A.C.T, KB, Malmö den 15 juni 2019

Klicka på bilden, för att se hela bilden

I en rättvisare värld hade A.C.T vid det här laget sålt 25 miljoner plattor och kunnat livnära sig gott på att turnera världen runt. Nu är inte världen så rättvis men det verkar inte ha fått A.C.T att ge upp. Att de spelar skjortan av väldigt många andra band och har en musikalisk skärpa som få är detta ända ingen biljett till berömmelse. Musikbranschen handlar oftast mer om tur och att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Trist men sant.

Utökad stabil sättning

A.C.T har precis släppt en ep med fem spår som är döpt till Rebirth.
Nu var det något år sen jag senast lyssnade på bandet live men det låter lite som en nytändning. Den stabila sättningen har nu (åtminstone live) utökats med extra slagverk och diverse keyboards. Detta av originaltrummisen Tomas Erlandsson som visserligen alltid smugit i bakgrunden men är nu med som stadigvarande. Och detta betyder ännu mer dynamik och ljud som skall samsas.

Mycket musik för pengarna

Bandet öppnade fyndigt nog konserten med låten The End från albumet Circus Pandemonium. En trallvänlig låt med Queeninspirerade körer, skumma cirkusinlägg, tunga gitarriff och ovanpå det Herman Samings ljusa stämma. Mycket musik för pengarna om man säger så. Direkt vidare till The Wandering från första plattan innan det blev premiär för en helt ny låt från nya skivan. Betitlad The Ruler of the World. De övriga i bandet gör en snygg uppbackning på kören och det är dynamiskt så det bara förslår.

Glädje över att spela på hemmaplan

Herman är den perfekta frontmannen och ser överlycklig ut hoppandes runt på scen och med tydliga karateslag viftar i takt med musiken. Glädjen av att spela på hemmaplan är påtaglig och det verkar som större delen av publiken känner grabbarna sedan länge. Torn by a Phrase med den snygga sången får mig att tänka på något med Manfred Mann.

10CC, Queen, ELO och Dream Theater

Jag ska inte tjata mig genom alla låtarna men det är en frisk blandning från hela karriären och även om tjugo år gamla låtar framförs är det inte det minsta spretigt utan redan som unga hade bandet en vision och mål om hur de skulle låta. Jerry Sahlin på keyboard och sång har alltid varit den drivande motorn och skrivit det mesta av materialet.

Ytterligare nytt framfördes, Running out of Luck med vibbar både från ELO och ett stänk av Beatles. I mina öron åtminstone, men någon annan tycker förmodligen något helt annat. Det måste så fall vara ett bra betyg för hur musiken är skriven och har små skiftningar som beroende på känslighet kan uppfattas. Själva har bandet alltid haft förkärlek till storheter som 10CC, Queen, ELO och Dream Theatre. Vi pratar alltså om välproducerad musik med starka melodier, oväntade tvärvändningar kryddat med både humor och gott humör.

Till publiken förtjusning bjöds det även på lite gamla klassiker som Waltz with Mother Nature och Mr Landlord och som extranummer blev det den lätt reggaedoftande A Truly Gifted Man.

Hoppas på en hit

Idel positiv kritik, tja det var ju en feelgood konsert där alla tycktes ha trevligt. Både på scen och i publiken. Nu kan vi bara hoppas att de spelar lite mer live och om det finns en gnutta rättvisa att de någon gång får en bra hit som alla kan gå och nynna på. Även om den skulle råka gå i 7-takt.

Skriven 2019-06-16