Klicka på bilden, för att se hela bilden
De är ständigt heta, har ett omedelbart igenkänningsbart sound och är Danmarks största rockband någonsin. Namnet är givetvis Volbeat, och karriären har efter de första stapplande stegen strax efter millenieskiftet gått nästan enbart spikrakt uppåt. Deras musikaliska hybrid av heavy metal, rock’n’roll och rockabilly har träffat en nerv hos en publik som bara växer och vaxer, och trenden tycks fortsätta med sprillans nya albumet Rewind, Replay, Rebound.
En naturlig utveckling av elementen
– Ja, responsen hittills har varit fantastisk, kommenterar bandets gitarrist Rob Caggiano. Den har verkligen varit over the top. Men så är saken också den att det här är ett väldigt diversifierat album, och är också menat att lyssnas på som ett sådant i dess klassiska mening.
En naturlig utveckling betecknar amerikanen det hela som. Alla de element som ingår på skivan togs längre än tidigare. Således är det melodiska mer melodiskt, de personliga dragen i texterna tydligare och influenserna från förr står ut mer. Till och med det extrema har fått mer utrymme, menar han och betonar samtidigt att Volbeat inte är något renodlat metalband.
– Vi är ett rock’n’roll-band med influenser från punk, country och pop. Vi rör oss över hela spektrat.
Vill pröva nya grejor
– Det låter som om det mer handlar om att förfina än att experimentera och uppfinna hjulet hela tiden?
– Yeah, absolut. Sedan gäller det också att hela tiden bli bättre i samma takt som vi växer. Men vi gillar inte att upprepa oss. Bara ett par band kan göra det, och AC/DC är ett av dem. De är så fantastiska oavsett vilket att det verkar rimligt att de inte förändras. Men vi tycker om att pröva nya grejor.
Fick gitarristjobbet efter två månader
Prövade något alldeles nytt var för övrigt något Rob själv bestämde sig för att göra för inte allt för länge sedan. Året var 2013 och den före detta medlemmen i thrashmetal-bandet Anthrax anlitades av Volbeat för att producera det album som sedermera kom att tituleras Outlaw Gentlemen & Shady Ladies. Efter bara två månader i samma studio erbjöds han sedan att ta över platsen som gitarrist efter avhoppade Thomas Bredahl.
– Det har varit en galen resa ända sedan dess. Allt blir bara större hela tiden, och kemin mellan oss alla är toppen. Jag kan knappt vänta på att komma ut och turnera igen.
Anthrax – en dysfunktionell familj
– Du var ju medlem i Anthrax tidigare från och till under lång tid. Hur ser du på skillnaderna vad gäller att vara en del av de här banden?
– Det är klart det är annorlunda. Sedan kanske det inte är sådana enorma skillnader rent musikaliskt. Jag växte ju upp med hela den här thrashrörelsen med Metallica och Megadeth, och det formade mig som musiker. Fast det är klart att vi har fler kulörer att arbeta med i det här bandet. Samtidigt har Anthrax funnits väldigt länge och det är en i väldigt hög utsträckning dysfunktionell familj. Så det är andra vibbar i Volbeat, och det jag bidrager med funkar väldigt bra till deras sound.
Bättre shower och större album
Rob säger vidare att den process som ledde fram till hans medlemskap var väldigt organisk. Det var nämligen inte alls så som somliga tror att han inte alls kände de andra i bandet tidigare. Eftersom han turnerat och jammat med dem tidigare kom beslutet att gå med väldigt naturligt. Ett beslut som aldrig ångrats, för övrigt. Inte minst har höjdpunkterna varit många sedan dess.
– Wow ja, det har varit en hel del. Men det är kul att showerna blivit bättre och albumen större. Det här att vi fått möjlighet att få kontakt med publiken i det stora formatet betyder mycket. Det är ju därför vi gör det här. Det är något vi vill fortsätta göra. Det är verkligen en cool grej.
Hårt arbete och fokuserad energi hemligheten
– Vad tror du är hemligheten med Volbeats succé då?
– Jag vet ärligt talat inte. Fast det är klart att mycket har handlat om hårt arbete och fokuserad energi. Sedan finns där också ett element av att vi alla älskar vad vi gör. Det är en smittande känsla.
Låg profil och hög på livet
– Rätta mig om jag har fel här, men jag har fått uppfattningen att ni håller en ovanligt låg profil när ni inte turnerar eller promotar ett album?
– Ah, jag tenderar nog att vara mer offentlig än resten av grabbarna, men det stämmer nog att jag håller en låg profil. Man behöver den balansen. Dessutom börjar jag bli äldre.
– Så du är inte vild längre?
– Yeah, jag är nog fortfarande en vild kille, i det här bandet är jag det definitivt. Men samtidigt är vi alla klokare nuförtiden. Och jag har aldrig knarkat. Jag dricker inte ens särskilt mycket längre. Jag blir bara hög på livet, antar jag.
Skriven 2019-08-05
