Klicka på bilden, för att se hela bilden
In i det sista hade säkert många säkert hoppats på att Pink Floyd en dag skulle återförenas och göra en avskedsturné, men det blev inget mer än det korta framträdandet på Live 8, 2005 (fyra nummer) och efter det att Richard Wright lämnat det jordiska är det inte längre aktuellt. Förvisso har David Gilmour gästat Roger Waters och vice versa men närmare än så lär det inte bli. Så vad ska en Floydian göra…
P-Floyd – Pink Floyd på eget vis
Nu finns det ju lyckligtvis ett antal tributeband, och Dalarnas P-Floyd tillhör ett av de bästa. De bjuder på en förstklassig show med ljus och hela baletten. Väl på scen inleder de direkt med High Hopes sen följer Breath. Bandet räds inte lägga in egna arr i låtarna som i Fearless , och det är precis som sångaren Hans Lundin säger – Vi gör detta på vårt egna vis.
Welcome To The Machine
Namnet på denna turné är Welcome To The Machine, vilket innebär fullt fokus på Pink Floyds album Wish You Where Here. Det faktum att gruppen öppnar med Shine On Your Crazy Diamond VI-IX följd av Shine On Your Crazy Diamond I-V framstod för övrigt som en aning udda. Därefter var det dags Have a Cigar. Efter detta kom fiolen fram och P-Floyd framförde en väldigt egen tolkning av Wish You Where Here fram tills det var dags för en liten bensträckare.
Avslutning med höjdpunkter från The Wall
Set 2 inleddes där första setet slutade, vilket betydde att turnéns titelnummer Welcome To The Machine avverkades. Här överläts ledsången till en av körtjejerna, Eleonor. Därefter avslutades Wish You Where Here-albumet med en loungeversion av Shine On Your Crazy Diamond.
Konserten fortsatte sedan med ett axplock av P-Floyds personliga favoriter, typ Cymbaline, The Dogs of War. Även tidiga alster som Arnold Layne framfördes. En liten sidonotis är för övrigt att just Arnold Layne var Pink Floyds bidrag till David Bowies Pin Ups-album… Money (där även körtjejerna Eleonor och Marica hjälpte till med sången) och Sheep samt One Slip dök också upp innan resten av konserten ägnades åt The Wall.
Det började med Mother där både Marica och Eleonor fick bidra med sina röster. Waiting for the Worms följdes av The Trial som framfördes likt ett litet teaterstycke. Sedan var det dags för The Happiest Days of Our Lives och den gåshudsframkallande trojkan Another Brick in the Wall Part 2 – Comfortably Numb – Run Like Hell framfördes. Det hela avslutas med Outside The Wall.
Den femhundra man starka publiken fick uppleva en härlig tributeafton i Malmö Lives Konserthus fantastiska lokaler. Nästa chans att uppleva P-Floyd är den 3 augusti i Dalhalla.
P-Floyd är:
Jan Stumsner: Gitarr-Kapellmästare
Hans Lundin: Sång-Gitarr
Mats Nilsson: Sång-Keyboard
Håkan Norlin: Keyboard
Klas Anderhell: Trummor
Peter Holmstedt: Bas
Thomas Alm: Sax
Marica Lindé: Kör, sång
Eleonor Ågeryd: Kör, sång
Foto: Michael Lindström
Skriven 2019-04-08
