Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
PAVAROTTI
Regi: Ron Howard
Dokumentär med Anrea Griminelli, Nicoletta Mantovani, Bono, Angela Gheroghlu, Lorenza Pavarotti
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2019-11-01
Ron Howard är väl medveten om att The Power of True Stories är synonymt med kvalitet och grundligt förarbete i de ämnen som tas upp. Det senaste tillskottet i hans kritikerhyllade dokumentära genre är porträttet av Luciano Pavarotti.
Det känns inte som en tillfällighet att just Pavarotti blir aktuell på bio, det är nästan väntat att få ta del av denna ”rockstjärna” då vi sett den ena pop och rockstjärnan efter den andra få sin historia berättad på vita duken. Nu är det Luciano Pavarottis tur, men här är det han själv som spelar med. Det mesta komponerat från ett privat bildarkiv taget med hjälp av hans familj som var förutseende nog att dokumentera vardagen i smått och stort.
Luciano Pavarotti växte upp utanför Modena i Italien med sina föräldrar och fann sången via hans fader som var en utmärkt tenor. Då karriären var brokig till en början tog den senare fart efter att han mottagit pris i manskören Choral Rossini från Modena där hans far också sjöng. Det starka bandet till familjen är något som återkommer genom hela porträttet. Pavarotti gifte sig 1961 med operasångerskan Adua Veroni och fick tre döttrar som alla medverkar i filmen.
Önskvärt hade varit att få ta del av ännu mera från de som följt med på resan från första parkett. Fast filmen har förstås trots allt ändå lyckats fånga denna färd, och vi får inblick hur hans näriga managers lyckas med sina upptåg och inte tycks sky några medel för att tälja guld av och med denna mäktiga stämma.
Kritikerna flockas när Pavarotti uppnår allt som går att uppnå inom operavärlden och påbörjar sin resa in i rockvärlden. Att överhuvudtaget beblanda operans konservativa ådror med skral popmusik ses inte med blida ögon, men Pavarotti vill utforska och lägga även denna mark under sina fötter. Medvetet eller omedvetet, han lyckas få opera bli coolt!
Luciano Pavarotti blir under ett antal år större än den samlade rockeliten, och tar nästan över epitet Rockstjärna. I alla fall i status. Scenen med de tre tenorerna, där kungen av höga C tillsammans med Plácido Domingo och José Carreras näst intill improviserar inför stående ovationer skapar rysningar, trots att stycket är välkänt och återgivits ett oräkneligt antal gånger.
Pavarottis humor och stora hjärta lyser genom hela filmen, och Ron Howard vet hur en historia skall berättas. Men han förmedlar samtidigt lust efter mer. En känsla av att nyfikenhet som inte riktigt är stillad. För visst borde det finnas ännu mer. Mer att få fram, mer att åtnjuta.. I detta färgspektra saknas inte minst vissa mörka toner.
Pavarotti gick bort 2007 till följd av cancer i bukspottskörteln men hann ändå vara delaktig i otroligt mycket välgörenhet den sista tiden av hans liv. Välgörenhet som lever vidare idag.
Skriven 2019-10-23
