Klicka på bilden, för att se hela bilden
Tanya Tucker var bara tretton när hennes första album Delta Dawn såg dagens ljus. Året var 1972, och sångerskan från Texas blev en tonårssensation på countryscenen lika tidigt och av samma dignitet som kollegan LeAnn Rimes skulle komma att bli ett knappt kvartssekel senare.
Sjutton år utan släpp av nytt material
På senare år – och detta är verkligen att uttrycka det konservativt – har det emellertid varit tämligen tyst kring den Texasbördiga vokalissan. Förra livstecknet, coverskivan My Turn kom 2009 medan senaste verket med nytt material, Tanya släpptes för sjutton år sedan.
Topp-tio på countrylistan
Med andra ord vore det synd att hävda att hennes karriär är av det glödheta slaget. Däremot måste sägas att det är roligt att hon är tillbaka, jag har saknat hennes varma raspiga röst.
Dessutom; det faktum att hon faktiskt lyckades ta sig in på den amerikanska countrylistans topp-tio med denna sångsamling måste trots allt betraktas som en framgång.
Allra bäst när tempot sänks
Hur det låter? Tidlöst så det förslår och kanske mer organiskt och avskalat än förväntat. Men så vilar det också en viss folky feeling över flera av spåren. Som i Don’t Owe You Anything, bluegrass lightkryddade The Day My Heart Goes Still och den självbiografiska Rich, om de magra åren innan genombrottet ”way back”.
Allra bäst gör sig sångerskan dock när tempot sänks. Saker som pianoballaden Bring My Flowers Down, Miranda Lambert-covern The House that Built Me, och inte minst The Day My Heart Stood Still är old school-Tucker av bästa märke
Skapat utanför Nashvilleramarna
På tal om old school, så kan egentligen hela projektet betecknas som ett sådant. Därmed är det också ganska givet att det hela är skapat utanför de Nashvilleramar som Tucker med något litet undantag alltid verkat inom. Det är betecknande att Brandi Carlisle och Shooter Jennings, två hippa namn utanför ”systemet” producerat
Med detta sagt ter sig soundet på While I’m Livin’ knappast varken hippt eller inne, men det har inte heller varit syftet. Däremot ligger det nära till hands att tro att tanken varit att begåva det samma med en ny fräschör utan att köra in i alternativelandet.
Inget tar uppmärksamheten från Tuckers röst
Liksom att verkligen sätta Tuckers personliga röst i centrum, för övrigt. I den relativt ekonomiska ljudbilden finns inget onödigt utanpåverk som hotar att plocka bort uppmärksamheten från den samma eller lyriken. Allt existerar bara för att lyfta fram budskapet och de medföljande känslorna Och det är förstås vackert så. Riktigt vackert till och med.
Skriven 2019-10-21
