Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Pedro Almodovar
I rollerna: Antonio Banderas, Asier Etxeandia, Leonardo Sharaglia, Nora Navas, Julieta Serrano
BETYG: FEM
PREMIÄR: 2019-09-27
Antonio Banderas är tillbaka där allt började. Igen. Det har gått åtta år sedan han spelade huvudrollen i Pedro Almodovars lika briljanta som obehagliga skräckskildring The Skin I Live In, och nu gör han alltså ännu triumfartad återkomst hos sin mentor. I rollen som en filmregissör misstänkt lik Almodovar själv, minsann.
Denna insats har redan renderat honom priset för bästa manliga skådespelare på årets filmfestival i Cannes, och efter att nu själv ha skådat Smärta och ära är det bara att kapitulera. Mannen är alldeles lysande. Hans rolltolkning är så fylld av nyans, känsla och närhet att det inte går att undgå att bli berörd. Om någon rättvisa fanns här i världen borde han vara självskriven för en Oscarsnominering.
Banderas är Salvador Mallo, åldrande regissör med karriär på dekis och sviktande hälsa. Livslusten och inspirationen är borta. Viljan och lusten att fortsätta vara kreativ har sinat. Han ser tillbaka på sitt liv med vemod, viss sorg och längtan i flashbacks där mamma Jacinta gjorde sitt bästa i en svår – inte minst ekonomiskt – tid.
Fast när Salvador blir ombedd av en filmklubb att komma och prata om sin numera kultförklarade film Sabor i samband med en specialvisning vaknar han ur sin mentala slummer. Regissören inte bara tackar ja till detta hedersuppdrag, han återupptar kontakten med filmens manliga stjärna Alberto också. En gång i tiden tog dennes drogmissbruk kål på den gemensamma vänskapen, men nu vill Salvador att de tillsammans ska framträda för en frågestund i samband med ovannämnda filmvisning.
Dessvärre är Alberto alltjämt missbrukare, så när han plockar fram sin dagliga(?) dos vill den bräcklige Salvador helt plötsligt utan förvarning också pröva för första gången. Det skulle han förstås inte gjort. Den tidigare oskulden på området låter missbruket eskalera i en rasande fart, men mötet med Alberto leder också till en varm om än tillfällig återförening med en gammal älskare Salvador inte träffat på många år.
Som synes håller Almodovar många bollar i luften samtidigt, och det vore synd att hävda att handlingen följer en röd tråd. I den mån den nu följer ens sådan, bör tilläggas. För Smärta och ära är väl i ärlighetens namn mest en studie i smärtans, minnenas, åldrandets och förstås kreativitetens våndor. Samt för all del också, trots allt, dess glädjeämnen.
Huruvida allt som berättas sedan är baserat på verkligheten har inte någon större betydelse. För som Almodovar själv säger ”Känslorna är det”. Och det är ju huvudsaken.
Skriven 2019-09-23
