Klicka på bilden, för att se hela bilden
De har varit etta på MTV:s Rockchart, nått förstaplatsen med sina tre första singlar på Bandit Rock och spelar regelmässigt för flera tusen på sina spelningar ute i Europa. Namnet är Royal Republic, och tolv år in i karriären växer de alltjämt så det knakar utan att kompromissa det minsta med sin hårdrockande alternativa rock ´n roll. Nya och tillika femte albumet Club Majesty är verket som ska få dem att klättra ytterligare mot himlen, och saxofonen är instrumentet som blivit ett hemligt vapen i den kampen.
Smakprov med sax på radio
– Vår manager sade till oss när vi skickade ut en låt med sax, och menade att vi absolut inte kunde göra något sådant, säger sångaren Adam Grahn. Men då lade vi sax på varenda låt istället för att jävlas, och nu går Fireman & Dancer på radio. Så man måste göra det som känns rätt och tro på sin instinkt.
Fireman & Dancer är också mycket riktigt det första energiska smakprovet från Malmöbandets nya album. En uppföljare i form av likaledes uppspelta Boomerang har också släppts, och Adam noterar belåtet att ännu så länge är responsen god. Den har växt, och innehåller väldigt mycket ros om man tittar på ”Tuben” och sociala medier.
Cementerad identitet och släppta hämningar
– Sedan finns det vissa som fortfarande tycker att första plattan är bäst, men annars känns det väldigt kul att vara med i Royal Republic nu. Förra skivan (Weekend Man från 2016) cementerade vår identitet. Den lät mer som oss än våra influenser, och den här gången har vi släppt alla hämningar. Vi har rivet ner alla murar. Inte för att jag jämför oss med Beatles, men nu kan vi göra både Yesterday och Helter Skelter.
Råsågning och en låtsamling á la allt i godisskålen
– Hur viktigt är det vad kritikerna tycker i dessa dagar?
– Aah, det känns som…jag vet inte. Är inte så brydd. Men det är klart att när Classic Rock lyfter fram det vi gör är det kul. Vi växte ju upp med åttiotalet allihopa, och fick en MTV-etta precis när det slutade betyda något. Fast sedan blev vi så jävla hårt sågade i en podd. De spelade upp Weekend Man och sågade Boomerang. Men vi gör ju vad vi vill ändå. Vi får spela för en massa tusen och åka runt i världen.
Därefter beskriver Adam på en rak fråga den nya samlingen som dansant. Det är bandets musik alltid, tillägger han innan han gör en godismetafor.
– Jag tror vi tagit allt i godisskålen. Sedan får vi se om folk gillar eller hatar det. Men jag får väl säga det här är det mest oväntade vi gjort, vilket bland annat beror på att vi använder saxofon och falsettsång.
Kontrollfreak av rang
Precis som föregångaren Weekend Man har Club Majesty producerats av den tyska producentduon Christian Neander och Michael Tibes. Ett meriterat team på hemmaplan, men de är under radarn för oss, som Adam uttrycker saken. Sedan har sångaren själv också agerat medproducent denna gång .
– Ja alltså, jag är kontrollfreak av rang, så vi lämnar väldigt lite utrymme för någon annan att pilla. Så förutom att vara fantastisk på ljud behöver vi någon som kliver in och kan vara lagkapten. Någon som kan hålla oss i styr så vi inte hamnar i luven på varandra. För ibland hänger smockan i luften?
– Verkligen?
– Nej, våldsamma är vi inte. Men det är stora känslor. Vi vet precis vilka knappar vi ska trycka på. Men vi måste låta kvalitet gå före personligt tyckande.
Kentproducent en god vän
Sedan börjar Adam prata om den sedan länge Berlinbaserade svensken Michael Ilbert (Kent, Laleh, Weeping Willows med flera). Varför då, undrar kanske vän av ordning. Jo, för att han för fjärde gången i rad stått för mixningen av en Royal Republic-skiva. Helt otrolig, och en god vän, betecknar frontmannen honom som. För att inte tala om etablerad sedan decennier tillbaka. Något bandmedlemmarna själva för övrigt också anser sig vara.
Etablerade, men inte i Örebro
– Ja alltså, etablerade är vi absolut. Men skulle du fråga någon i Örebro hade den personen nog inte hållit med. Senast vi skulle spela där hade vi sålt elva biljetter i förköp. I samma veva gjorde vi Köln inför fyratusen. Så vi är ändå i det läget att vi kan headlina gig ute i Europa. Samtidigt är det så att underdogfeelingen kommer tillbaka när vi är support eller spelar på festivaler. Det är bra när det finns andra band som pushar oss. Det får oss nog att känna oss yngre än vad vi är.
– Ja, ni har ju hållit igång i dussinet år vid det här laget. Hur ser du på er tid tillsammans så här långt?
– Vi har alltid sett framåt och har aldrig haft en releasefest eller spelat spelet. Däremot har vi haft ettor på radio tjugo gånger, haft otroliga turnéer och spelat för hundratusen på festivaler. Men vi vill alltid bli bättre. Som Zlatan innan han gick till L.A.
Måste vara skitkul
– Det låter betryggande?
– Ja, just nu finns inga farthinder, som kan hindra oss. Vi har gjort en platta vi är superglada och stolta över, som vi tror många kommer att gilla. De som gillar oss kommer att älska den. Folk som hängt på oss fattar galoppen. Vi bestämmer, inte någon manager, skivbolaget eller någon annan. Att hålla på med det här måste vara skitkul, annars är det ingen idé.
Ville ha ett Mötley Crüe, försökte rigga skandaler
– Ni bestämmer säger du, men ert första skivbolag hade visst en bestämd uppfattning om hur ni skulle vara?
– De ville ha Mötley Crüe. De var ute efter skandaler, sex and drugs. De tyckte att nu signar vi ett rockband, och då ska det vara så här. Men vi var akademiska musikernördar, inte skandalmaterial. Jag kommer ihåg att vi fick ett mail från vår label och manager en gång där de sade att de tänkte släppa ut oss på Stureplan med en budget. Det var meningen att de skulle rigga skandaler. Otroligt! Men vi ville bara spela musik, och idag finns vi kvar medan skivbolaget är borta. Vi har tagit oss fram utan löpsedlar och skandaler, och det är vi väldigt stolta över.
Skriven 2019-05-08
Royal Republic är aktuella med nya albumet Club Majesty, men framträder även på Sweden Rocks Sweden Stage fredagen den 7 juni klockan 14.30
