Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Rob Letterman
I rollerna: Ryan Reynolds, Justice Smith, Kathryn Newton, Ken Watanabe, Bill Nighy
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2019-05-10
Så har ni aldrig sett Pokémonfigurerna. Efter en lång rad animerade filmer och en långlivad dito tv-serie har de gått och blivit filmstjärnor. Eller i alla fall så levande som de nu kan bli i flerdimensionell digital skepnad. Ryan Reynolds gör titelfiguren med en röst som ger associationer till en mer barntillåten variant på hans kaxige Marvelhjälte Deadpool, och för en ickefrälst gubbe som undertecknad tillhör det också mycket riktigt det mest minnesvärda med denna färgglada matinémaräng.
Fast Pikachu spelar inte förstafiolen ensam. I handlingens centrum finner vi även unge Tim, försäkringstjänsteman i småstadshålan, som plötsligt får ett oroväckande meddelande om att pappan på frånvarande distans, Harry, är försvunnen. Detta föranleder honom att hastigt och lustigt ta tåget till Ryme City, staden där människor och pokémoner lever sida vid sida i skön (dis)harmoni.
Väl på plats låter Tim motvilligt den smått irriterande detektiv Pikachu slå sina påsar ihop med honom. Den lille gule figuren är nämligen även så kallad pokémonpartner till Harry, så han har vissa idéer om hur mysteriet med hans försvinnande ska lösas. En ambitiös aspirerande journalist och hennes märkliga ankvariant Psyduck hänger också på i jakten på svar, och snart riktas misstankarna mot miljardären och tillika grundaren av Ryme City, Howard Clifford.
Alltihop får sedan sitt klimax i en klatchigt actionspäckad final med idel förstörelse och så många udda existenser att alla äkta monsterdiggare rimligen borde få sitt lystmäte med råge. För egen del är jag inte överdrivet exalterad över det här. Måste jag välja ter sig en riktig häftig katastrofal sekvens i skogsmiljö betydligt mer uppfinningsrik. Annars får jag nog säga att det smålustiga samspelet mellan människor och pokemons har en tendens att överskugga de mera storslagna inslagen. Fast överlag känns förstås denna förvisso snygga skapelse som väl överlastad. Något som förblir tydligt genom hela filmen även om vissa försök till känslosamhet görs för att väga upp allt detta utanpåverk.
Skriven 2019-05-06
