Klicka på bilden, för att se hela bilden
Jag bekände för mina döttrar att jag behöver en ny frack, trots att den gamla var allt annat än utsliten. Då kontrade flickorna fräckt med, “pappa du behöver inte en ny frack, vad du behöver är att gå ner 10 kilo i vikt. Du skall se att det blir billigare och fracken kommer sitta som ny även kring midjan”.
De rekommenderade att jag skulle äta några få kilo mindre vid varje måltid och att jag skulle hänge mig åt någon sport.
Men vilken skall jag välja, undrade jag. Stavhopp var uteslutet då jag tillsammans med hela svenska folket bevittnade hur en tävlingsstav bröts till och med under den sportigt smala och livsglada Angelica Bengtsson. Jag tittar intensivt på friidrott-VM i Doha och har svårt att välja den sportgren som skulle passa mig bäst. Kanske gång. Varför inte? Jag är van att gå, något som måste betraktas som en fördel, och dessutom är jag alltid uppe efter midnatt, eftersom då smakar vickning som bäst.
Men gången är inte helt oproblematisk. Här är mina funderingar som möjligen kan ställa sig i vägen för min sportkarriär.
Jag har en känsla av att förutom på nätet där vem som helst kan anklaga vem som helst för vad som helst, är det inom sport som angivelserna skjuts som en svärm giftiga pilar till vänster och höger, och inte så sällan utan något som helst annat syfte än att smutskasta och misstänkliggöra. De sportsmän som håller flest förstaplatsplaceringar och flesta rekord och medaljer, anklagas mest och oftast. Å andra sidan, det finns en del fall där fuskarna och bedragarna inte upptäcks i tid, oavsett kontrollorganens kostsamma ansträngningar.
Här kommer några minnen från den avdelningen: Den 7-faldige guldmedaljören i Tour de France, Lance Amstrong, var en av dem som undgick obehagliga avslöjanden och de påföljande domar år efter år. Sprintern Ben Johnson, var en annan erfaren kurragömmabluffmakare. Det finska längdskidlandslaget år 2001 i Lahtis sällar sig också till skaran. Sprintern och längdhopperskan Marion Jones är också känd för bedriften att effektivt kunna dölja sina snedsteg. Och så har vi det spanska Paralympics basketlag, där 10 av de totalt 12 spelare låtsades att vara förståndshandikappade. (Att ha en ärthjärna och uppträda som en Einstein är betydligt lättare. Jag minns några mina forna chefer vars IQ befanns sig någonstans kring 70 på Wechslerskalan, och ändå befordrades de till toppen av den företagspyramid som oavbrutet måste räddas med ständigt nya statliga anslag.)
Femkamparen Boris Onisjtjenko, vi pratar här om modern femkamp, preparerade sin värja så att den gav träffutslag när han tryckte på en knapp i handtaget. Detta var under Olympiska sommarspelen i Montréal 1976 och Onisjtjenkos bedrift är onekligen oförglömlig. Minnesvärd är också Stanislawa Walasiewicz, sprinterdrottningen under 30-talet. Efter obduktionen 50 år senare visade sig Stanislawa vara mer en man än en kvinna.
Maratonlöparen Fredrick Lorz vann Olympiska spel i Saint Louis år 1904, efter att han efter 14,5 km lät sig köras i sin tränares bil under en sträcka inte kortare än 17,7 km. Det är bara de resterande 9,8 km som han absolverade återigen på sina egna fötter. Han kanske tänkte att om man i skidskytte både tävlar i att åka skidor och skjuter på mål, så borde det finns möjlighet att tävla i löp och bilåkning i samma tävlingsgren. Fast här spekulerar jag lite.
Min avlägsne bekant, slovaken Matej Tóth, har deltagit vid olympiska sommarspel år 2004, 2008, 2012 och 2016. Det är ingen annan som har lyckats med något liknande och definitivt inte i den ansträngande gren som gång onekligen är. Tóth vann guld på Olympiaden i Rio de Janeiro, han vann guld på världsmästerskapet i Peking och han förvarar i hemmet större mängd ädelmetaller än Slovakiens centralbank.
Åren 2006, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2018 utnämndes Tóth till „Slovenský atlét roka“, ”Årets idrottsman”, något som motsvarar svenska Jerringpriset. Magdalena Forsberg tilldelades Jerringpriset 4 gånger och Ingemar Stenmark två gånger. Gunde Svan och Pernilla Wiberg och Sarah Sjöström har också tilldelats detta åtråvärda pris två gånger. Matej Tóth, vann det priset lika många gånger som Magdalena och Ingemar tillsammans, och som våra svenska idrottslegendarer Gunde Svan och Pernilla Wiberg och Sarah Sjöström tillsammans.
Men år 2017 vann Tóth inte ens på lotto. Vad har hänt?
Han blev anklagad för brott mot antidopingsregler, en beskyllning som så småningom visade sig vara lika falsk som ogrundad. Men den var nära att kosta honom en 4-årig avstängning från allt tävlande.
Att bli falskt anklagad för oavsett vad det nu än må vara, är inte speciellt kul och det tar så mycket tid och energi och även ekonomiska resurser att rentvå sig, att mången avstår från det, utan sväljer förtreten och hoppas på att google drabbas av permanent minnesförlust.
Livsmedelsverket kom ut med nya kostanvisningar för mig och alla andra åldringar. Vi skall äta mer och oftare och vi skall proppa i oss fett och proteiner och strunta i ärtor och salladsblad. Lite förvirrad blev jag.
Skall jag gå ner i vikt eller tvärtom? För 704 år sedan skrev nominalismens och den fria viljans officiella ansikte Jean Buridan, en vida känd paradoxaforism om en törstig och svältande hund, som hans efterföljare kallar ”Åsnan mellan hötapparna”. (Nu undrar en och annan kanske, hur en hund blev en åsna och sånt brukar vara lätt att förklara genom hänvisning till en snårig översättningskedja, men i det här fallet är det snarare så, att för en människa med det judisk-kristna arvet är det så gott som otänkbart att utmåla hunden som en särdeles dum varelse. Dum eller envis som en åsna, är en liknelse som däremot är lika ingrodd i oss som den om björnen som gör oss en tjänst.)
Jag tror att jag kommer lösa dilemmat med mitt matintag på ett typiskt svenskt kompromissfyllt sätt. Jag skall proppa i mig en helsikes massa kaloririk mat som jag rikligt kryddar med smakneutralt kräk- och laxermedel.
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.
© vladimir oravsky
Skriven 2019-10-02
