LAUREN DAIGLE, Stora Vega, Köpenhamn den 5 november 2019

Klicka på bilden, för att se hela bilden

De kristna artister som lyckats med en så kallad crossover till den sedvanligt icke hällörade marknaden kan räknas på ena handens fingrar. Amy Grant, Michael W. Smith, på senare år MercyMe och såklart hårfagra metalbandet Stryper är de enda namn som på rak arm dyker upp i skallen. Men här har vi ett till. Lauren Daigle slog igenom direkt med sin debut How Can It Be för fyra år sedan. Verket ifråga sålde platina på den amerikanska hemmaplanen, och beredde vägen för uppföljaren Look Up Child, som nådde topp-tre på Billboardlistan 2018.

Lyrik öppen för tolkningar då och då

Vad är då hemligheten till framgången? Tja, en förklaring är väl att sångerna inte riktigt programenligt i varje sång besjunger Gud och/eller Jesus och slår in sitt budskap med slägga. Lyriken kan nämligen i alla fall då och då vara dubbeltydig och öppen för tolkningar också, vilket kan göra det lättare för de med panisk rädsla för allt vad andlighet heter att svälja lyriken.

Kärleken som besjungs kan då således också vara mänsklig på samma sätt som andligheten kan vara bortkopplad från någon särskild religion. I alla fall för den som väljer att vara någorlunda öppen.

Associationer till Adele

Fast en annan inte alls oäven och större faktor är säkert också det faktum att den Louisianabördiga sångerskans smårökiga röst ger associationer till självaste Adele. Brittiskan är omåttligt populär, och i Daigle finner fansen ett alternativ att snöa in på nu när kollegans paus från livescenen uppenbarligen verkar ha förlängts.

Uppspelt sida av repertoaren

Inte minst för att den Louisianabördiga sångerskan precis som Adele är synnerligen fokuserad på snygga ballader. Men jag återkommer till det. För öppningen med fina gospelkryddade popdängan Still Rolling Stones var exempel på något från den mer uppspelta sidan av repertoaren. Här vävde man till och med in Aretha Franklins Think med sin välbekanta Freedomrefräng mitt i alltihopa. Bara en sådan sak.

Variation hade behövts

Covern på gamle soulstjärnan Curtis Mayfields Move On Up mot slutet av spelningen gav också prov på upp tempoaspekten av Daigles artisteri. Men sedan var det slut på den sortens utlevelser. Vilket var lite synd. För showen som sådan hade behövt lite mer av den varan. Om inte annat för variationens skull. Särskilt som Daigle faktiskt övertygade i den här typen av låtar.

Lättgungig tolkning av Marley

Nu invänder kanske vän av ordning att vokalissans sångkatalog inte tillåter detta, men varför då inte plocka några lämpliga covers av denna sort då som en slags substitut istället? Fast missförstå mig inte nu, det betyder inte att jag inte kunde uppskatta hennes skönt lättgungiga tolkning av Bob Marleys One Love eller känslofyllda dito av Crowded House Don’t Dream It’s Over. Däremot var väl kvoten av ballader gott och väl fylld redan innan dessa nummer togs med på setlistan.

Prisbelönta You Say och andra softa ballader

Men med detta sagt; softa ballader är uppenbarligen Daigles kopp av te, och under kvällens lopp passerade idel sådana väl värda att nämna revy. Som jazzpopiga Rescue You, Rebel Heart och melankoliskt pianobaserade Losing My Religion. Samt naturligtvis gospelanstrukna You Say, singeln som gav Daigle både en Grammy och en Dove Award för bästa kristna sång respektive årets sång tidigare i år.

Vi var alla “awesome”

När sista tonen i denna jättehit – så att säga – var slagen följde en enorm publikrespons. Men det var förstås varken första eller sista gången denna kväll som fansen i den välfyllda salongen visade sin högljudda kärlek. Inte heller var det första gången sångerskan själv uttryckte hur “awesome” alla vi som var där är och glädjen över att själv vara där just då med alla där på plats, och det var väl egentligen inte så svårt att köpa att det var sant. För Daigle gav ett både sympatiskt och oförstört intryck på ett sådant där glatt, lite “perky” typiskt amerikanskt sätt.

Inte historiskt, men en talangfull artist med vinnande positivism

Sedan kanske inte hennes första framträdande i Danmark blev direkt historiskt som hon själv förhoppningsfullt utlovade initialt denna afton. Däremot kunde vi alla lämna Vega med förvissningen om att vi bjudits på en stabilt gedigen show signerad en artist med både talang och en vinnande positivism. Vilket rimligen kommer att leda till ännu större erkännande och framgångar. Fast det där sistnämnda är såklart skrivet i stjärnorna, det lämnar Daigle säkert i händerna på (guds)väsendet där uppe i himlen. Eller var det nu är han, hon eller kanske det befinner sig.

Skriven 2019-11-06

Fråga att ställa sig efter att ha läst denna recension

Vad är en Dove Award? Den kristna musikindustrins årliga pris och tillika motsvarighet till den sekulära varianten Grammy Awards. Den första prisutdelningen hölls 1969 I Memphis, men tillställningen flyttade till Nashville redan 1971, och där går den av stapeln än idag varje vår.