NEPHEW, KB Hallen, Köpenhamn den 20 mars 2019

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Tyckare i det här landet har rent allmänt en rätt trist von oben attityd vad gäller pop- och rockscenen i resten av Skandinavien utanför den egna svenska sfären. Således är ignoransen och likgiltigheten närmast total bland kollegorna när danskarnas storheter kommer på tal.

Fyra års paus och trettiotusen biljetter på en dag

Fast lyckligtvis finns yours truly här som kan rätta till detta missförhållande. Åtminstone en aning, och då kan jag berätta att störst av alla i vårt sydvästra grannland är Nephew. Förutom hårdrockarna Volbeat och möjligen trotjänarna D.A.D. då bör kanske tilläggas. Bandet har dock varit saknat ett tag nu. 2017 deklarerade de sin comeback efter fyra års paus, och i höstas släpptes nya albumet Ring-I-Ring. I samma veva sålde de ut två arenakonserter i Köpenhamns Royal Arena och Hernings Jyske Bank Boxen – totalt trettiotusen biljetter på mindre än en dag.

Därmed har vi nått fram till våra dagar, vilket innebär två utsålda konserter på raken i KB Hallen. Inte direkt sensationellt med tanke på ovanstående, men det bekräftar ändå det starka stöd Århusgänget har från sina fans.

Arenamässigheten har ökat

För egen del har jag bara skådat bandet en gång tidigare. På ett lika svettigt som knökfullt KB i Malmö med mestadels landsmän i publiken. Men det var ett bra tag sedan, i höst är det ett helt decennium sedan denna spelning gick av stapeln. Och det har hänt en del sedan dess. Inte minst har själva arenamässigheten hos bandet ökat både vad beträffar scenutspelet och ljusbilden, vilket var ytterst tydligt denna kväll.

Varm dansk hygge vs. creddiga Kent

Då det begav sig påpekade jag jämförelsen med Kent, och den associationen var rätt lätt att göra även i KB Hallen. Tänk i termerna ett inte särskilt creddigt och inte alls lika självmedvetet allvarligt band utan ett uns av den – och detta säger jag trots allt i egenskap av fan – skitnödighet, som Eskilstunas stoltheter faktiskt var i besittning av.

Nephew live präglas mer av en slags varm dansk hygge trots att ljudbilden regelmässigt varit av den kylslagna typen. För kyliga har danskarna alltid varit, och då särskilt live. Möjligen har helheten värmts upp en del av relativt nya kvinnliga nyförvärvet på klaviatur, Marie Koldkjær Højlund, vars sång inte sällan tinade upp helheten.

Stentungt beat i Rammsteins spår

Sedan ter sig danskarna både mer synthorienterade, pompösa och för den delen tyngre än svenskarna. Det stentunga beatet i sådant som den märkliga geografilektionen Mexico ligger i Spanien, 007 Is Also Gonna Die och inledande New Years Morning låg faktiskt inte Rammstein långt efter. Bortsett från de sistnämndas skoningslösa gitarriffande, då. Således var det en händelse som såg ut som en tanke att refrängen från tyskarnas Amerika kom till användning i USA DSB.

För övrigt togs Billy Joels refräng i We Didn’t Start the Fire till heders i den diskret funky Grundvold medan White Stripes Seven Nation Army användes som allsångsramsa, modell högljutt oooande i klistriga i Va Fangool!.

Subtilt opluggat bakom mixerbordet

En annan sida av sextetten visades lite överraskande när hela bandet efter en promenad genom publikhavet uppenbarade sig bakom ljudteknikerna på en rund liten scen i andra änden av arenan, och gjorde ett opluggat medley med endast sångaren Simon Kvamms klaviaturpel som ackompanjemang. Favoriter som En wannabe Darth Vader, Worst Best Case Scenario och Hvtdt på sort avverkades med oväntat subtil känsla. Som bonus kom en snutt av Camila Cabellos sköna latinohit Havanna också med på ett hörn. Säga vad man vill, men en sådan cover hade aldrig Kent gjort. Eller Rammstein heller, för den delen.

Avslappnad auktoritet och avslappnad självsäkerhet

Villket väl bevisar att Nephew inte tar sig alltför mycket på allvar. Istället gör de den viktiga distinktionen att ta musiken och showen på allvar istället, vilket märktes tydligt i onsdags. Danskarna har onekligen växt sedan mitt förra gig med dem, det vilade avsevärd auktoritet och avslappnad självsäkerhet över denna tillställning. Hade sällskapet bara sjungit mer på engelska är jag rätt övertygad om att de kunnat få en hälsosam utlandskarriär.

skriven 2019-03-21