müllern, och höra honom beskriva kvällens fortsatta gastronomiska urval.
Bakgrundsmusiken under kvällen var självklart musiken som strömmade ur högtalarna på Studio 54 i New York under det sena sjuttiotalet.
Diskomusikens grunder och fågeldansen
När det blev dags att inta huvudrätterna hade en buffé dukats upp i gången utanför lokalen. Buffén var verkligen något utöver det vanliga julbordet. Här varvades köttbullarna och revbenen med kycklingklubba och den mest underbara New York Strip jag smakat. Den bokstavligen smälte i munnen.
När Cornelius och Pontus dök upp under middagen så lärde de publiken diskodansens grunder och självklart fick publiken även lära sig hur man formade bokstäverna YMCA. Danslektionen avslutades med åttiotalets gjutna variant av fågeldansen…
Musikaliskt bildspel med härjande kändisar
Buffén kallades för en American Power Dining, och när den väl var avklarad var man i behov av en American Power Nap… Gästerna fick gått om tid att mingla och sträcka på benen.
När den dynamiska konferencierduon återkom avverkade de ett musikaliskt bildspel med kändisar som härjat inne på Studio 54. Själv försökte jag komma in där en gång i början av 80-talet men var för ung och saknade ett falskt id-kort. Idag huserar lokalen Roundabout Theatre Company. Promenerade faktiskt förbi där tidigare i år.
Efter en liten stund kom duon tillbaka och körde Kalles jul på fem minuter. Under tiden började desserterna hämtas in. De bestod av ett mindre antal ostar av olika slag, samt en bananmousse, lite bakverk och förstås, Ris à la Malta.
Det som slår mig som mest fascinerande sådana här kvällar är att det finns företag som verkligen uppskattar sin personal och bjuder dem på en underbar afton.
Cornelius och Pontus återvände en sista gång med ytterligare anekdoter från Studio 54:as svunna tid. Bland annat avverkades Tom Jones Delilah med allsång.
Gibson Brothers fyllde dansgolvet
Sedan var det dags för personalen att röja undan borden framför scenen och låta dansgolvet växa fram inför kvällens andra höjdpunkT, nämligen Gibson Brothers. Detta legendariska band har som bekant en historia som går tillbaka ända till Studio 54:as tid, och var med då det begav sig.
Det tog inte lång tid innan dansgolvet fylldes till tonerna av The Trammps Saturday Night Fever-låt Disco Inferno. Därefter följde herrarnas stora hits Cuba och Que Sera Mi Vida (If You Should Go) samt ett Four Tops-medley. Till sin hjälp hade brödraparet två extra sångare, en manlig och en kvinnlig. Mitt under setet bjöds publiken på ett trum- och percussionsolo av den typ man förmodligen fick sig till livs sent på nätterna i sjuttiotalets New York. Bröderna bjöd även på lite julstämning med José Felicianos Feliz Navidad. Det korta setet avslutades med Cuba (Remix).
När Gibson Brothers var klara och tackat för sig tog DJ Leo B över, varpå vi lämnade festen…
Foto: Michael Lindström
Skriven 2019-12-11