Klicka på bilden, för att se hela bilden
Ett landskap och en bebyggelse med tydliga årsringar. Biologisk och historisk mångfald och ett stycke unik kulturmiljö. Allt det här finns … för att någon vågade sätta sig på tvären mot “Big Brother” myndigheterna – och säga “nej” till kalhygge!
Det var på 1980-talet som Skogsstyrelsen krävde att Thure Nilsson i Örnanäs skulle kalhugga sin skog. Skogen var inte “tillräckligt produktiv” i myndigheternas ögon. Det fanns inget “ekonomiskt värde” i att låta skogen stå kvar.
Men måste alla värden vara ekonomiska?
Thure satte sig på tvären. Han vägrade kalhugga, och började istället att framhålla områdets verkliga värden, både historiska och biologiska värden. Det lönade sig.
Den 10 maj 2006 blev Örnanäs det allra första skånska kulturreservatet någonsin.
Leta efter historien själv – utomhus!
De flesta har hört talas om naturreservat. Vad är då ett kulturreservat? Ja, det är inte ett reservat där folk gör konstiga installationer och sjunger opera i skogen. Kultur i detta sammanhang innebär att det finns spår efter hur människor har utnyttjat skogen och ängarna och landskapet genom tiderna – alltså: människor har kultiverat naturen, för att få sitt levebröd därifrån. En nog så intressant vinkling på historieskrivningen, som så ofta handlar om krig och kungar och hjältedåd, och mer sällan handlar om hur “vanligt folk” levde på hemmaplan. Och nog är det mycket mer spännande att leta efter historien själv, utomhus, än att sitta och läsa om den i dammiga gamla böcker.
En stark sagokänsla
På något sätt har detta en sagokänsla, att ge sig ut i skogen och hitta övergivna gamla hus eller husgrunder, några har “avdelare” kvar i mitten, mellan den del där människor bodde och där djuren bodde, och en murad spis där man eldade förr i tiden. Man klämde in sig så många som möjligt (både människor och djur) för att hålla värmen under hårda vintrar.
I omgivningarna finns tjärdalar, stengärden, vägar, ruiner, gamla trädgårdsväxter, ovanliga träd och mycket annat. Och en mängd av vilda djur och vilda växter. Varje år organiseras picknick dagar för att leta efter årets första linneor i skogarna … de finns i stora mängder! Nu är det tidig höst och massor av svarta amiralfjärilar flyger runt fruktträden och verkar snudd på berusade av alla äpplen och ett rådjur skuttar fram på stigen, alldeles framför oss …
Ledarkon bestämmer – de andra följer efter
Sedan finns det också många tama djur att titta på, Örnanäs är en levande gård än idag, som drivs av Börje och Marianne Eriksson och deras familj. Det finns tre hästar, ett russ, en shetlandsponny, en haflinger, femton får, bland annat värmländska skogsfår, en katt och en mängd Åsbohöns och en tupp. Och under sommaren finns en flock med rödbruna kor och kalvar, som är på Örnanäs på bete … Ledarkon har en bjällra i ett rött band om halsen, och det märks att det är hon som bestämmer.
Det är också lätt att se varifrån inspirationen till bästsäljaren Mamma Mu kommer … Det är något visst med gamla lantraser och med kor som får lov att vara på grönbete och leka och, för att citera Astrid Lindgren, “ha roligt!”.
Levande berättad historia, på plats
På olika ställen finns QR koder som kan scannas med mobiltelefonen (för att höra historier om livet för i tiden) men ännu bättre upp … på gårdsplanen kommer Börje Eriksson, som idag brukar gården, och han berättar “live” om korna och deras vanor och de senaste restaureringsprojekten på gården. För det är en levande gård. Och hantverksutbildningar använder sig av gården för att lära sig viktiga hantverk. Huvudbyggnaden är precis klar, och som souvenir har man sparat en av de tunga bjälkarna som nu är en sittplats.
Börje berättar också om sin svärfar Thure och hur han kämpade för att gården skulle få vara gård och att skogen skulle få vara skog, och inte kalhygge …
Ett populärt utflyktsmål
Kulturreservat har nu blivit populära utflyktsmål på olika ställen i Sverige – och det är lätt att förstå varför. Det finns skogar, ängar, vägar, stigar, sjöar och gott om picknickställen och massor av djur att titta på …
Till detta kan läggas alla berättelser som finns om platserna och om de människor som bott här!
Skriven 2019-08-23
Så här presenteras Örnanäs för allmänheten:
I Örnanäs finns den plockhuggna och betade skogen som är unik. Här har det moderna skogsbruket aldrig fått fäste.
Här finns gläntor istället för kalhyggen och en mångfald av arter i olika åldrar. Genom att låta betesdjur gå fritt i skogen skapas luckor och ljus där en mängd olika växter trivs.
Det gamla boningshuset till östra gården är ett av få av den här typen som finns kvar idag. Det har byggts om och byggts till genom åren, men aldrig moderniserats fullständigt. Alla tiderna är synliga i byggnaden. Sedan slutet av 1990-talet har DaCapo hantverksskola, Göteborgs universitet, använt byggnaden för att utbilda hantverkare i traditionella hantverk. Deras arbete på Örnanäs har gett ny och mycket värdefull kunskap.
Vad är ett kulturreservat?
Begreppet kulturreservat har funnit sedan 1 januari 1999. Kulturreservat är en motsvarighet till naturreservat, ett skydd av ett större område med kulturhistoriska värden. Det kan vara ålderdomliga odlingslandskap eller parker, byar eller gårdsmiljöer. Gemensamt för kulturreservaten är att landskapet tydligt har skapats av människan.
I Riksantikvarieämbetets beskrivning av Sveriges kulturreservat står det om Örnanäs:
Nordskånsk skogsgård där landskapet formats av ålderdomligt jord- och skogsbruk, såsom det bedrevs fram till början av 1900-talet.