Klicka på bilden, för att se hela bilden
Spiders från Göteborg fick äran att vara uppvärmning för Uncle Acid. De var ett riktigt bra liveband och publiken var absolut med på noterna. Som frontfigur har vi Ann-Sofie Hoyles som med sin skarpa och klara stämma är som gjord för att synas och höras. Hon har utstrålning och attityd.
Professionalism och catchy låtar
Musiken är enkel och effektiv rock och utan att någonsin hört bandet innan tänker jag direkt på Joan Jett. Mycket riktigt, läser man intervjuer med Ann-Sofie är detta en stor förebild för henne. Låtarna är catchy och hade man lyssnat några gånger hade man absolut kunnat sjunga med i rockrefrängerna. Bandet bildades 2010 och således haft ett antal år på sig att bygga upp både professionalism och skaffa sig många fans. Senaste plattan kom 2018. Klart värda att lyssna mer på.
Blytungt á la Black Sabbath och Hawkwind
Ska vi då gå över till kvällens headliner…
Det var blytunga riff från första tonen och stilmässigt skulle jag säga 70-tals rock med influenser av Black Sabbath, Hawkwind och en släng av Beatles när de var som mest psykedeliska. Tror även att jag hittar en gnutta Budgie. Allt detta i en lagom grusig doom-förpackning.
Obefintlig sång
Sångaren sjöng och sjöng men man hörde inte ett ord av vad som sades. Även på skiva ligger sången långt bak i ljudbilden men live var sången obefintlig…Det ska vara så enligt puritanerna, men fan, de hade vunnit oerhört på att ha en frontgubbe som hördes mer.
Dock verkade detta inte något större problem och det blev ett jädrans tunggung och publiken diggade med så svetten lackade. Kanske bara jag som är gnällig i det avseendet. Beklagar i så fall.
Bandet öppnade med spåret I See Through You från nyaste plattan. Den långsamma men medryckande Death’s Door maler på i långt över 7 minuter. 13 Candles har en bra förmåga att fastna i skallen. Shockwave City är en annan cool låt som man gärna kan lyssna om.
Kompromisslöst utan extranummer
Man kan knappast kalla det här gänget för publikfriande, och några låtpresentationer var inte heller väntade. Tack och hej sa de efter knappt 90 minuter och extranummer kunde vi glömma. Om de tyckte publiken inte var tillräckligt på hugget eller om de brukar göra så kan jag inte svara på.
Kompromisslöst, skönt sväng och bra tryck.
Skriven 2019-06-10