Klicka på bilden, för att se hela bilden
När jag fick höra att Tomi Ungerer är död, blev jag ledsen. Ungefär så som när jag fick veta att John F. Kennedy blev skjuten och Olof Palme och John Lennon. När Elvis Presley dog och den kände kocken Karol Kovacovsky likaså.
Jag hade glädjen att korrespondera med Jiří Trnka, Bohumil Říha, Astrid Lindgren, Erich Kästner, Ib Spang Olsen, Maurice Sendak och Tomi Ungerer, samtliga stora konstnärer och författare i mina ögon. Med några pratade jag till och med i telefon. Maurice Sendak och Tomi Ungerer träffade jag personligen. Mitt möte med Ungerer är oförglömligt. I alla fall för mig. Och det ägde rum för mer än 35 år sedan.
Han föreslog att vi skulle mötas i schweiziska Basel på Basel art fair. Jag förordade ett något billigare ställe och han kontrade att han skulle möta mig utanför Basel art fairs välbesökta VIP-rum. Vi spenderade åtminstone tre timmar med varandra. Och trots att han var allvarlig och samhällskritisk, jag skrattade och skrattade. Hans tillvägagångssätt att öppna andras ögon var humörens och satirens.
När vi höll på att skiljas ville han skänka mig ett av hans verk. Jag tyckte att det kunde jag inte ta emot. Han menade dock att han gjorde större vinst på dem av sina arbeten som finns hos människor som kan uppskatta dem, än hos dem som köper dem för dyr penning bara för att hans namn är investeringsvärt.
Jag fick välja mellan fem olika grafiska blad. Jag valde ett som hette ”Mir ist alles Wurscht”. Det rör sig om en ordlek där det tyska idiomet ”Das ist mir Wurscht”, betyder att ”Det spelar ingen som helst roll för mig”, samtidigt som den ordagranna översättningen betyder ”Det är som korv för mig”. Att ”Mir ist alles Wurscht” är ett politiskt ställningstagande råder det ingen tvekan om.
Efter att jag valde teckningen, signerade han den framför mina ögon och bad sin assistent att omsorgsfullt packa in den, innan han överlämnade den till mig.
Här https://www.youtube.com/watch?v=bp472pc9eOc kan du lyssna på multibegåvningen Ernst Horns komposition Mir ist alles Wurst. Även den tar ställning.
När du har läst ända hit, undrar du förmodligen, varför jag inte angett när Tomi Ungerer var född och hur gammal han var vid sin död? Det är med avsikt. Jag menar nämligen att Tomi Ungerer förtjänar mer än en liten notis. Googla honom, läs hans böcker, titta på hans tavlor. Så nästa gång du är i Strasbourg, kliv in i Musée Tomi Ungerer/Centre international de l’illustration. Det är värt både din tid och dina pengar.
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.
Skriven 2019-04-02
