Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Justin Dec
I rollerna: Elisabeth Lail, Jordan Calloway, Talitha Eliana Bateman, Peter Facinelli, Dillon Lane
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2019-11-15
1983 gav Semic ut tolv nummer av tidningen Mysterieserier, vilken innehöll diverse korta rysare ur DC Comics’ olika skräcktidningar från 1970- och 80-talen. En serie i Mysterie-serier måste ha gjort intryck på mig, eftersom jag minns den 36 år senare. Jag kommer inte ihåg vad den hette på svenska, men originaltiteln är The Death Clock, och den publicerades först i nummer 214 av House of Mystery. Robert Kanigher stod för manus medan Sonny Trinidad tecknade.
I den här gamla serien får en man tag på en mystisk klocka som visar när man ska dö. Mannen får veta att han kommer att leva i ytterligare 79 år. I ett besynnerligt försök att tjäna mycket pengar, blir han en våghals som utför dödsföraktande stunts. Han kan ju ändå inte dö. Nej, jag vet, logiken haltar betänkligt, karln blir ju inte osårbar. I vilket fall – en kvinna dör under en misslyckad stuntuppvisning, och hennes make hämnas genom att kasta en handgranat på den våghalsige huvudpersonen. Serien slutar med att han är ett vårdpaket utan armar, ben, syn och talförmåga. Han hör läkarna säga att han förväntas dö när som helst – men han vet ju att han kommer att ligga där i ytterligare 79 år.
Jag kom att tänka på den här gamla serien när jag såg långfilmsdebuterande Justin Decs Countdown, ännu en sådan där snäll PG-13-skräckfilm riktad till tonåringar. I filmen är Countdown är namnet på en mobilapp som talar om när man kommer att dö.
I en berättelse som skamlöst lyckas kopiera- och kombinera Final Destination och Ringa/The Ring får vi följa den unga sjuksköterskan Quinn Harris (Elizabeth Lail), som laddat ner appen i tron att den är ett skämt. När folk plötsligt dör på våldsamma sätt inser Quinn att appen inte är fejk – och det blir krisigt värre, eftersom Quinn bara har drygt två dagar kvar att leva.
Quinn råkar på Matt (Jordan Calloway), en kille som har ungefär lika lång tid kvar som Quinn, och tillsammans försöker de komma på olika sätt att stänga av- och avinstallera appen, vilket inte går, eller helt enkelt lura Döden. För Döden själv dyker upp och köttar folk. Eller en av Dödens demoner. När kort tid återstår börjar nämligen de drabbade att se syner; när och kära som har dött dyker upp som spöken och zombies, och en svart skepnad attackerar.
Jag kan inte påstå att Countdown är speciellt bra. Det här är inget att skriva hem om. Lånen från andra, bättre filmer gör att det känns som at jag redan sett Justin Decs film. Samtidigt får jag väl ändå säga att filmen gör sitt jobb ganska hyfsat. Manuset är förvisso slappt, men filmen är kompetent gjord, skådisarna är acceptabla, och idén är trots allt lite intressant. I vanlig ordning slängs det in lite för många jump scares.
Countdown innehåller även en del humorinslag, varav ett par nästan är lite inspirerade. Quinn och Matt tar hjälp av en ung, stirrig katolsk präst som gillar demoner. En dryg kille i en mobilbutik undrar hur länge det kommer att fortsätta göras Marvelfilmer, när han försöker hacka appen och förlänga sin livstid – “Räcker det med 40 år?”.
Nu tycker kanske en del att det är konstigt att jag ger högre betyg till den här, än till Doctor Sleep. Men – Countdown försöker inte vara något annat än vad den är; en enkel popcornfilm för en ung publik, medan Doctor Sleep, som för övrig blivit en stor flopp, vill vara en betydande film; den är pretentiös, högtravande, och ofta löjeväckande. Jag förstår ärligt talat inte de, vissa fall, fantastiska recensioner den filmen fått.
Skriven 2019-11-13
