Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Hans Marklund
Medverkande: Maria Kulle, Sasha Becker, Nils Dernevik, Jörgen Düberg, Lisa Larsson
Scenografi, kostym och mask: Yvonne Ericsson
Premiär 11 maj
Spelas till och med den 7 juni 2019
Hamlet försöker få mobiltäckning och missar sin entré. I bakgrunden syns Kronborgs slott.
Knappast någon kan ha undgått att friluftsteatrar florerar under sommartiden. De flesta slott med självaktning skickar ut reklam för sitt sommarnöje och “buskis” grönskar som aldrig förr, överallt (inte bara i slottsparkerna). Kronborgs slott kör givetvis med Shakespeare festival (Hamlet är alltid ett säkert kort). Krusenstiernska teatern ståtar med Robert Gustavsson i spetsen för sitt sommarnöje. Gunnebo slott har en helt ny komedi på gång. Stefan & Krister firar 40 år på Vallarna. Eva Rydberg och Allan Svensson har huvudrollerna i den nya komedin på anrika Fredriksdal. Och ett stenkast från Fredriksdal försöker Sofiero inleda sommarsäsongen med friluftsteater redan i maj … Ett samarbete mellan Sofiero Slott och Helsingborgs Stadsteater. Vad var tanken? Att vara först ut på marknaden?
Det är lite tidigt att sitta ute i väder och vind, och lokalborna har plockat fram senaste årens vintermode ur garderoben igen. Frågan är om det räcker. Det blåser rejält på den kungliga fotbollsplanen, där scen och gradänger byggts upp, och där sitter man med utsikt över Helsingör och Kronobergs slott och färjorna som går fram och tillbaka. Med räkfrossande och ölshoppande människor? Turandets våndor utforskades i Helsingborgs Stadsteaters senaste komedi Knutpunkten.
Stora drömmar ska vara en komedi om hur guiderna på Sofiero Slott ska rädda slottet från kommunen som vill bygga upp det nya Liseberg där. Man missar helt att Liseberg är väldigt stolt över sina träd och trädgårdar och inte alls är något asfalterat ökenlandskap. Man missar också de senaste årens turismtrender med kravmärkt och rättvisemärkt och ekologiskt och naturligt — Sofiero ligger ju redan i framkant i utvecklingen, det är ju snarare andra som ska hänga med och apa efter!
Ofelia, Kungen och Maria Kulle
I pjäsen Stora drömmar ska Sofiero räddas genom att guiderna uppför en pjäs som de hittat på vinden för kommunen. Varför kommunen ska bli övertygad av denna pjäs, som inte alls handlar om Sofiero, är ett mysterium. Pjäsen är istället Hamlet snodd rätt av, fast Hamlet heter nu Hemnet och Ofelia heter Borelia. Och alla skådespelar mycket dåligt. (Helt enligt manus.) Stora drömmar försöker planka The Play That Goes Wrong. Hamlet tappar sin mustasch, Ofelia missar sin entré, Hamlet talar hela tiden i sin mobiltelefon (att svara eller inte svara, det är det som är frågan …), kungen hoppar upp och lever igen, trots att han ska vara död, Maria Kulle är förbannad för att alla skådespelar så dåligt (utom hon själv), det fattas skådespelare och folk från publiken får kallas upp (barn till bekanta, som är roligast under kvällen, speciellt skosnöret som går upp) och det är problem med rekvisitan.
Men det är inte lätt att planka The Play That Goes Wrong (som för övrigt gick i svensk version på Nöjesteatern och Lorensbergsteatern i vintras). Det är en genialisk och flerfaldigt prisbelönad pjäs.
Som är riktigt rolig. Det finns också en mening med de olika personligheterna och de roller som de antar i pjäsen Mordet på Haversham Manor. Allt det har man missat i denna Hamlet-kloning. Det är också ganska billigt att plagiera och driva med Hamlet. Det har gjorts så många gånger förr. Också mycket bättre.
Det fanns en viss mening med det när man använde Hamlet-pjäsen för att kritisera Hitler, nazism och judeförföljelser, men vad meningen med det är här är oklart.
Som kommundamen i pjäsen påpekar: Varför ska någon vilja se det här, när folk kan åka över sundet och se The Real Thing?
Ja, varför?
Pjäsen saknar sammanhang, sammanhållning och röd tråd. Det är lite som ett studentspex och lite som en nyårsrevy framtagen och framförd i någon liten by där deras vänner och bekanta ska heja på dem. Sketcher och låtar varvas om varandra och mitt i Hamlet-pjäsen framförs Blott en dag ett ögonblick i sänder med ny text.
Slottsspöke söker jobb som trädgårdsmästare …
Bäst är ett slottsspöke som inte har något med Hamlet att göra över huvud taget. Hon är från 1920-talet och är bra på att sjunga och dansa och fylla upp scenen helt själv.
Sedan är ju Maria Kulle som alltid en drottning på scenen (alltså: någon som bara äger!) och hon är det närmaste man kommer en röd tråd i pjäsen — hennes roll är att prata med publiken (och kommunen i publiken) och be om ursäkt för det dåliga genrepet och alla andras dåliga skådespel, för de är ju inga riktiga skådespelare, men “JAG är Skådespelare!”. Snacka om att leverera en replik med pondus!
Bästa showen på Sofiero är det alla rhododendron som står för — men en teaterbiljett kan inkludera en trip till rhododendrondalen och där står alla primadonnorna på rad, och levererar som bara stora primadonnor kan!
Fredriksdal & co har i alla fall intet att frukta från nykomlingen på friluftsteater-och-buskis-scenen.
Att spela komedi är svårt. Ska det göras bra är det en mycket svårare konstform än tragedi. Och det räcker inte att driva med en gammal känd tragedi (som i original faktiskt ÄR mycket rolig!) för att göra en ny komedi.
Men musiken är bra och medryckande, det jazziga bandet i hörnan av scenen håller tempot uppe hela tiden, och vill man se en kravlös “jukebox” föreställning och samtidigt njuta av rhododendron – då rekommenderas ett besök på Sofiero mycket varmt! Dessutom: kom ihåg att vädret (än så länge) är långt ifrån mycket varmt, speciellt på kvällarna – klä er därefter, och klappa i takt med musiken för att hålla värmen!
Att svara eller inte svara, det är frågan …
Skriven 2019-05-12